Stefan Löfven shoppade i julhandeln och Dan Eliasson drog till Kanarieöarna. Detta är värt att kritisera, men att de båda undviker frågor från journalister är än värre. Vi i pressen jobbar för väljarna och folkvalda som undviker våra frågor respekterar inte demokratin.
KRÖNIKA. Några dagar efter att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, skickade ut sms med den korta uppmaningen ”Följ de nya skärpta råden” satte sig högste chefen på ett plan till solen för att umgås med sin familj.
Alla som lydigt avstått från att vara med sin egen undrade säkert om herrarna i toppen hade egna regler. Tydligen så.
Statsminister Stefan Löfven (S) sågs shoppa i julhandeln, trots att han sedan i våras med bestämd stämma talat om folkvett. På presskonferenser har han sagt ”Gör din plikt och ta ditt ansvar”, ”hitta inte på undanflykter”. Han har uppmanat oss att göra uppoffringar för våra medmänniskors skull och undvika att gå i butiker.
Löfven tyckte säkert att det kändes säkert att gå i en folktom galleria, men missade att det var så härligt luftigt eftersom många medborgare hade lyssnat till statsministerns förmaningar och valt att stanna hemma.
Självklart leder detta trotsande mot de egna orden till att folk blir rasande.
Självklart leder detta trotsande mot de egna orden till att folk blir rasande.
Men vad som även är anmärkningsvärt är att Eliasson och Löfven har undvikit att svara på pressens frågor om sina tabbar.
När Eliasson kom hem efter två veckors ledighet i Las Palmas fick han eskort på Arlanda. Enligt uppgifter till Expressen var det både av säkerhetsskäl och för att undvika medier som kunde ställa frågor om MSB-chefens kontroversiella resa under pandemin.
Men att medieuppbåd följer en generaldirektör som har gjort bort sig så grovt är naturligt och journalisterna borde ha fått ställa sina frågor. Makthavare som har en sådan central roll i en aktuell kris borde finnas tillgängliga. En strategisk rådgivare meddelade att Eliasson ”kommer att vara i tjänst från och med måndag”. Men borde han ens beviljas semester i en tid som denna?
Samma attityd hade även Löfven, som kommenterade händelsen i monolog på Instagram. Till Aftonbladet meddelade hans pressekreterare att det inte var möjligt att svara på frågor om hans shoppande. Studio Ett i P1 bjöd flera gånger in statsministern till programmet, utan framgång. ”Både i går och i dag har han tackat nej via sin pressekreterare. Jag tittar i min telefon igen och nej, han fortsätter att avböja”, konstaterade programledaren i direktsändning.
Att makthavare är så svåråtkomliga för pressen är problematiskt, rentav lite arrogant. Och dessutom inte bra för demokratin.
Vi i pressen jobbar ju för väljarna, vi granskar makten, undersöker, frågar, frågar igen, tar fram siffror, följer efter, kollar och är allmänt störiga – för din skull. När väljarna inte har tid finns vi journalister där. När folket jobbar på granskar vi hur politiker och tjänstemän hanterar deras skattepengar. Vi gör det inte för vår egen skull utan för väljarna, och det borde den folkvalda eliten respektera.
Men tyvärr tycks den inte göra det. I våras frågade P1 Morgon olika riksmedier vad de ansåg om statsministerns tillgänglighet och sex av åtta svarade nej på frågan om Stefan Löfven är tillräckligt tillgänglig för ansvarsutkrävande intervjuer. En kommentar löd: ”Minns knappt när statsministern senast gav enskilda intervjuer i samband med en presskonferens”. En annan sa: ”Han är väldigt otillgänglig. En fråga på presskonferens är allt. Vet inte ens när det hände senast att vi fick ställa uppföljande frågor.” En svarade att det är ”otroligt svårt att få enskild intervju eller medverkan i debatter”.
Och med i radioinslaget för att kommentera att statsministern duckar för frågor var – tadaaaa – hans pressekreterare.
Vi i pressen jobbar ju för väljarna, vi granskar makten, undersöker, frågar, frågar igen, tar fram siffror, följer efter, kollar och är allmänt störiga – för din skull.
Pressen är väljarnas förlängda arm och politiker som försöker undvika den bör bemötas med än fler kameror och mikrofoner.
Men när jag talade om detta i God morgon, Världen! i P1 blev jag gång på gång avbruten av Stig-Björn Ljunggren, politisk chefredaktör på den socialdemokratiska tidningen Sydöstran. ”Jag kan förklara för dig hur det hänger ihop.”
Han menade att Löfven skäms, samt att det gäller att ransonera sina framträdanden så att man blir lite mer unik; det handlar om att bygga varumärke. Uppfattningen att pressen är demokratin var tydligen en uppfattning som jag och andra ”kommer att få ändra på”. Ljunggren raljerade hånfullt över hur morgon-tv ringer och skriker ”ni hotar demokratin om ni inte kommer till oss 7.15”. Detta tyckte han var ”bara trams”.
Men att politiker tar sig tid att svara på folks frågor är bra för demokratin, och inte trams. Politiker finns för att leda landet å våra vägnar, inte bygga personliga varumärken. Om de skäms ska de ställa sig i skamvrån och lära av sina misstag.
TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör på Bulletin
carolin@bulletin.nu
Lästips: Ledare: Vilken blir nästa myndighet att få smaka på Dan Eliasson?
Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.
