Imamen Salahuddin Barakat i Malmö har profilerat sig som en man i mitten, religiöst konservativ men motståndare till extremism. Han samarbetar med Malmö stad och den lokala judiska församlingen. Något formellt mandat att företräda muslimer i Malmö har han emellertid inte och hans inlägg på Facebook nyligen om Frankrike som ”extrem och alltmer islamofob skurkstat” väckte sådan anstöt att han tog bort det. Sin ställning har han ändå lyckats behålla och det kan bero på att kommunen inte vet vem den annars ska samarbeta med eller att alternativet kanske skulle vara sämre.

En stad som fått kritik

I en stad som har fått kritik för att inte agera tillräckligt kraftfullt mot antisemitism har samarbetet mellan en imam, Salahuddin Barakat, och en rabbin, Moshe-David HaCohen, i föreningen Amanah lyfts fram som ett föredöme. Tillsammans har de besökt skolor med det uttalade syftet att betona tolerans och respekt för olikheter.

En del medlemmar i Malmös judiska församling är nu skeptiska efter Barakats inlägg om Frankrike, vilket skrevs sedan president Emmanuel Macron presenterat åtgärder mot islamistisk separatism.

– Han visar förakt för det sekulära samhällets värderingar, säger en person som jag talar med.

– Om det hade funnits någon given ersättare hade jag gärna sett att en mindre befläckad person hade fått överta hans roll, säger en annan.

En tredje medlem säger till mig att imamen, trots att han senare försökt mildra ordvalen, framstår som antidemokrat.

Inga av dem som uttrycker den sortens synpunkter vill framträda med namn, vilket bekräftar hur ömtålig situationen är och hur utsatta judar i Malmö fortfarande kan vara.

”Vill inte kasta ut tre års arbete på grund av ett Facebookinlägg”

– Vi tar helt avstånd från sättet han uttryckte sig på, det var väldigt grovt, säger Fredrik Sieradzki, som är kommunikationsansvarig hos judiska församlingen. Vi har sagt till honom vad vi tycker. Men vi vill inte kasta ut tre års arbete på grund av ett Facebookinlägg. Det har gjort konkret nytta att en imam med rötterna i Mellanöstern och en rabbin från Israel kan vara vänner och jobba ihop. Det har varit viktigt framför allt i mötet med skolungdomar med bakgrund i Mellanöstern. Vi är en liten församling som vill jobba konstruktivt mot antisemitismen i Malmö.

Flera privatpersoner har mejlat till kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh och undrat över kontakterna med Salahuddin Barakat. I sina svar betonar hon att stödet gått till samarbetsprojektet Amanah.

”Det är alltid nödvändigt att hålla en balanserad dialog i sociala medier och inte odla hat i sina kommentarsfält. Särskilt som företrädare för dialog mellan olika grupper. Samtidigt är det viktigt att hålla yttrandefriheten högt och inte dra en hård gräns för tidigt om vad man inte får säga som privatperson”, skriver Stjernfeldt Jammeh i ett mejlsvar till en av dem som kontaktat henne.

Malmö stad har emellertid också gett ekonomiska bidrag till andra verksamheter där Salahuddin Barakat haft en viktig roll. Dessutom är han närvarande i flera nätverk där kommun, universitet och församlingar möts, som Open Skåne, och skriver debattinlägg tillsammans med bland andra ärkebiskopen Antje Jackelén.

Kommunpolitikerna behövde någon att tala med

Salahuddin Barakat trädde in i offentligheten när Malmö kommun behövde agera mot den våldsamma islamismen och mot den antisemitism som spritts i Malmö med invandringen från Mellanöstern. Efter många år av passivitet i dessa frågor behövde kommunpolitikerna någon att tala med. De sökte en person med muslimska kontakter som de själva saknade. I samma veva kallade dåvarande kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) till sig ett antal muslimska föreningar för att sjösätta en kampanj mot islamofobi.

Den relativt unge imamen Barakat, född 1981, grundare av den sunnimuslimska Islamakademin, tycktes passa i alla de här sammanhangen.

De projekt han deltog i fick omfattande stöd från Allmänna arvsfonden, MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor), EU och Malmö stad. Han skulle hindra ungdomar från att ansluta sig till IS och tillsammans med den judiske rabbinen besökte han högstadier och gymnasier. Barakat blev snabbt Malmös muslimska röst när medier och politiker sökte en representant för hela gruppen.

”Denna värld är ett fängelse för de troende”

På Islamakademins hemsida talade denna röst om hur män och kvinnor inte kan bli jämlikar, att ”interaktionen mellan de två könen bör vara minimal” och att islams klädkoder och moralregler är ”till för att motverka promiskuitet, immoraliskt uppträdande och annat ont som onekligen leder till familjens och i förlängningen samhällets sammanbrott”. Här har man kunnat läsa att ”storheten i slöjan finns i de stora avsikterna bakom den till synes lilla tygbiten”. Dagens Sverige har beskrivits som präglat av moralisk korruption, oansvarigt beteende och icke-islamska värderingar. ”Islams fokus” ligger enligt Barakat på ”att garantera människan en lycklig plats i det nästkommande eviga livet” och han citerar profeten Muhammed: ”Denna värld är ett fängelse för de troende.”

Salahuddin Barakat tar inte kvinnor i hand. Han förklarade efter terrorattacken mot den franska tidskriften Charlie Hebdos redaktion i januari 2015 att yttrandefriheten alltid bör ha gränser. Han har undervisat och föreläst på Kista folkhögskola och hos Islamiska förbundet, som båda ingår i nätverket kring det muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Han har varit engagerad i SMFR, Svenska muslimer för fred och rättvisa, som 2008 startades av Mehmet Kaplan och Yasri Khan.

När Kaplan 2016 tvingades avgå som bostadsminister (MP) på grund av samröre med turkiska högerextremister och Khan drog tillbaka sin kandidatur till Miljöpartiets partistyrelse sedan han vägrat ta en kvinnlig tv-reporter i hand skrev Barakat ett upprört inlägg i Svenska Dagbladet: ”Vad sänder det för signaler till den muslimska ungdomen när en muslimsk politiker utesluts på grund av religiöst förankrade handlingar?”

"Den som blir ateist får räkna med att betala ett pris."

I en artikel i Dagens Nyheter 2018 om muslimer som lämnat islam ansåg Barakat detta vara en ”oerhört känslig fråga”. Han hänvisade till den teologiska rättslära som yrkar på dödsstraff, men betonade att det inte gäller i Sverige ”som det är nu”. Om det hade funnits ett muslimskt idealsamhälle skulle nästan ingen vilja överge islam, menade han: ”Varför skulle man vilja lämna sanningen, det som är självklart och tydligt?” Han sa också att den som blir ateist får räkna med att betala ett pris: ”Det finns ingen förlåtelse för apostasi, att överge religionen.”

Debatten om våldsbejakande extremism ledde till att en rad sociala projekt startades runtom i landet. I Malmö beviljades Våra Liv 14,5 miljoner av Allmänna arvsfonden för att med början 2015 spåra upp ungdomar som höll på att radikaliseras. I projektet skulle Malmö stad samverka med föreningarna Spiritus Mundi, Islamakademin och Flamman Ungdomarnas Hus. Resultatet blev magert: 50 ungdomar skulle identifieras, men projektet fick bara kontakt med en enda person som i ett tidigare skede hade tänkt resa till Syrien, men redan ångrat sig.

I januari 2017 avbröt Malmö stad samarbetet med Spiritus Mundi, bland annat på grund av bristande ekonomisk redovisning. Föreningen har krävts på återbetalning av delar av stödet, men ännu inte gått med på detta. Det är enligt Aida Music Omahic, sektionschef på Malmös arbetsmarknads- och socialförvaltning, ”en pågående rättslig process”.

Beviljades miljoner av Allmänna arvsfonden 

Det havererade projektet följdes snabbt av Safe Space, där två av kontaktpersonerna var Rafi Farouq, verksamhetschef hos huvudmannen Flamman, och Islamakademins Salahuddin Barakat. Safe Space beviljades nästan 8,4 miljoner av Allmänna arvsfonden för en tvåårig verksamhet som avslutades i våras. Syftet var att värna demokratin mot antidemokratiska beteenden, radikalisering och våldsbejakande extremism bland unga i åldern 13-25 år. En stor del av verksamheten har enligt Farouq handlat om utbildning av anställda hos kommunen, polisen och kriminalvården.

Både Våra Liv och Safe Space granskas i den utvärdering, ”Vägar till delaktighet?”, som Marcus Herz, docent i socialt arbete vid Malmö universitet, gjort åt Arvsfonden. I rapporten citeras en Safe Space-medarbetare: ”Våra utmaningar ligger i den mediala bilden, i häxjakten som pågår på organisationer som vill jobba med det här. Det pågår en islamofobi i det här samhället. Om man blandar in en imam så är det som att hela världen går under för vissa.” Om Våra Liv skriver Herz att ”mediebevakningen var enorm och bidrog troligen till projektets död” och avslutningsvis frågar han retoriskt: ”Kanske fanns det inte 50 radikaliserade unga i Malmö?”

Hur många som faktiskt reste från Malmö till IS i Syrien är oklart. Fem år efter terrordåden i Paris i november 2015, mot till exempel konsertlokalen Bataclan, sitter jihadisten Osama Krayem från Malmö fortfarande häktad i Bryssel.

Häromveckan beslutade kommunstyrelsen att ge 1,5 miljoner till en ny version av Safe Space, med start 2021 och med löfte om samma summa året därpå. Den här gången är endast föreningen Flamman inblandad.

– Det är väldigt många unga som är antidemokratiska, som hatar myndigheter och visar samhällsförakt. Ofta är det kopplat till sociala och psykologiska problem. När de kommer i kontakt med felaktiga religiösa tolkningar blir det inte någon bra kombination, säger Rafi Farouq.

Varför samarbetar ni inte längre med Salahuddin Barakat?

– Vi har haft goda resultat oavsett Islamakademins insatser. Nu håller vi själva i projektet och har inga partners från början, men kan samverka med alla organisationer med demokratiska värderingar. Barakat har varit i hetluften, delar av hans uttalanden om Frankrike var hårda och kanske gjorda i affekt. Jag har stämt av med politiker och andra om hur de ser på detta och de har valt att vara fortsatt positiva baserat på hans goda insatser. Jag vet att han har förhindrat resor och rekryteringar bland ungdomar som hållit på att radikaliseras. Vi måste ju arbeta med någon del av den här världen. Ska man kunna hålla sig på insidan måste man hitta någon muslimsk företrädare att jobba med och han är den som Malmö stad har förtroende för och accepterar.

De senaste tre åren har Salahuddin Barakat verkat ihop med rabbinen Moshe-David HaCohen i föreningen Amanah. Malmö stad har stöttat det judisk-muslimska samarbetet med 1,4 miljoner och 2019 fick föreningen stadens pris för mänskliga rättigheter. Juryn bestod av fem kommunpolitiker från S, M och L och i motiveringen stod det att ”i en tid där demokratiska krafter måste jobba på högvarv är initiativ som sträcker ut sina händer mellan trosuppfattningar, församlingar och människor nödvändiga och välkomna”.

Den 7 oktober 2020 blev många upprörda och andra kanske överraskade när Salahuddin Barakat på sin Facebooksida angrep Frankrike och landets president Emmanuel Macron, som beskrevs som ”en skurkaktig fjant med hybris”. Det franska systemet bär enligt inlägget på ”en filosofiskt svag, extremsekulär och rasist-nationalistisk ideologi”. Mot slutet fanns en ton som kunde uppfattas som hotfull.

Ingen enkel sak

”För hans (Macrons) största rädsla är just arabernas och muslimers självständighet, enande och styrka. En utan tvekan befogad rädsla då en vacker dag kommer de som har varit utsatta för Frankrikes ondska och orätt att utkräva sin rätt,” skrev han på sin Facebook. 

Kritiken blev bister, inte minst på borgerliga ledarsidor, och då även Sydsvenskans i Malmö.

Kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), har i flera sammanhang markerat sitt stöd för Salahuddin Barakat. När jag nu frågar om hennes förtroende för honom har rubbats svarar hon att Malmö stad inte samarbetar med honom som privatperson.

– När det gäller inlägget om Frankrike har jag tagit avstånd från innehållet och även noterat att han har tagit bort det, säger hon.

Amanahs styrelse skrev den 2 november att Barakats ordval visserligen var hårt, men att den inte ansåg sig ha rätt att lägga sig i hur han uttryckte sig. I stället betonades hur Barakat arbetar ”dygnet runt” för att motverka ”diskriminering, rasism, xenofobi, antisemitism eller islamofobi eller främjande av våld”. Stödet för Barakat underströks i avslutningen: ”Vi finner det därför olyckligt att vissa har valt att misstolka det han skrivit, och att beskriva det på annat sätt.”

För Fredrik Sieradzki, den judiska församlingens kommunikationsanvarige, är detta inte någon enkel sak. Mot kritiken i ena vågskålen lägger han i den andra det arbete som lagts ner.

– Vi ser det här arbetet väldigt instrumentellt och det som Amanah gjort har varit väldigt bra. Men blir det fler grova och politiska uttalanden kan det bli väldigt olyckligt.

I februari går Moshe-David HaCohens tjänst ut och han återvänder då till Israel. Eftersom Amanah-projektet varit så starkt upphängt på honom och Barakat är framtiden oklar.

Tveksamt om samarbetet bör fortsätta

– Vi har varit väldigt nöjda med rabbin HaCohen och hans arbete, men det var aldrig tänkt att han skulle stanna här för gott. Vi har precis kontrakterat en ny församlingsrabbin, som dock inte är tänkt att jobba med Amanah. När Moshe-David kom hit skulle han försöka få i gång en dialog och då blev det så att det klickade mellan honom och Salahuddin. Vi hoppas att Amanah kan leva vidare och vårt huvudspår är att Moshe-David då ska kunna fortsätta att vara involverad. 

Bland församlingens medlemmar finns de som är mer tveksamma till att samarbetet med Salahuddin Barakat bör fortsätta.

– Det är en svår fråga eftersom församlingen är uppbunden, säger en av dem till mig och spekulerar kring vad som kan hända om man uttalar sig kritiskt.

– Om man sätter sig på tvären kan man kanske riskera att bli av med en del av stödet till bevakningen av våra lokaler. Men jag vet inte vilka möjligheter det finns att samarbeta med någon annan. Kanske är de små eller obefintliga, och därför håller man fast vid Barakat.

Bulletin har utan framgång försökt nå Salahuddin Barakat.

TEXT: LARS ÅBERG 

Läs mer: Malmös nya bostads­policy – byggare tvingas kvotera