Fokus på kunskap och bildning, har utlovats. Tja. Stora ord om rätt små justeringar, måste man nog konstatera. Den största förändringen är att betygskriterierna har förenklats. Det anges inte längre riktigt lika mångordigt vad eleven ska kunna göra med sina faktakunskaper för att förtjäna ett A, B, C, D eller E. Det är nog bra, eftersom det kan göra betyget mer inriktat på konkret kunskapsinhämtning, och lite mindre på elevens eget resonerande, reflekterande, analyserande och ifrågasättande. 

Men tro inte att de nya dekreten från Skolverket kommer att göra att barnen lär sig mer matte på lågstadiet, att de kommer kunna känna igen fler träd och blommor på mellanstadiet eller lära sig memorera och deklamera fler dikter av Vilhelm Ekelund på högstadiet. Och fortfarande krävs att en elev ska kunna resonera avancerat också i praktiska ämnen. Att bara vara jätteduktig på att rita mönster och sy kläder ska minsann inte räcka för att få högsta betyg i syslöjd. Man måste samtidigt kunna reflektera välutvecklat kring "hur det genomförda arbetet har påverkat kvaliteten, uttrycket och miljön". Det är lite sorgligt att kognitiva färdigheter alltid värderas högst, också inom ämnen där andra förmågor egentligen är avgörande.

Systemfelen är alltså kvar. Men som betygsguide har kursplanerna blivit lite rimligare. Därför är det bara fånigt att skjuta upp införandet. Inte bara fånigt – det är en idiotförklaring av kåren. Detta handlar inte om några svårgreppbara strukturella förändringar. En normalbegåvad lärare kan ögna igenom Skolverkets pdf-filer över maskinkaffet på 10-rasten, processa innebörden på lunchrasten och redan framåt eftermiddagsfikat dra slutsatser om hur skrivningarna bör påverka just deras planering för året. 

De justerade kursplanerna är en struntsak i sammanhanget. Det finns andra mycket viktigare saker för Sveriges lärare och elever. Lugn och ro, trygghet och ordning, till exempel.

Utbildningsminister Anna Ekström (S) syns och hörs mycket i den offentliga debatten. I brist på parlamentarisk majoritet opinionsbildar hon allt vad hon kan mot vinster. Men hon är förvånansvärt tyst om de uppenbara problemen med stök och otrygghet i klassrummen. Fyra av tio elever tycker att det är för stökigt på lektionerna. I vissa områden upplever barnen att kriminaliteten i bostadsområdet utanför följer med in på skolan. Det händer, och inte så sällan heller, att lärare attackeras och misshandlas. Var fjärde lärare uppgav 2019 att de utsatts för våld eller hot det senaste året. Var fjärde. Det har till och med förekommit – tro det eller ej – att skolpersonal kidnappats.

För ett år sedan tillsattes en utredning om trygghet och studiero i skolan, enligt en överenskommelse i Januariavtalet. Den kanske viktigaste frågan handlade om hur hotfulla elever ska hanteras. Redan då var utredningen flera månader försenad. Anna Ekström ursäktade sig med att det berodde på att de bemödat sig om att ta fram bra underlag till utredaren. Märklig ursäkt. Sitter man på ett helt departements resurser kan man givetvis ”ta fram bra underlag” i tid. Nu lär utredningen i alla fall vara färdig. Men enligt Liberalernas skolpolitiske talesperson Roger Haddad har någon remissrunda ännu inte påbörjats. 

Proportionerna ter sig allt underligare: Lärare ska besparas besväret att sätta sig in i några enkla ändringar av kursplanerna, men en vardag av stök och hot och våld är inte värre än att lösningarna kan dras i långbänk. 

Det är en underlig syn på lärare de har, där på Utbildningsdepartementet.