“Får jag låna dig, unge man?” ropade han till min nioåring. “Jag har en tidsmaskin med mig. Om du bara ställer dig här…” Vi hade gått Kåkbrinken upp till Västerlånggatan, där gatans stenläggning i princip följer den gamla stadsmuren.

“Där! Om du nu tar ett steg framåt, så är du i medeltiden. Innanför muren låg Stockholm för femhundra år sedan. Ett steg bakåt, modern tid. En tidsmaskin!”

Det var exakt femhundra år sedan inledningen på Stockholms blodbad. Historikern David Lindén (aktuell med Stockholms blodbad, Langenskiölds) gav en liten stadsvandring i Gamla stan. Nioåringen tog för säkerhets skull några kliv till fram och tillbaka, fram och tillbaka, i tiden, innan vi gick vidare till Stortorget för att höra om bödeln Jörgen Homuth, biskopen Gustaf Trolle och de andra.

Ute ur medeltiden och hemma vid köksbordet igen kom frågan. “Pappa? Om två-tre hundra år… Vad kommer man att kalla vår tid då?”

Vad svarar man? Finns det någonting i vår tid som kan mäta sig? Stockholms blodbad utlöste befrielsekriget och, tja, nationens födelse. Vad har vi? Stefan Löfven och Januariavtalet?

“Internet-tiden”, svarade jag till slut. Internet i dag är lika omvälvande som tryckpressen då. Efter Gutenberg följde reformationen, religionskrig, nationalstaten, universiteten... Ja, Gustav Vasa. Vem vet vad som kommer efter internet?

“Eller kanske den nya folkvandringens tid.” Det vi sett de senaste decennierna genom migration saknar antagligen motsvarighet. Eller möjligen kan det jämföras med tidigare invasionskrig, kolonisation eller annan yttre krafts dominans. Ingen kan förutspå vad de rörelserna kommer att utlösa. Sårad nationalkänsla och upplevda hot utifrån är en kraftfull mixtur. I Sverige har vi ältat de ändå relativt timida historierna om hänsynslösa danska knektar i femhundra år.

Det är kanske banala tankar. Men jag föreställer mig att det är i de två fenomenen som vår tid definieras. Och att vi alltså har närmare till medeltiden än till det 1930-tal som vi ständigt får påminnelser om från Dagens Nyheter och Aftonbladet. 

Den brittiske historikern Niall Ferguson har pekat på likheterna. Tryckpressen ledde inte bara till att Martin Luthers predikningar spreds med blixtens hastighet för att infria bibelns löfte om ett allmänt prästadöme. Även skrifter som “Malleus Maleficarum”, medeltidens bästsäljande instruktionsbok för häxjakt, blev virala som dagens nyhetsfejkande klickjägare bara kan drömma om. Och reformationens bildstormare – påminner de inte om dagens renläriga aktivisters önskan att riva ner statyer? Anklagelserna om kätteri – har vi inte hört dem förr?

Men vad vet jag? Man kan antagligen inte veta något när man inte har några seklers sikt. Förstod de som stod på Stortorget och beskådade avrättningarna?

Nioåringen lät sig hur som helst nöjas med svaren. Han och småsyskonen lever redan på internet. De demografiska förhållandena, och dess inbyggda spänningar, lär också bli vardag om de inte redan är det. Skolpojkar kan ha en ganska krass syn på verkligheten, som tycks påverkas högst marginellt av de värdegrundsdokument som skolorna försöker inpränta.

Pojken verkade mest glad över att ha fått en tidsmaskin. Och över möjligheten att även vår tid kan få en ramsa som skanderas på skolgården om femhundra år.

“Först kom Gustaf Trolle och sket som en stolle.
Sedan Kristian Tyrann som pissa så det rann.
Sist kom Gustav Vasa och torka med en trasa.”