KRÖNIKA. Inget ont om Melodifestivalen; nöjesprogrammen strör lite glitter över tillvaron och kan absolut vara av värde. Men underhållningen bör inte sändas på public service-kanalerna. Sveriges television och Sveriges Radio ska i stället ägna sig helt åt det lite torrare och träigare, som nyheter, dokumentärer och granskningar. 

Inte minst behövs fler debattprogram där människor med olika synpunkter kommer till tals. Vi behöver få höra fler röster och gärna se dem möta varandra i både lugna och hetsiga samtal. Det ger insikt i hur motståndaren tycker och hjälp i att själv forma sig en uppfattning, vilket är oerhört värdefullt i en upplyst demokrati.

Vi lever i ett härligt fritt samhälle med åsikts- och yttrandefrihet och i ett sådant kommer enskilda att forma olika ståndpunkter utifrån sina unika värderingar. Det är ju i grunden bara bra, eller hur? Konflikter behöver inte vara dåliga, då de är en konsekvens av öppenhet.

Det varnas ibland för polarisering – jag har själv gjort det många gånger – men det statskunskapen kallar ideologisk polarisering är i själva verket något positivt. 

En bredd är inget att vara rädd för. Tvärtom; om alla tyckte lika vore det värre. Statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson menar dessutom att polariseringen inte är särskilt omfattande i Sverige. Inte heller har avskyn för meningsmotståndare ökat. 

Cilla Benkö, vd för Sveriges Radio, sa häromdagen: ”Vi lever i ett samhälle där många tycker olika och att det finns ett behov av platser för samhällsdebatt där folk inte bara tycker exakt som man själv. Demokratin vinner på att röster hörs och åsikter bryts”. 

Det är en god insikt, men märkligt nog finns inte nog många arenor för debatt i radion. Visst finns P1 Morgon, Studio Ett, Aktuellt, God morgon, Världens panel och Ring P1, men räcker det? 

I Sveriges television har Opinion Live och liknande debattprogram funnits i många år och skapat stort engagemang genom sina högljudda, pladdriga snack där folk skriker i munnen på varandra. Det är många som kollar och kittlas av hur ettriga debattörerna är. Det blir ibland briljant men tyvärr ofta ganska uselt.

Demokratin skulle helt enkelt må gott av att public service lägger mer energi på polarisering än på paljetter. 

Det behövs fler och bättre platser där både professionella tyckare och andra engagerade  får utveckla sina tankar. 

För publiken är det värdefullt att se andra vrida och böja på ämnen, gräla öppet och testa sina argument. Inte alla vill själva stå där i stormen, men genom att hemma i soffan se och höra hur andra resonerar blir man bättre på att sätta ord på sina egna tankar och välja mellan alternativ. 

Detta kan också lätta på spänningar och lösa knutar, vilket behövs för att vi ska få en frisk debatt med respekt för oenighet. 

Det som skrämmer i debattklimatet är ofta inte själva åsikterna utan att det kastas glåpord och anklagelser utan grund eller att ilskan tar över förnuftet. Det är överdrifterna vi ska vara rädda för, inte åsikterna. Fler öppna diskussioner kan råda bot på det negativa; det skulle avdramatisera. 

Demokratin skulle helt enkelt må gott av att public service lägger mer energi på polarisering än på paljetter. Hur konstigt det än kan låta. 

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.