Den tidigare ledaren för Sovjetunionen, Michail Gorbatjov, har avlidit i en ålder av 91 år. Tack vare honom avslutades det kalla kriget och begrepp som glasnost och perestrojka omformade länderna bakom det som kallades Järnridån. Dan Korn tecknar minnesord.
En av de egendomligaste inblickarna i ett ovanligt sätt att tänka fick jag 1998, när jag intervjuade Bertil på Askåsen i Kölingared, Västergötland. Han var född 1898 men hade ännu inte fyllt hundra år, utan var ”bara” 99 år gammal. Och han dog innan han hunnit fylla 100. I sin gamla stuga med vidunderlig utsikt satt han och var arg när jag kom dit. Och ilskan berodde på att kung Oscar II aldrig hade fått Nobels fredspris.
Oscar II, denne pompöse figur, mest känd för att han skrev dikter och invigde järnvägar, varför i all världen skulle han av alla människor ha fått fredspriset? Jo, menade Bertil, när stora delar av Sveriges ledning ville gå i krig mot Norge 1905, när norrmännen förklarade sig självständiga och upplöste unionen med Sverige, då vägrade kungen Oscar II att skriva på krigsförklaringen. Och utan den, inget krig.
– Jag vill inte att kungar ska ha nån makt, sade Bertil, men det var allt tur att kungen hade makt då.
Kungens storhet låg alltså i att han inte gjort något. Den storheten, fast många gånger större, hade Michail Gorbatjov. När han nu avlidit vid 91 års ålder är det lätt att glömma att han, när han 1985 tog över ledningen för Sovjetunionen, var en ung fläkt i det ålderstigna styret, enbart 54 år gammal. Han införde ”glasnost”, vilket bland annat innebar att människor fick rätt att kritisera styret i Sovjetunionen utan att riskera förföljelse och hårda straff. Han införde dialog med västmakterna vilket ledde till avrustning och personliga förbindelser med USA:s president Ronald Reagan och Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher. I förlängningen ledde detta också till Sovjetunionens kollaps. Det var då han visade sin verkliga styrka – i att inte göra någonting. Det var inte handfallenhet eller förvirring, utan medvetna val som gjorde att han inte ingrep då Berlinmuren föll och då unionens stater bröt sig fria.
En av det sena 1900-talets största händelser blev knappt notiser i samtidens medier; då Ukraina bröt sig loss från Sovjetunionen. Inte en gevärskula avlossades. Inte en människa skadades, än mindre dog. Sådant skapar inte rubriker. Det kan ju jämföras med det fåfänga försöket från Gorbatjovs efterträdare Putin när han försöker återerövra Ukraina med oändligt lidande som resultat. Det är som Geijer en gång i tiden skrev, att ”hälsan tiger still”. Men i efterhand kan man se att det var en ovanlig form av storhet som personifierades i Michail Gorbatjov. Till skillnad från Oscar II fick han Nobels fredspris 1990. Det var en värdig pristagare, till skillnad från många andra som fått det.
