Facebook noscript imageMiljöpartiet målar upp en falsk konflikt mellan barn och bilar
Ledare
Miljöpartiet målar upp en falsk konflikt mellan barn och bilar
Foto: Anders Wiklund / TT
Foto: Anders Wiklund / TT

Bostadspolitiken har ofta handlat om hur bostäderna ska bli fler, medan frågan om den yttre bostadsmiljön har hamnat lite i skymundan. Stadsmiljön är en aspekt som förtjänar mer fokus, men Märta Stenevis problembeskrivning – att det byggs för bilar i stället för barn – lämnar en del i övrigt att önska.

Nya bostäder poppar upp som svampar ur marken. Enligt Boverkets prognos från mitten av december påbörjades byggandet av 54 000 nya bostäder under förra året och i år förväntas ett första spadtag för ytterligare 52 000 bostäder. Byggtakten är något högre nu än för fem år sedan och betydligt högre än för tio år sedan – 2010 påbörjades knappt 30 000 nya bostäder. 

På vissa platser handlar det om förtätning i befintliga bostadsområden, på andra håll byggs helt nya stadsdelar där det tidigare fanns industrier eller ingenting alls. Jag promenerar genom ett sådant område ibland, där historiska industribyggnader har omvandlats till lägenheter för välbärgad medelklass. Där byggs också helt nya bostäder. När allting är klart kommer flera tusen personer att bo där, många av dem barn. Jag undrar ibland var det är tänkt att de ska leka. Gröna ytor – eller öppna ytor överhuvudtaget – tycks ha hamnat långt ner på prioritetslistan när området planerades. 

Hur det ser ut med tillgången till fria ytor på en generell nivå är svårt att veta, men det finns skäl att tro att förtätningstrenden har minskat dessa. För snart fem år sedan varnade forskaren Catharina Sternudd för risker med tätare stadsmiljöer: 

”Man kan inte driva förtätning till den grad man gör i dag. Den goda tanken har kidnappats av städer som bygger så mycket som möjligt på varje ledig yta. Det får katastrofala följder för stadsmiljön, speciellt för barn och äldre, som inte kan ta sig till grönområden och parker på egen hand” sade hon då (Norrtelje Tidning 26/10 2016).

Vad gäller friyta på barnens skolgårdar går det emellertid att med större säkerhet tala om en negativ trend. Enligt en kartläggning som Boverket genomfört blir eleverna fler samtidigt som skolgårdarna krymper. Barn i grundskolan bör enligt Boverket ha en friyta per person på 30 kvadratmeter. Läsåret 2016-2017 hade 480 000 elever – drygt 40 procent – en mindre yta att röra sig på än vad som rekommenderas.

Under förra veckans regeringsombildning utsågs Märta Stenevi (MP) till ny bostadsminister med ansvar för stadsutveckling. Hon sade under regeringens presskonferens att uppdraget som bostadsminister inte bara handlar om bostadsbyggande utan om att skapa goda och trygga samhällen. Stenevi talade om att skapa livsmiljöer för människor, med plats för grönska och med plats för spring och lek. 

Bostadspolitiken har ofta handlat om hur bostäderna ska bli fler, medan frågan om den yttre bostadsmiljön har hamnat lite i skymundan. Stadsmiljön är en aspekt som förtjänar mer fokus, men Stenevis problembeskrivning lämnar en del i övrigt att önska. Efter att ha talat om behovet av grönska lade hon nämligen till: ”För när vi bygger för barn i stället för bilar så blir det bra för alla”. Ett uttalande som visar att Miljöpartiet även med ett nytt språkrör lär förbli ett parti för en liten privilegierad skara, snarare än för en bredare massa.

Genom att ställa barn mot bilar visar Stenevi en oförståelse inför att många människor är beroende av bilen. Den som bor centralt i en storstad klarar sig måhända utan bil, men runt om i landet är bilen oumbärlig för att människor ska kunna ta sig till arbetet, handla mat och ta sina barn till diverse fritidsaktiviteter. Stenevi har rätt i att människor behöver goda livsmiljöer, men det finns inget motsatsförhållande mellan bilar och barn. Tvärtom är många av de nya bostadsområden som byggs varken särskilt barn- eller bilvänliga. Nog borde det gå att planera så att det finns både grönytor för barn och parkeringsplatser för de bilar som barnens föräldrar behöver för att få vardagen att gå ihop?        

Aleksandra Boscanin