KRÖNIKA. Miljöminister Isabella Lövin (MP) menade nyligen i P1 Morgon att orsaken till att Sverige inte har nått sina uppsatta miljömål var att ekonomiska intressen hade fått gå före. En expert på miljöpolitik höll med. ”Ja, det är så i vårt samhälle att ekonomin ses som en övergripande målsättning. Vi ska ha ständigt tillväxt.”

Men detta med att det inte skulle gå kombinera ekonomisk tillväxt med hänsyn till miljön är en ganska farlig inställning. Risken med att avstå från tillväxt är att det då inte längre finns resurser för att forska fram – eller välja – miljövänliga alternativ. Då blir vi fast i gamla lösningar och höga utsläpp.

I boken ”Mer för mindre” (Ratio 2020) visade ekonomerna Jonas Grafström och Christian Sandström att Sveriges BNP gått upp med upp till 90 procent på 30 år samtidigt som koldioxidutsläppen gått ner med 27 procent. 

Tillväxt och miljö kan alltså gå hand i hand. 24 av de 26 utsläpp som Naturvårdsverket mäter hade gått ner cirka 60 procent 1990–2018, samtidigt som BNP närapå fördubblades. Personbilstrafiken har ökat sedan 1990, men utsläppen hade minskat med 21 procent, och allt mindre åkermark har tagits i bruk för att producera mat. 

Allt detta har varit möjligt på grund av smartare teknologier som forskats fram för dyra pengar. Innovationerna har inte kommit som ett resultat av att vi jobbar eller konsumerar mindre – tvärtom.

Men tyvärr tycks miljövänsterns propaganda ha satt sig som en sanning, för när författarna föreläst på universitet och för företag har de mötts av okunskap. ”Studenter tror att utsläppen ökat med 100 procent”, berättade de för mig.

Även i World Values Survey verkar svenskarna särskilt indoktrinerade. 77 000 människor i västvärlden fick ange vad de prioriterade av dessa alternativ: ”Skydda miljön även om det leder till lägre ekonomisk tillväxt” eller ”Ekonomisk tillväxt och fler jobb även om miljön i viss mån blir lidande”. I den senaste mätningen valde 69 procent det första alternativet. Men i Sverige valdes det av hela 88 procent. 

Vi matas tyvärr med felaktiga fakta som förvrider huvuden. I november skrev några forskare och debattörer från miljöorganisationer i Svenska Dagbladet att ”utsläppen har ökat konstant utom när BNP backat”. Men även om detta stämmer globalt är det faktiskt helt fel vad gäller Sverige och Europa. Här har utvecklingen i stället gått åt andra hållet och utsläppen har minskat sedan 1990, som Grafström och Sandström konstaterade i sin bok. 

Att vi har lyckats med det beror på framforskade teknologiska lösningar, som gör att vi kan leva gott utan att skada naturen. När företag växer och människor tjänar mer finns mer pengar över till forskning kring klimatsmarta lösningar och miljövänliga alternativ. 

Men det är som att det inte passar i miljövänsterns narrativ, som de har lyckats få med alltför många svenskar på, och tyvärr verkar vi här i Sverige vara mer pessimistiska och okunniga än andra. 

När Hans Rosling, professor i internationell hälsa, frågade svenskar hur många fler de trodde hade dött i naturkatastrofer det senaste seklet, trodde hälften att det hade varit dubbelt så många och bara 12 procent trodde att dödstalen hade halverats. Sanningen är dock att det är långt färre än hälften. Svenskarna var alltså onödigt pessimistiska. Rosling frågade även om utvecklingen de senaste tjugo åren av andelen människor som lever i fattigdom. Sanningen är att fattigdomen mer än halverats, men ändå trodde bara 33 procent av svenskarna att det såg så bra ut.

De enkla sambanden, som att vi exempelvis borde köpa och jobba mindre för miljöns skull, blir ett hot mot miljön med tanke på hur välgörande starka ekonomier är. Faran med att få för sig att tillväxt hotar klimatet är att klimatet hotas. 

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör på Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.