Ett av läkarvetenskapens mer fascinerande sjukdomstillstånd har det lite bökiga namnet hemispatialt neglect. Det är en mycket speciell funktionsnedsättning som kan drabba den som får en skada på ena hjärnhalvan, vanligtvis i hjässloben, till exempel vid ett slaganfall. Besvären yttrar sig i att sinnesintrycken från halva synfältet försvinner.

Om man ber en person som har drabbats av neglect rita av exempelvis en klocka, kommer hon bara att kunna återge halva urtavlan. Så enkla saker som att sätta på sig skorna kan bli ett bekymmer – den lidande uppfattar bara ena benet.

Man kan fundera länge på om detta fruktansvärda lidande har någon politisk motsvarighet. 

Centerpartiledaren Annie Lööf gästade på tisdagen riksdagsjournalisterna för en längre utfrågning. Med perfekt tajming inför hennes framträdande hade Vänsterpartiets nya ledare Mehrnoosh ”Nooshi” Dadgostar deklarerat att V tänker ingå i en eventuell ny vänsterregering efter valet 2022.

”Det finns inga andra möjligheter. Det krävs fyra partier på vår sida, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet, för att regera landet”, sade Dadgostar (G-P 17/5). Och det har hon ju rätt i.

Lööf fick därför förklara hur hon ser på en eventuell framtida regeringsbildning. Men plötsligt tycktes Annie Lööf alltså ha drabbats av vad som skulle kunna vara en släng av politisk neglect.

Lööf såg framför sig enbart ”en stark liberal kraft i mitten”, omkring vilken Socialdemokraterna och Moderaterna skulle samlas (SvD 18/5). Med henne själv som statsminister, underförstått.

Flera journalister pressade Annie Lööf om hur en framtida regering såg ut. Men Vänsterpartiet fanns inte för henne. Hon ville bara ”se på möjligheten att samarbeta brett i mitten” (Di 18/5).

Läs också: Lööf och Åkesson i ordkrig om invandring

För oss andra ser det politiska spektrumet helt annorlunda ut. Det finns inte på kartan att M och S inleder regeringssamarbete. Vänsterpartiet står historiskt starkt och utgör en förutsättning för en socialdemokratiskt ledd regering. V är inte längre någon fyraprocents dörrmatta åt Socialdemokraterna. Efter valet -22 kan Nooshi Dadgostar mycket väl leda det näst största partiet till vänster om mitten. Då kan V ställa krav. Det innebär att en röst på Centern och Annie Lööf är en röst på Vänsterpartiet. 

Men detta kan Annie Lööf alltså inte se, om man får tro hennes svar till riksdagsjournalisterna.

En alternativ förklaring vore förstås att Annie Lööf inte är helt ärlig inför väljarna. Men det vill man ju helst inte tro.

Politisk neglect skulle förklara så mycket. Annie Lööf lovade ju till exempel för några år sedan att hon skulle äta upp sin ena sko hellre än att Centern skulle bli ett stödparti åt Stefan Löfven och Socialdemokraterna. Men det har hon inte gjort. Hon kanske bara inte ser skon?

Läs också: F d C-ledamot om januaripartiernas hyckleri i migrationspolitiken