Elisabeth Svantesson ser rakt in i kameran med genomträngande blick. Budskapet lyder, i ljusblåa bokstäver: ”Minska biståndet.” Och under: ”Vi har stora problem på hemmaplan.” Den lilla twitterkampanjen är signerad Moderaterna.

Det är nu Moderaterna ska vara väldigt noggranna med sin kommunikation. Partiets planer på att bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna innebär en rejäl förflyttning av tyngdpunkten inom svensk borgerlighet. Avgörande för om Ulf Kristersson får tillräckligt med stöd på valdagen 2022 är hur väljarna uppfattar Moderaterna. 

Twitterbilden är ett exempel på hur Moderaterna inte bör framställa sig själva. Det är för banalt, och låter bara hårt och dumt. Med den argumentationen borde biståndet upphöra helt. Man borde kunna förvänta sig mer av Moderaterna.

Det finns en solid etik bakom den nya strama migrationspolitiken, och den utgår från framtiden: Hur kommer samhället att förändras om tillförseln av människor från kulturellt avlägsna länder fortsätter? Moderaterna har gjort analysen att spänningarna i det svenska samhället redan är så farliga att vi inte klarar särskilt mycket mer av sådan invandring. Vi är många som håller med om det – men som för den skull inte vill se ett minskat engagemang för världens flyktingar och nödlidande. Snarare tvärtom. Den helomvändning som Moderaterna gjort i migrationspolitiken sedan Fredrik Reinfeldts dagar behöver kombineras med ett tydligare engagemang för de människor som inte har haft turen att födas i ett rikt och fredligt land.

Det besynnerliga här är att Moderaterna har en ganska bra biståndspolitik. Det är helt riktigt att 1-procentsmålet har spelat ut sin roll. Drygt 50 miljarder kronor varje år är för mycket pengar. Sidas egna utvärderingar visar att det är svårt att belägga långsiktigt goda effekter av många projekt. Men som Expertgruppen för biståndsanalys har påtalat, rekommenderar utvärderarna ofta att mer pengar ska ges till projekten ändå. Och det är ju inte så konstigt. Det är svårt att ge pengar på ett bra sätt, svårt att inte skapa skeva incitament, svårt att inte samtidigt passivisera mottagarna, svårt att inte göda korruption. Det är oerhört många miljarder som ska ut från myndigheten innan året är slut och en ny pengapåse kastas in. Det blir lite si och så med resultatuppföljningen. Därför blir biståndet bättre om det krymps. Moderaterna har rätt i det, och föreslår själva 40 miljarder per år i fyra år. Vilket naturligtvis är oerhört mycket, det med.

Men allt handlar inte om pengar. I förra årets budgetmotion finns också grunden för en i övrigt sundare biståndspolitik. Färre mottagare och en mer genomtänkt idé om vad Sveriges bistånd ska syfta till – i stället för ett duggregn över precis allt behjärtansvärt i hela världen – gör det lättare att utvärdera om pengarna gör nytta. 

Den viktigaste reformen från Moderaterna gäller att kraftigt utöka den del som läggs på humanitärt bistånd. Vi har sett bilderna på barnen i Jemen. Vi vet vad som pågår. Människor dör som flugor, av bristen på mat och mediciner – och nu också av covid-19. Ändå är FN:s flyktingorgan UNHCR ständigt underfinansierat. Sverige ger en dryg miljard om året. Vårt samlade humanitära bistånd uppgår till någonstans mellan 5 och 10 miljarder, lite beroende på hur man räknar. Av 50 miljarder. Det är obegripligt, när vi vet att näring och medicin gör att människor överlever, medan effekten av övrigt bistånd är högst oklar. 

Moderaterna bör tänka långsiktigt och visionärt ifråga om det som brukar kallas ”hjälp i närområdet”. Hur kan Sverige bidra för att göra tillvaron drägligare för människor som sitter fast i flyktingläger? Vad kan göras – förutom att säkra mat, rent vatten och värme – för att lindra misären? Det kan handla om skolgång och sjukvård, möjligheter till försörjning, om hjälp att återvända och bygga upp tillvaron igen när så är möjligt. 

Skapa en arbetsgrupp. Anordna en konferens. Bjud in internationella forskare och politiker. Visa att alternativet till Reinfeldts ”öppna era hjärtan” inte måste vara kallsinnig egonationalism.

Det är viktigt hur man kommunicerar. Särskilt viktigt är det för Moderaterna. Det hade varit bättre om den ljusblåa texten på Elisabeth Svantessons bild hade lytt:

”Barnen i Jemen svälter. Det är dit biståndspengarna ska gå.”