KRÖNIKA. Donald Trumps sätt att uppvigla sina anhängare under det ”Rädda Amerika-massmöte” som föregick stormningen av kongressen saknar motstycke. 

Han hävdade under sitt tal att han bestulits på segern i valet – utan att framlägga några bevis – och uppmanade sina supportrar att röra sig mot kongressen och att ”visa styrka”. Efteråt förflyttade sig också tusentals människor mot kongressbyggnaden, och ett hundratal demonstranter bröt sig igenom polisens avspärrningar och tog sig in i byggnaden. Demonstranter och senare ockupanter använde sig av grovt våld. Bland annat misshandlades en polis till döds och flera andra poliser skadades under upploppet. Väl inne i byggnaden verkar en stor del av demonstranterna ha ägnat mycket energi åt kaotiska selfies och åt att stjäla till sig ”souvenirer”, snarare än att genomföra ett kuppförsök. Först efteråt uppmanade Trump demonstranterna att bege sig hem och uppträda laglydigt. 

Efter händelserna stängde Twitter och Facebook permanent av Donald Trumps konton. Twitter stängde även kontot för Trumps tidigare nationella säkerhetsrådgivare Michael Flynn och för den före detta federale åklagaren Sidney Powell, vilka båda tidigare har varit lojala med Trump. Vidare agerade nätjättar som Amazon, Apple och Google mot Parler, en konkurrerande applikation till Twitter, i syfte att försöka förhindra att avstängda personer skulle kunna använda denna tjänst i stället. Representanthusets talman Nancy Pelosi vill ta kärnvapenkoderna från Trump för att begränsa hans möjligheter att starta en militär konflikt. 

Det finns många historiska exempel på ledare som, likt Trump, hetsat sina anhängare att ta till våld. Men det finns fler historiska lärdomar att ta hänsyn till efter onsdagens attack. Det finns gott om exempel på att till och med enskilda individers våldsdåd tagits till intäkt för att införa undantagslagar som gäller breda kollektiv. Genom att hänvisa till brott begångna av extremistiska grupper eller individer med avvikande politiska åskådningar, har demagoger kunnat måla ut en hel grupp som ett hot mot samhället. 

Historiskt finns de bägge typerna av demagoger: De som hetsar sina anhängare att ta till våld, och de som försöker piska upp rädsla hos sina anhängare inför breda grupper i syfte att inskränka politisk opposition. Även det senare är, när det används som demagogiskt maktmedel, odemokratiskt.

Av princip bör man därför agera med försiktighet i det läge som uppkommit genom stormningen av den amerikanska kongressen. Och det gäller att vara vaksam när det kommer till försök att ta situationen till intäkt för att utmåla breda väljargrupper som våldsbejakande.

Bulletins krönikör Ivar Arpi har hårt kritiserat Trump och de våldsamma demonstranterna, men också sansat återgett att ledande experter inte har kategoriserat förloppet som ett planerat kuppförsök. Press- och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke har manat till försiktighet och kritiserat nätjättarna för att gå alltför hårt fram när de stängt ner konton permanent, snarare än att stänga ner konton tillfälligt eller ta bort enskilda inlägg. 

I den svenska debatten har flera röster svarat på dessa uppmaningar om försiktighet, med anklagelser om att det skulle vara antidemokratiskt i sig att inte kategorisera stormningen som ett kuppförsök av Donald Trump och att det skulle vara liktydigt med ett försvar av hans agerande när man hävdar att det är överilat av nätjättarna att försöka stänga ner Twitters konkurrent Parler. 

Men det handlar inte om stöd för antidemokratiskt agerande. Tvärtom är maningarna till försiktighet upplyst liberalism. Och det finns det ingen seriös aktör i den svenska politiska debatten som har gett sitt stöd till uppvigling av folkmassor eller till att storma den amerikanska kongressen med våld. 

Det antidemokratiska som har inträffat i den svenska politiska debatten är alltså inte att någon politiker eller journalist uttryckt stöd för våldsamma upplopp. Däremot har flera debattörer kommit med ogrundade anklagelser om att personer som inte alls har uttalat något stöd till antidemokratiska metoder ändå skulle ha gjort det. Det finns flera svenska politiker som försöker åberopa dessa händelser som en förevändning att utmåla hela den politiska oppositionen som illegitim, trots att ingen partiledare i oppositionen skulle kunna förväntas drömma om att uttala stöd för stormningen av den amerikanska kongressen. 

Justitieminister Morgan Johansson skriver till exempel på Twitter: “Hittills har det varit SD-linjen som gällt för Ulf Kristersson (M). Det återstår att se om det förändras nu, när alla kan se vad som händer när man ger makten åt extremhögern”. 

Annika Strandhäll (S), tidigare socialminister, kallar oppositionen för det blåbruna blocket, där brun anspelar på nazistiska SA-förbands brunskjortor, och varnar sina anhängare: ”Vi måste försvara vår demokrati”. 

Dessa utspel av ledande socialdemokrater är försök att undergräva legitimiteten hos vårt lands politiska opposition och ett försök att inbilla väljarna att tro att det rödgröna blocket är det enda valbara alternativet för dem som vill behålla det demokratiska systemet. Dessa utspel är oförsvarliga, och de är ett demokratiskt övertramp.

TEXT: Mattias Lindberg
Krönikör i Bulletin

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.