Facebook noscript imageMUCF och projektbidragen: Ett Sverige fyllt av förfördelade människor
Fokus
MUCF och projektbidragen: Ett Sverige fyllt av förfördelade människor
Avdelningschef Sofia Zere och generaldirektör Lena Nyberg, båda MUCF Foto: MUCF
Avdelningschef Sofia Zere och generaldirektör Lena Nyberg, båda MUCF Foto: MUCF

 

Regeringen beskriver Sverige som ett alltmer ojämlikt land präglat av diskriminering. De antirasistiska projekten blir allt fler. Bulletin har läst ansökningar från föreningarna som är beroende av de statliga bidragen.

Rasifiering, normkritik, inkludering – nyckelorden är återkommande i de många projekt som vill motverka rasismen i Sverige. Den som läser ansökningar som kommer in till olika organisationer kan lätt få intrycket att detta är ett av världens minst toleranta länder.

Men förhoppningarna kan också vara ljusa, som hos föreningen Awesome People i Örebro vars senaste projekt ska leda till minskad rasism, förbättrad psykisk hälsa, ökad trygghet, minskade klyftor och bättre samhörighet i samhället.

Sista veckan i mars gav MUCF sex miljoner kronor från EU-programmet Erasmus+ till tre kulturprojekt i Malmö, Göteborg och Uppsala. Ett av dem var föreningen Stapelbäddens ”Post Social Media Club” i Malmö, som ska ”utforska alternativa framtidsscenarier genom att undersöka och formulera sociala mediers påverkan på samtiden och spekulera i det post-sociala medielandskapet” och ”lägga möjliga hypoteser under luppen”.

MUCF är den otympliga förkortningen av den statliga Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, som efter utlokaliseringen från Stockholm till Växjö fortsatt att vara central i finansieringen av svenskt föreningsliv. I fjol delades 290 miljoner kronor ut till organisationer och projekt.

– Syftet med många av bidragen är att man ska vara delaktig i samhället och då är det viktigt att organisationen är demokratiskt uppbyggd, säger Anna Löving, som handlägger ansökningar hos MUCF.

I bidragsreglerna understryks just vikten av att föreningarna fungerar demokratiskt och ställer sig bakom demokratins idéer. Har detta då varit ett problem eftersom det nu betonas så hårt?

– Vi är inne i en period när vi verkligen betonar vikten av de här begreppen och villkoren. Det finns ju exempel på föreningar som sökt bidrag och som vi bedömt som inte tillräckligt demokratiska.

Två uppmärksammade fall har varit SUM (Sveriges unga muslimer) och det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. SUM har blivit återbetalningsskyldigt efter att bland annat ha bjudit in ”odemokratiska föreläsare” och i SSU-fallet handlar det till exempel om antisemitiska uttalanden från ledande företrädare för avdelningen i Skåne.

 

En miljard de senaste åren

När MUCF tidigare kallades Ungdomsstyrelsen leddes den av Alice Bah Kuhnke, sedermera miljöpartist, kultur- och demokratiminister och därefter EU-parlamentariker. Sedan 2015 heter MUCF:s generaldirektör Lena Nyberg, tidigare bland annat barnombudsman och socialdemokratiskt socialborgarråd i Stockholm.

Integration, antirasism och antidiskriminering är tre av ledorden i verksamheten. Under perioden 2016–2020 förmedlades en miljard kronor i organisationsbidrag. Många är intresserade av de här medlen och i slutet av februari i år kritiserades MUCF av Riksrevisionen för bristande kontroll av uppgifterna i bidragsansökningarna. I revisionsrapporten nämns bland annat bristen på uppföljning i de fall då det upptäcks att föreningar lämnat felaktiga uppgifter om hur många medlemmar de har.

Vad är det då för verksamheter som får stöd av denna statliga myndighet?

Bulletin har tittat närmare på de etniska föreningar och de projekt mot rasism och intolerans som fick bidrag under fjolåret.

Begreppet etniska föreningar har ersatt den äldre beteckningen invandrarföreningar och varje år kan de få ett verksamhetsbidrag på mellan 200 000 och 800 000 kronor vardera. Av många beskrivs stödet från MUCF som en förutsättning för att de över huvud taget ska kunna ha någon verksamhet.

Det var genom ett enigt riksdagsbeslut 1975 som multikulturalismen etablerades som rättesnöre i migrationspolitiken. Invandrare skulle själva få välja hur pass svenska de ville bli och uppmanades att sluta sig samman i föreningar på religiös eller etnisk grund. Om de bildade en förening enligt svenska regler kunde de söka ekonomiskt stöd.

MUCF är en av flera utbetalare av sådana bidrag.

– De ska ha sin verksamhet i Sverige, ha minst tusen betalande medlemmar och leva upp till de demokratiska kraven, förklarar handläggaren Anna Löving.

Hur följer ni upp och kontrollerar att pengarna används på rätt sätt?

– De ska komma in med en ekonomisk redovisning styrkt av en revisor. Många organisationer återkommer varje år och är vana vid det underlag vi kräver. Man får inte spara pengar till ett annat verksamhetsår. Majoriteten av återkraven handlar om att de inte har förbrukat hela summan och inte att de har fuskat.

Förekommer fusk?

– Vi värnar ju om bidragens legitimitet och tar det på stort allvar när vi får indikationer på någon oegentlighet. Man får också skilja på misstag och fusk. Vi låter organisationen bemöta uppgifterna så att vi får en klar bild innan vi fattar beslut.

 

Utan bidrag ingen verksamhet

En huvuduppgift för MUCF är att stödja föreningslivet. Serbernas riksförbund i Stockholm skriver i sin ansökan att ”bidraget utgör en stor del av vår ekonomiska ryggrad”. Bosnisk-Hercegovinska Riksförbundet i Norrköping menar att ”bidraget utgör en existentiell fråga för vår organisation”.

Somaliska riksförbundet i Kista betonar att ”utan det stödet kan förbundet inte genomföra eller driva aktiviteter som långsiktigt främjar Sverige”. Sudanesiska Riksförbundet i Spånga skriver att ”hela verksamheten bygger på stöd av bidrag från MUCF”. Sabeiska mandeiska riksförbundet i Kungsängen konstaterar att ”det blir ingen verksamhet utan bidrag”.

Många föreningar får lämna kompletteringar när deras ansökningar behandlas. Bland MUCF-handläggarnas frågor om de redovisade medlemstalens riktighet och revisorernas behörighet märks också en del goda tips, som till exempel: ”Tänk på att stadgarna ska utformas och skrivas utifrån organisationens idé och verksamhet och inte utifrån MUCF:s bidrag.”

Vad är det de etniska föreningarna gör för pengarna? Det här är några av svaren på MUCF:s fråga om effekterna av bidragen:

Bosniskhercegovinsk-Svenska kvinnoförbundet i Borås: ”Vi inspirerar andra att bilda nya mötesplatser. Vi uppmuntrar folk att ifrågasätta sina fördomar.”

Riksförbundet Banjaluka i Motala: ”Goda resultat har vi uppnått när det gäller integration, kultur och samhälle.”

Slovenska riksförbundet i Köping: ”Riksförbundet arbetar för förståelsen mellan slovener och svenskar, integration och mot rasism.”

Albanska Föreningars Union i Malmö: ”Vi ska göra vårt bästa, skapa kontakter, utvidga verksamheten så att det blir lättare att integreras i vårt samhälle.”

Grekiska Riksförbundet i Stockholm: ”Genom att vi pratar gott om Sveriges politik mot oss så bidrar vi med att öka Sveriges anseende och goda rykte utomlands.”

Somaliland riksförbund i Uppsala: ”Med hjälp av de statliga bidragen kunde förbundet anställa personer bland förbundets medlemmar som hade svårt att komma in på arbetsmarknaden.”

SIOS (Samarbetsorganisation för invandrarorganisationer i Sverige) i Stockholm: ”Tyvärr sker våra insatser i en miljö där migration/flyktingfrågor är ständigt aktuella i den offentliga (negativa) debatten vilket medför att våra frågor kommer i skymundan (etableringsfrågan), så effekten av alla våra ansträngningar är mindre än förväntad.”

Kurdiska Federationen Paraply i Borås: ”Med hjälp av bidraget har vi haft stora verksamheter i Sverige, vilket besparade staten över 5 gånger mer än vad organisationen fått.”

Ukrainska Alliansen i Askim: ”Vi inriktar oss på barn, ungdomar, kvinnor, män samt äldre generationer, helt enkelt för att alla är välkomna att ta del av vår förening.”

 

MUCF vill ha mer pengar

I regeringens handlingsplan mot segregation, Ett Sverige som håller ihop (Arbetsmarknadsdepartementet, december 2020), skrev dåvarande jämställdhetsministern Åsa Lindhagen (MP): ”De senaste decennierna har Sverige gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till att vara ett av de länder i Europa där ojämlikheten vuxit allra snabbast.”

Sverige har med regeringens egna ord blivit ett sämre land att leva i. Lindhagen fortsatte:

”Barn och unga i områden med socioekonomiska utmaningar har generellt sett sämre uppväxtvillkor och livschanser än andra barn och unga. Förekomsten av rasism och diskriminering kan också påverka människors möjlighet till jämlika och jämställda levnadsvillkor.”

Trots att antirasism och antidiskriminering kan liknas vid en offentlig ideologi, och trots att mycket stora summor satsas på att sprida den, menar regeringen och dess myndigheter att problemen successivt förvärras.

Hos MUCF kan man söka bidrag för en rad olika aktiviteter som ska minska rasismen, som alltså ökar, och stärka demokratin, som riskerar att försvagas.

I den aktuella MUCF-rapporten Ung idag 2021: Goda levnadsvillkor för många, men inte för alla föreslår myndigheten att den själv ska få ”ett permanent uppdrag att stödja de aktörer i offentlig sektor som bidrar till etablering av unga som varken arbetar eller studerar”. Bland övriga förslag märks att MUCF ska få 25 miljoner varje år för att förstärka sina ”insatser med syfte att stärka demokratin”.

MUCF föreslår helt enkelt att MUCF ska få mer pengar.

En förutsättning för att ökande resurser ska ges till arbetet mot rasism och diskriminering är att problemen faktiskt växer. Att så är fallet betonas också i många av de ansökningar som bifalls. Ur projekten framträder bilden av ett Sverige fyllt av förfördelade människor.

MUCF bidrar själv med sådana beskrivningar, senast i rapporten Unga utrikes födda kvinnors etablering i arbetslivet (2021), där den låga andelen unga utrikes födda kvinnor som arbetar förklaras med bristande språkkunskaper och utbildning och att de stannar hemma och tar hand om barnen samt att ”kvinnor som lever i hederskontexter möter särskilda hinder”. Men de utsätts enligt rapporten dessutom för diskriminering, och detta gäller framför allt kvinnor som bär slöja.

 

Trygga rum och separatistiskt forum

En rad antirasistiska projekt finansieras av staten genom MUCF.

För 999 000 kronor ska ”Blatte Queens i Film” ”minska hbtq-fobi, rasism och intolerans inom film- och mediebranschen” genom ”en påverkanskampanj om representation ur olika maktperspektiv med särskilt fokus på afrofobi, islamofobi, rasism mot asylsökande och nyanlända samt rasism mot samer”. Föreningen Interfem i Stockholm lovar att ”samtliga aktiviteter genomsyras av norm- och maktkritiska perspektiv och metoder” och att detta inkluderar ”skapandet av trygga rum och kunskap och förståelse om intersektionella processer”.

Stiftelsen Teskedsorden med bas i Stockholm ställer i ett av sina bidragsgodkända projekt (1 436 000 kr) frågan ”Hur bra är vi?” om ”civilsamhällets antirasistiska ansvar”. Ojämlika möjligheter ska belysas och strukturella hinder förändras. Detta ska ske genom att Teskedsorden tar fram ”ett utbildningskoncept”, kartlägger ”erfarenheter från individer i civilsamhället som rasifieras som icke-vita”, arrangerar ”2 workshops och nätverksträffar” och uppmärksammar ”frågorna återkommande i mediala sammanhang”. I projektet ”En skolgång fri från rasism” (1 134 000 kr) genomförs ”föreläsningar och workshops i gymnasieskolor runtom i Sverige för att förmedla den rasism som unga som rasifieras som icke-vita möter i sin vardag”.

Flamman Ungdomarnas Hus i Malmö vill med projektet ”Stå upp!” (776 000 kronor) ”skapa ett separatistiskt forum för unga tjejer i Malmö som identifierar sig som muslimer”.

 

En bättre värld för planeten

Awesome People i Örebro beskriver sin målsättning som ”att få människor att vara och känna sig awesome” (ungefär: häftiga). Med hjälp av ”portabla lärande escape rooms”, ”interaktiva workshops med upplevelsebaserad pedagogik” och ”interaktiva podcasts” ska projektet ”Escape the phobia” (850 000 kronor) ”minska förekomsten av främlingsfientlighet och intolerans bland unga 15–20 år”.

I sin ansökan skriver föreningen: ”Genom att arbeta aktivt med hörnstenarna Be Brilliant, Be Brave, Be Different, Be Yourself – Be Awesome! är vi med och skapar en generation av människor som med egen handlingskraft skapar en bättre värld för sig själva, för andra och för planeten.” Projektet väntas leda till ”minskad rasism, minskad förekomst av hatbrott, ökad psykisk hälsa, ökad trygghet, minskade klyftor och minskade motsättningar i samhället och ökad samhörighet”.

Individuell Människohjälp i Lund skriver om sitt projekt ”Antirasism i arbetslivet” (1 513 000 kronor) att ”vi ska utveckla ett antirasistiskt program för certifiering på arbetsplatser för antirasistiskt agerande och stärkt mångfaldsrekrytering”. Behovet är enligt organisationen stort: ”Okunskapen om hur rasismen tar sig uttryck, de kännbara normförskjutningarna i Sverige i dag och statistiken som visar hur svårt det är för utrikesfödda och rasifierade att komma in på arbetsmarknaden är överhängande hot mot demokratin, jämlikheten och utvecklingen av Sverige som ett hållbart och humant samhälle.”

Civil Rights Defenders i Stockholm vänder sig med ”Aktivistakademin” (1 437 400 kronor) till ”individer mellan 18-80 år som identifierar sig som kvinnor, män eller icke-binära och som på olika sätt engagerar sig mot rasism eller andra former av intolerans”. Projektets mål är ”att ha stärkt 20 individer i deras arbete mot rasism och andra former av intolerans” genom bland annat workshops och ”ett metodmaterial”.

”Du ser ut som någon vi letar efter” heter Skåne Stadsmissions i Malmö projekt (736 624 kronor) som vill ”öka rasifierade ungdomars kunskaper om vad som är rasprofilering samt vilka rättigheter de har i förhållande till bland andra polisen och rättsväsendet”.

Rädda Barnens i Stockholm projekt ”Antirasistisk action learning” (1 022 000 kronor) ska ta fram ett utbildningsmaterial för att ”förhindra och minska rasism i skolmiljö”. Boden blir pilotkommun. Behovet motiveras med en övergripande beskrivning av tillståndet i den svenska skolan: ”Skolor saknar kunskap och verktyg för att främja inkludering och motverka rasism.”

För 1 099 000 kronor vill Tamam i Lund genom ”Rättvis organisering, år 2” kartlägga ”rasistiska strukturer som finns inom föreningslivet”. I Östersund ska Stiftelsen Gaaltije med ”Allt ska bort” (150 000 kr) erbjuda beslutsfattare ”föreläsningar om rasism och kolonialism mot samer”. Fusion i Göteborg får för ”Våga säga vem du är!” 206 000 kronor för att göra en dokumentärfilm om romer i Sverige som visar att de ”fungerar som vilken människa som helst”.

 

Det går alltid att luras

Enligt Anna Löving, som är en av MUCF:s handläggare av bidragsansökningar, fäster myndigheten alltså just nu stor vikt vid att föreningarna ska leva upp till de demokratiska villkoren. Det särskilda projektspråk som uppstått i föreningslivet speglar både statens önskemål och organisationernas anpassning till det som är gångbart.

– Vi litar på organisationerna och tror att den absoluta majoriteten gör rätt, vi behöver bara förtydliga reglerna och villkoren. Vi håller med Riksrevisionen om att vi skulle kunna genomföra fler kontroller av hur pengarna används, men vi har prioriterat kontrollen av att föreningarna lever upp till demokratins idéer.

Naturligtvis finns det alltid möjlighet att lura till sig fördelar, säger Anna Löving.

– Personer som vill lura systemet kan göra det, men vi gör vad vi kan för att pengarna ska gå till dem som faktiskt har rätt till bidragen. Att kontrollera och granska är en resursfråga. Det är en utmaning för oss att kunna göra det i den omfattning som Riksrevisionen anser att vi bör göra.

Är de för petiga?

– Det är deras uppgift. Vi på MUCF har lite andra glasögon på oss. Vi ska främja civilsamhället och det samarbetet bygger på dialog, öppenhet, självständighet och långsiktighet. När Riksrevisionen kritiserar våra kontroller tycker vi väl att de inte har tagit hänsyn till den delen av vårt uppdrag.

 

TEXT: LARS ÅBERG

Senior reporter i Bulletin

lars@bulletin.nu

Lars Åberg

Lars Åberg är senior reporter på Bulletin. Han har tidigare varit reporter på bl a Dagens Nyheter, Sydsvenskan, Sveriges Radio och Sveriges Television, och kulturskribent i Göteborgs-Posten och Sydsvenskan. Åberg har också skrivit ett 25-tal böcker, bl a flera reportageböcker från USA och en trilogi om hur migrationen påverkat Sverige.

Stöd oberoende journalistik och prenumerera på Bulletin.

Sverige förtjänar det bästa!