Nima Sanandaji skriver om en studie om hur länder återhämtar sig från coronakrisen ekonomiskt. Sverige klarar sig hyfsat, men med en annan politik hade det kunnat gå ännu bättre.
Hur lång tid dröjer det innan världens ekonomier återhämtar sig från coronakrisen? Den frågan ställer den internationella samarbetsorganisationen OECD i en aktuell studie. Mer specifikt tittar organisationen på när välståndet per invånare (BNP/capita) kommer att ha återhämtat sig.
Det har nu gått ett och ett halvt år sedan krisen bröt ut och vissa länder har redan tagit sig tillbaka till läget före nedgången. Det tog Kina, där epidemin började, bara ett halvår att komma ur krisen. Det vill säga att Kina redan förra sommaren hade återhämtat sig från det välståndstapp per invånare som krisen initialt orsakade.
Turkiet och Litauen är andra länder som redan hunnit återhämta sig. I dessa länder och i Kina har välståndet per invånare alltså idag hunnit bli större än det var när krisen slog till.
För Sveriges del tar det två år från pandemins start tills vi har återhämtat oss. Det vill säga att när 2021 går mot sitt slut kommer välståndet per invånare att vara på samma nivå som i början av 2020.
Självklart får krisen olika effekter för olika personer i Sverige. Den som äger en restaurang eller hotell har vanligtvis drabbats hårt av krisen med skuldsättning och ibland konkurs som följd. Vissa har tappat fästet på arbetsmarknaden och kämpar för att få nya jobb. Samtidigt finns också många vars inkomster inte har påverkats av krisen.
Läs även: Störningar i Klarna-appen – användare kan se andras uppgifter
Men för hela befolkningen tar alltså återhämtningen från krisen två år, varav ett och ett halvt redan har passerat. Om ett halvår har återhämtningen skett – sett till levnadsstandarden för den genomsnittlige svensken.
Hur står då Sverige sig jämfört med andra länder? Landet får något av en mittenplacering. Som vi ser i figuren nedan befinner sig Sverige mitt i spridningen av hur lång tid som återhämtningen tar för olika länder.
Irland och Sydkorea är två rika länder som har låga skatter och ett företagsvänligt klimat. Båda dessa länder har precis hunnit återhämta sig. Samma gäller för Ryssland och USA.
Bland de större nordiska länderna är Finland och Norge något före Sverige i återhämtningen, medan Danmark har ungefär samma läge. Samtidigt återhämtar Sverige sig snabbare än ett flertal andra rika länder som till exempel Australien, Schweiz, Kanada, Storbritannien och Frankrike.
Soliga länder som Spanien, Cypern, Portugal, Frankrike och Italien tar längre tid för att återhämta sig. För Spanien och Cypern tar det ytterligare två år innan välståndet per invånare förväntas vara tillbaka på nivån före krisen. Här ser vi hur starkt turismekonomierna har drabbats.
Läs även: Moderaterna om a-kassan: ”Den nivå som ligger nu kan inte permanentas”
Island, som är ett turistland med kallt klimat, tar längst tid för att återhämta sig. Det kommer ta fram till senare halvan av 2023 innan välståndet per invånare i det lilla nordiska landet har återhämtat sig till nivåerna före pandemin.
Storekonomierna Kina och USA klarar sig väl sett till återhämtningen. Indien går lite långsammare. Södra Europa hamnar efter. Det är de övergripande globala trenderna som vi ser.
Själv tycker jag att Irland och Sydkorea är intressanta länder att lära av, eftersom de är moderna länder vars näringsliv åtnjuter goda villkor. Båda länderna ligger i framkant för ny teknologi och nya företag. De har en näringspolitik som attraherar investeringar, entreprenörer och tillväxt. Som belöning för tillväxtorienterad politik har deras återhämtning varit snabb.
Sverige klarar sig helt okej i jämförelsen. Men som EU:s ledande kunskapsekonomi skulle en ännu bättre återhämtning ha varit möjlig med en mer tillväxtvänlig politik.
Figuren säger en del om de förändringar som är stundande. Det är nämligen under kriser, och återhämtningar från kriser, som strukturella skiften ofta sker. Dessa är tider då ekonomiska maktbalanser skakas om.
Läs även: Stödet för SD ökar bland LO-medlemmar
När 2007/2008 års finanskris drog över världen skedde ett paradigmskifte. Det var i samband med den krisen och återhämtningen från den som Kina, Indien och länderna i Östeuropa började närmade sig väst i konkurrenskraft.
Till exempel köpte indiska Tata Motors både Jaguar och Land Rover, medan kinesiska Geely köpte Volvo. Att västerländska teknikföretag köptes upp av företag i Indien och Kina, som bara några årtionden tidigare hade haft en låg utvecklingsnivå, var då nytt – men kom att bli mer vanligt efter krisen.
Nu ser vi att tillväxtländer som Kina, Irland, Sydkorea och flera östeuropeiska länder tillhör de snabbt växande. Indien har drabbats hårt av epidemin, men kan med lite fördröjning börja växa.
För Sveriges del gäller det att inte nöja sig med en okej tillväxtnivå, utan höja ambitionerna framöver. Det är svårt att sia om framtiden, men när Sverige om ett halvår återhämtat sig från nedgången står världen sannolikt inför början på en ny tillväxtcykel.
Om regeringen i stället för att höja skatter förbättrar villkoren för företag, kanske Sverige under den nya tillväxtcykeln kan få fart på tillväxten – och återhämta några placeringar i OECD:s välståndsliga? Detta borde i alla fall vara målet.
Medioker återhämtning är okej, men stark återhämtning är bättre.