Varje år anmäls i Sverige brott där över en miljon privatpersoner är målsägande. De som drabbats av brott har rätt att få information från Polismyndigheten om sina ärenden och om de rättigheter som de har. Hur väl systemet fungerar påverkar förtroendet för rättssystemet, och i vilken grad som människor är beredda att medverka i rättsprocessen. Men Polismyndighetens arbete har flera brister, menar Riksrevisionen i en ny granskning.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i senaste Nationella Trygghetsundersökningen kartlagt hur de personer som drabbats av och anmält brott upplever bemötandet från polisen. Totalt har en fjärdedel av den vuxna befolkningen i Sverige de senaste tre åren utsatts för minst ett brott som har anmälts till polisen. När frågor ställs till personer i gruppen, visar det sig att en minoritet på 44 procent anser att kontakten med polisen sammantaget har varit en positiv erfarenhet.

Något som brister särskilt är nöjdheten med informationen. I Nationella Trygghetsundersökningen står:

Det är 34 procent som uppger att de är nöjda med den information som de fått om hur polisen arbetar med ärendet. Andelen som uppger att de har varit nöjda med polisens information har varit mer eller mindre konstant sedan 2007, med mindre årliga variationer.

Läs även: Försvunnen femåring hittad död

Det finns därmed ett läge i Sverige där många som utsätts för och anmäler brott inte är nöjda med hur polisen hanterar ärendet, framför allt kring information. Riksrevisionen lyfter i sin kartläggning fram att riksdagen i två tillkännagivanden angett att Polismyndighetens information till brottsutsatta behöver förbättras. I sin granskning når Riksrevisionen slutsatsen att det finns uppenbara brister som behöver åtgärdas:

Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns flera brister som gör att arbetet inte är så effektivt som det skulle kunna vara. Bristerna innebär risker för att brottsutsatta inte informeras på ett effektivt sätt och för att brottsutsatta inte får all den information som de har rätt till. Effektivitetsbristerna handlar till stor del om att Polismyndigheten har gett olika kategorier av medarbetare viktiga arbetsuppgifter som inte är anpassade till de som ska utföra dem och som inte matchas av bra stöd.

Resultatet kan bli att individer som är utsatta för brott inte får den information som de behöver. Till exempel att personer utsatta för våldtäkt inte tidigt informeras om att de har rätt till målsägandebiträde. Eller att den som utsatts för våld i nära relationer inte får information om möjligheten att ansöka om kontaktförbud.

Läs även: Ivo ignorerade hur flickor misshandlades på HVB-hem – gick på boendets version

Dessutom visar granskningen att Polismyndigheten saknar tydliga rutiner för att löpande informera dem som utsatts för brott om hur utredningen går. Risken för att ansvaret för att informera faller mellan stolarna är särskilt stor i ärenden som drar ut på tiden, eller där man ofta byter handläggare.

Riksrevisionen ger följande rekommendationer till Polismyndigheten:

• regelbundet följa upp och utvärdera i vilken utsträckning och hur medarbetare informerar brottsutsatta
• utvärdera om medarbetarna har rätt stöd, samt anpassa och utveckla stödet till olika kategorier av medarbetares olika förutsättningar
• se över utbildningarna för operatörer på Polisens kontaktcenter och för civilanställda receptionister så att de ger medarbetarna goda förutsättningar för att kunna utföra sina informationsuppgifter vid anmälan
• införa rutiner med tydlig ansvarsfördelning som säkerställer att brottsutsatta får den information som de behöver under hela ärendets gång.

Kanske den mest svidande kritiken är att Polismyndigheten inte har genomfört nödvändiga analyser, så att man saknar information om hur den interna styrningen och stödet ska stärkas. I vissa polisregioner finns ambitiösa rutiner för en första kontakt med utredare, och även kontakt om förundersökningen läggs ner. I andra polisregioner saknas dessa rutiner.

Det funkar helt enkelt inte väl, åtminstone inte i hela Sverige.

Läs även: Falska poliser lurade äldre par på bankuppgifter

Att upprätthålla trygghet från kriminalitet är statens centrala ansvarsområde, och det är synd att så stora brister existerar. Jag hoppas att Riksrevisionens rapport inte faller i glömska, utan att krafttag tas för att få rätt rutiner på plats. Den som anmäler brott ska få gott och professionellt bemötande från polisen. Att bara en tredjedel är nöjda med den information som de får från polisen är ett tydligt misslyckande.

Förändring behövs tills den stora majoriteten är nöjd. Enbart då kan allmänheten och polisen på bästa sätt samverka för att trycka ner kriminaliteten.