– Det som alltid drivit på migrationen är en önskan om förändring. Att det har blivit mer kontroversiellt beror på att de så kallade migrationskriserna berör länder utan arbetskraftsbehov. Det spelar också stor roll att politiska aktörer talar om kris i stället för utmaning. Kriser gör oss rädda.

Ninna Nyberg Sørensen är forskningsledare vid det Danska institutet för internationella studier i Köpenhamn, där hon bland annat ställer sig frågor som om migration beror på bristande utveckling i hemlandet eller om den tvärtom bidrar till utveckling.

Här finns en del myter att göra upp med, anser hon. Det saknas enligt henne säkra belägg för att ökat bistånd skulle bromsa migrationen. Däremot tycks migrationen från utvecklingsländer snarare öka än minska om länderna genomgår en positiv ekonomisk utveckling.

Hur kan det komma sig? Jo, fler får råd att migrera, svarar Ninna Nyberg Sørensen. Pengarna som migranterna skickar bidrar också till hemlandets utveckling.

Bland dem som migrerar finns ju en rad olika grupper: flyktingar, asylsökande, arbetskraftsinvandrare, familjemedlemmar, studenter och personer som helt enkelt hoppas på ett bättre liv. Under pandemin har antalet asylsökande minskat kraftigt i Europa och Sverige, men under andra kvartalet 2021 tog Sverige ändå emot nästan tre gånger så många asylsökande som de övriga nordiska länderna tillsammans.

I och med att resandet nu ökar förväntas migrationen också växa på nytt.

Har vi klarat det?

2015 sökte 163 000 människor asyl i Sverige och konsekvenserna har diskuterats sedan dess. Sedan millennieskiftet har drygt två miljoner fått uppehållstillstånd. Om man ser till hur Sverige har påverkats, är det då riktigt att säga att vi – med Angela Merkels ofta citerade ord – har klarat det?

– Vi kan se att det blir problem när det inte finns någon fördelning av bördan, vilket ju har varit en av FN-organet UNHCR:s grundläggande principer, svarar Ninna Nyberg Sørensen.

Skulle Europa klara av en ny migrationsvåg som den 2015?

– Det är en hypotetisk fråga eftersom Europa inte reagerar enat trots de internationella konventionerna. De europeiska länder som motsätter sig en relativ fördelning anser samtidigt att grannländerna till de länder som människor flyr från kan klara en större börda. Detta är något som förundrar mig. Det finns risk för att konflikterna sprider sig till närområdena, vilket på sikt kan resultera i ännu större migrationsvågor än om vi är med och tar på oss bördan och inte lägger den på grannländerna.

Vilket ansvar har Europa för konflikter i Afrika eller i Asien?

– De konflikter vi deltagit i som allierade, i till exempel Afghanistan och Mali, kräver ett övervägande innan man går in militärt och även när man drar sig ur och genomför evakueringar. Man kan inte värdera den migrationspolitiska praktiken utan att sätta den i relation till vad vi gör inom säkerhetspolitiken, biståndspolitiken eller på det humanitära området. Det måste hänga ihop.

Om vi stödjer opposition och reformer i mindre demokratiska länder kan vi också förvänta oss att några av dem vi ger stöd till kan behöva asyl hos oss, säger Ninna Nyberg Sørensen.

Nödvändigt med gränskontroll

Den migration som diskuteras mest gäller emellertid unga män som av ekonomiska skäl vill ta sig till Europa, och här anser hon att en del europeiska länder fortfarande har ett kolonialt grundat ansvar för förhållandena i afrikanska migrantländer.

– När Europa var fattigt och européer höll på att dö av svält reste vi i stort antal till Amerika. En större andel av befolkningen än i dagens Afrika gav sig av. En tredjedel av de europeiska migranterna återvände sedan, de stannade inte i den Nya världen. Returmigrationen var väldigt betydelsefull för utvecklingen av Europa, både för demokratiseringen och för ekonomin. För Kinas utveckling i dag har det betytt mycket att ha stora grupper av kineser utomlands.

Är det önskvärt med en värld utan gränser?

– Jag har svårt att föreställa mig att vi inte skulle ha behov av att kontrollera vilka som kommer in och ut över våra gränser. Pandemin har ju också visat på nödvändigheten av att ha beredskap och att veta vem som befinner sig i vårt land.

Det handlar inte om att skapa ett gränslöst samhälle där alla kan komma till oss och få rätt till social välfärd, betonar Ninna Nyberg Sørensen.

– Vi pratar om en förståelse för den dynamik som bidrar till att skapa utveckling på sikt i länderna som människor migrerar från. De har förlorat tron på att det kommer att ske någon utveckling där.

Är det inte de länderna som måste förändras i första hand? Så länge korrupta, odemokratiska länder fungerar dåligt kommer de väl att producera migranter?

– Jo, det är sant. Men om vi köper tomater från ett land, är det pris vi då betalar tillräckligt för att bidra till att skapa en lokal arbetsmarknad? Det ska tas med i den stora räkenskapen. Självklart är det inte vårt ansvar att det sitter korrupta regimer i vissa länder, såvida vi inte har ett finger med i spelet.

Välfärd eller invandring

I Danmark vill regeringen få ner antalet asylsökande till ett minimum och föreslår ett system där ansökan behandlas i närheten av migrantens hemland. Integrationsminister Mattias Tesfaye ställde i en intervju i Bulletin i augusti välfärdsstaten mot invandringen: om välfärden försvinner har ingen vunnit.

– Nej, det är säkert riktigt, säger Ninna Nyberg Sørensen. Tesfaye har rätt i att det är ett bekymmer och att det bekymrar de väljare som ska rösta på honom och andra i regeringen.

Hon hävdar dock att det inte är välfärdsstaten i sig som lockar till sig människor.

– Vissa populära destinationer, som USA, har inte den sortens välfärdsstat. Kommer människor till Skandinavien för att utnyttja välfärden eller för att arbeta och skapa sig ett bättre liv? Här får man också titta på hur komplex vår arbetsmarknad är. Har vi fortfarande kvar jobb med de kvalifikationer som unga män från afrikanska länder har med sig?

Om det kommer många människor utan utbildning till en arbetsmarknad som kräver utbildning, har de då inte kommit till fel land? Är de inte dömda att misslyckas i det nya landet?

– Kanske. Det är en empirisk fråga som jag inte har något färdigt svar på. Samtidigt kan vi se att specialiseringen av delar av arbetsmarknaden har gjort att det har växt fram en stor sektor med okvalificerade jobb i jordbruket och servicenäringarna.

Trots den svenska EU-kommissionären Ylva Johanssons tal om tvingande solidaritet finns inte någon gemensam migrationspolitik inom unionen.

Att Danmark nu vill gå sin egen väg med en asylpolitisk nollvision och utlokalisering av asylhanteringen ser Ninna Nyberg Sørensen som riskabelt.

– Jag tycker att det avtal som EU har ingått med Turkiet efter 2015–16 klart visar begränsningarna med att lägga ut sådana uppgifter. Det visar också på faran i att ge sådana regimer, som vi gärna vill ha dialog med om ökad demokratisering, det viktiga maktmedel som ligger i att kunna öppna och stänga portarna för migranter.

Dumma eller marginaliserade?

Mycket i migrations- och integrationsdebatten handlar om kulturkonflikter och parallellsamhällen. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna talas också om flyktingars ansvar för att anpassa sig i det nya landet.

Då får man försöka ta reda på varför det blir konflikter, tycker Ninna Nyberg Sørensen.

– Är det för att de som kommer hit är dumma och gammeldags och bara vill fortsätta med att vara som de är? Eller är det något de blir för att de marginaliseras i våra samhällen?

Det finns väl redan väldigt mycket dokumentation kring segregationsproblematiken?

– Forskningen visar olika saker och det är här som hela debatten om politiseringen av forskningen har sitt ursprung. Jag försöker i min egen forskning vara så lite normativ som möjligt eftersom det är viktigt att kunna presentera material som bygger på evidens. Frågorna är komplexa, det finns många förhållanden man behöver ta hänsyn till, också för vår egen säkerhets skull. Det handlar bland annat om det kloka i att förvara stora grupper av unga män i närheten av konflikter. Vad blir de långsiktiga konsekvenserna av det?

Ninna Nyberg Sørensen på det Danska institutet för internationella studier betonar att utvecklingen i världen har byggt på att människor rest ut och lärt sig något av andra.

– Det motsatta är inavel. Men självklart har migrationen sina begränsningar. För alla dem som tvingas fly och lämna allt de äger bakom sig, familj och utbildningsbakgrund, tror jag att migration är något väldigt dåligt. Det kan ta generationer att komma över.

Problemet med folk som flyr undan krig är att systemen i deras länder har brutit samman, säger hon.

– Det kan därför vara nödvändigt att de återvänder och deltar i uppbyggnadsarbetet. Jag tror att de allra flesta vill komma tillbaka till det de lämnat. När människor flyr minskar också pressen på repressiva regimer. Många tvingades lämna Syrien, men det bidrog kanske samtidigt till att Assad kunde sitta kvar vid makten.

Tror du att migrationen till Europa kommer att öka eller blir människor avskräckta av Danmarks och andra restriktiva EU-länders inställning?

– Det beror på vad som händer i konfliktländerna. Det som sker nu är att vi intensifierar vår gränsbevakning på vissa ställen där vi vet att migranterna kan komma. Om behovet är någorlunda konstant kan man tänka sig att migrationsströmmarna då tar andra vägar, till exempel från Afrika till Latinamerika. Men man ska se upp så att man inte genom hård retorik och stängda gränser skapar en situation där vi blir så impopulära att det blir oattraktivt att komma till vår del av världen den dagen vi får behov av arbetskraftsinvandring.