Radiojournalisten Björn Nordquist fick möjlighet att träffa och intervjua konstnären Lars Vilks för Bulletins Helgintervju någon månad före hans död. – Jag fattade tycke för honom under vårt samtal. Jag blev mycket chockad över beskedet, säger Björn Nordquist. Han mötte då en mycket entusiastisk och livfull konstnär med stark framtidstro.
Intervjun publicerades som ett poddavsnitt i Bulletin den 14 augusti i år. Nu berättar Björn Nordquist om intrycken från deras möte, som skedde under rigorösa säkerhetsarrangemang på ett café söder om Sjöbo.
– Lars Vilks hade precis fyllt 75 år när vi träffades och kändes, för sin ålder, mycket livfull både kroppsligt och mentalt. Han berättade att han löptränade tre, fyra gånger i veckan och var väldigt nöjd med att han nyligen hade tagit personligt rekord på en av sina löprundor, säger Björn Nordquist.
De resurser och säkerhetsarrangemang som togs i anspråk enbart i samband med intervjun var mycket omfattande, berättar Björn Nordquist.
14 år av ständig polisnärvaro
– Inför mötet måste man ta kontakt med polisenhet Syd. När jag var i Klippan meddelade de mig att jag skulle vara i närheten av Sjöbo en viss tid. Där ringde de upp igen och meddelade en ny plats, och vilken väg jag skulle köra.
– Där klev jag in i polisens bil och jag fick bestämma en plats. Två poliser följde med mig och Vilks anlände med ytterligare två poliser, säger Björn Nordquist.
Några dagar senare skulle Lars Vilks hålla ett tal vid sitt stora konstverk Nimis vid Håle stenar i Nordvästra Skåne.
– Jag noterade att där fanns åtminstone fem poliser. Tre alldeles i närheten av honom och ytterligare två uppe i skogen.
Bevakningen har inte minskat med åren – tvärt om. Efter den fatwa som utfärdades mot Lars Vilks 2007 i samband med publiceringen av teckningar av Mohammed i form av en rondellhund, har polisbevakningen ökat år för år. Något Lars Vilks fick leva med i sin vardag sedan dess.
Ingen bitterhet – tvärtom
Men trots att han har levt isolerad och med ständig polisnärvaro de senaste 14 åren upplevde han inte Lars Vilks som någon bruten man – snarare tvärt om.
– Här fanns ingen bitterhet. Jag fick ett starkt intryck av att han upplevde sig ha mycket kvar att uträtta. Han kändes pigg och nyfiken på framtiden. Att han hela tiden vädrade morgonluft att något äntligen var på väg att förbättras, säger han.
Han upplevde honom även som en social person som verkade ta vara på de ögonblick då han fick tillfälle att samtala med någon.
– Han framstod som en väldigt social och humoristisk person som gillar att tala med människor. Han ville vara kvar och prata så länge som möjligt, men efter närmare fyra timmar fick vi avbryta då caféet stängde, säger han.
Biskop med erektion
Björn Nordquist besökte också den utställning som kom att bli Lars Vilks sista i Polen i slutet av augusti. Han, tillsammans med konstnären Dan Park, var de två enda konstnärerna från Sverige. Där ställde han bland annat ut sin Muhammedteckning.
– Han berättade att han längtade efter att få ställa ut sin konst och nu fick han åter göra det i den omstridda utställningen Political art i Polen. Bredvid sin Muhammedbild hade han ett konstverk föreställande en biskop som får erektion när han ser Jesus. Han tänkte sig att detta kunde väcka reaktioner i det starkt katolska Polen, säger Björn Nordquist.
Han reagerade starkt på nyheten när den blev känd på söndagskvällen.