Facebook noscript imageNorell: Krigets lagar
Magnus Norell
Krönikörer
Norell: Krigets lagar
Israelisk soldat vid gränsen mot Gaza Foto: Neil Cohen/IDF/AP
Israelisk soldat vid gränsen mot Gaza Foto: Neil Cohen/IDF/AP

Magnus Norell utreder krigets lagar, om Israel följer dem och om Hamas gör det.

När Hamas i gryningen den 7 oktober började sina attacker mot israeliska samhällen nära Gaza, var syftet först och främsta att döda och om möjligt kidnappa så många civila som möjligt. Att medvetet inrikta sig på icke-kombattanter/civila är bara det ett klart brott mot krigets lagar. Att Hamas sedan också ofta dödade dessa på de mest bestialiska vis, underströk detta faktum.

Detta är inga nyheter för oss som följt konflikten sedan länge. Och enbart Hamas missilbeskjutning mot Israel utgör krigsbrott eftersom de riktar in sig på civila mål.

Det för oss så in på frågan vad Israel kan göra för att eliminera hotet från Hamas.

Direkt efter det att Israel började en bombkampanj mot Hamas i Gaza, kom kritik om att bombningarna utgjorde krigsbrott. Israeliska mänskliga rättighetsorganisationen B’tzelem menade att graden av bombningarna och den blockad som infördes kollektivt drabbade icke-kombattanter och franska Läkare utan gränser menade att blockaden utgjorde en olaglig kollektiv bestraffning.

Men faktum är att Israel, enligt de internationella och specifika lagar som styr över hur krig ska föras – LOAC (the Law of Armed Conflict) och IHL (international Humanitarian Law) – ger Israel rätt mycket manöverutrymme att agera mot Hamas.

FN:s artikel 51 ger varje land rätt att försvara sig mot angrepp förutsatt att det sker med hänsyn till krigets lagar samt att svaret är proportionellt. Proportionellt här innebär inte symmetri i användningen av vapen eller antal förlustsiffror. Det innebär att försvararen får använda så mycket militär styrka som behövs för att eliminera hotet, men inte mer.

Att hitta en balans här kan självklart vara mycket svårt och kräver noggrannhet och kunskap om krigets lagar. Israel har, i likhet med andra demokratiska länders försvarsmakter, juridiska rådgivare knutna till både de militära högkvarteren för armén och flygvapnet, samt även på regements- och bataljonsnivå (på engelska MAG, Military Advocate General). Alla flygangrepp måste klareras med dessa rådgivare innan de utförs och dessa kan även stoppa redan inledda angrepp om ny information dyker upp. Alla mål måste således godkännas av respektive MAG, som alltid har sista ordet.

Det israeliska systemet är väl utbyggt, har prövats i skarpa lägen vid flera tillfällen och den nuvarande kampanjen är enligt flera experter på ämnet inom vad som tillåts. Omfattningen av Hamas attack den 7 oktober samt rörelsens uppenbara styrka, gör att ett angrepp och även tillfällig ockupation av Gaza, kan motiveras.

Däremot är blockaden som Israel (och Egypten) genomfört mera tveksam. Blockad i sig är inte olaglig, men om den drabbar icke-kombattanter kan den vara det.

En annan juridisk tvistefråga är den israeliska uppmaningen till invånarna i norra Gaza att evakuera söderut, inför den väntande offensiven. Legalt skiljer man mellan temporära evakueringar i krigszoner, som är lagliga, och permanenta evakueringar som inte är lagliga. Röda Korset har hävdat att uppmaningen att evakuera, tillsammans med blockaden utgör ett brott mot IHL, eftersom det också innebär en fara för liv att evakuera under det att flygangrepp pågår, även om det ska ske i etablerade så kallade säkra korridorer.

i skrivande stund beräknas att cirka en halv miljon gazabor har flytt sina hem i norra Gaza. Frågan om evakueringar hänger intimt samman med det faktum att Hamas etablerat sina kommandocentraler, vapenupplag och tunnlar i direkt närhet av och under civila bosättningar.

IHL, som styr väpnade styrkor i strid, kräver att soldater skiljer mellan civilister och civila objekt och militärer och militära objekt. Att avsiktligt rikta in sig på de förra är alltid olagligt. Men angrepp som dödar civila kan vara lagligt om det krävs för att uppnå specifika militära mål och att de är proportionella i förhållande till dessa mål.

I det trångbodda Gaza, där Hamas medvetet placerar vapen, förråd och manskap i direkt anslutning till civila bostäder, är detta problem ständigt närvarande. Och eftersom Gaza city inte är någon vanlig stad, med diverse militär utspridda här och var, utan i princip en enda stor militär anläggning där civila och Hamas militära styrkor medvetet är tätt sammanvävda, är de enda alternativen att antingen evakuera befolkningen eller att de dödas eller skadas, om målet är att eliminera det hot som Hamas utgör.

Vidare, eftersom i synnerhet de missiler som Hamas har – tusentals har redan avfyrats mot Israel – utgör ett reellt hot mot Israel, utgör det ett legitimt mål.

IHL kräver ändå att distinktionen mellan civila och militära mål upprätthålls, och den mängd missil- och raketattacker Israel anfallit Gaza med sedan kriget började reser frågan om verkligen alla dessa mål utgjorde ett sådant hot att de behövde bombas. Den frågan lär kvarstå.

Detta krig kan heller inte jämföras med tidigare tillfällen då strider blossat upp mellan Hamas och Israel. I dessa tidigare fall har det rört sig om raket- och missilattacker, ibland parat med mindre infiltrationsförsök genom tunnlar.

Men denna gång var syftet att så bestialiskt och utdraget som möjligt mörda så många civila israeler man kunde komma åt; kvinnor och män, unga, gamla, och spädbarn. Brutaliteten syntes i alla de samhällen som attackerades. Israels brottsplatsundersökare, deras CSI för er som följt den serien, kallades in för att gå igenom hur de cirka 1000 döda civila (hittills) faktiskt bragtes om livet. Bilden är klar och tydlig att dessa övergrepp var planerade och omsorgsfullt uttänkta att vara så plågsamma och långsamma som möjligt. Detta bekräftades vidare genom dokument funna på dödade milismän från Hamas.

Till detta kommer så de omkring 200 kidnappade israelerna som hålls fångna av Hamas.

För israeler är dessa dåd en påminnelse om Förintelsen. Inte sedan dess har så många judar dödats på en och samma gång för att de var judar. Konsekvensen är också att denna gång är målet för den israeliska motoffensiven att en gång för alla göra slut på Hamas militära förmåga.

De juridiska och militära överväganden som måste göras, och som den israeliska Försvarsmakten är väl förberedd för, kommer därför denna gång att prövas till det yttersta.

Magnus Norell

Adjunct scholar vid The Washington Institute och Senior policy advisor vid European Foundation for Democracy (EFD) i Bryssel.