När kriget i Ukraina hade gått in på sin andra månad, kom så bevis på det som de flesta redan förstått. Nämligen att ryska styrkor begått handlingar som betecknas som brott mot krigets lagar. Redan innan bilderna från det av ukrainska styrkor befriade Butja och Irpin – förstäder till Kiev – kom ut, hade trovärdiga uppgifter visat på ryska övergrepp mot ukrainska icke-kombattanter. Redan under de första veckorna av den ryska invasionen av Ukraina, restes röster för att påbörja en undersökning av ryska brott mot krigets lagar. Efter det att bilderna från Irpin och Butja offentliggjordes har kraven på att undersöka dessa brott ökat än mer.

Läs även: Världsledare fördömer Ryssland efter Butja: “Folkmord”

I takt med att den ryska offensiven kört fast har ryska styrkor i allt högre grad använt sig av tung artilleribeskjutning mot ukrainska städer och byar. Från sydöstra Ukraina, i Donbassområdet och längs Azovska sjön, har flera rapporter om ryska övergrepp kommit. Det handlar om våldtäkter, kidnappningar och mord.

Det kan påminnas om att inget av detta borde överraska någon. De senaste decennierna har med all önskvärd tydlighet visat att varhelst ryska styrkor varit aktiva – från de två krigen i Tjetjenien, i Georgien 2008 och i Syrien från 2015 – har medvetna angrepp skett mot civila mål. I Syrien, där ryskt flyg från hösten 2015 aktivt stödde Assadregimen, bombades sjukhus och marknader i till exempel Aleppo för att knäcka rebellernas motstånd.

Liknande rapporter har också kommit från Libyen och nu i april från Mali där legosoldater från ryska Wagnergruppen var och är aktiva.

Den enda skillnaden nu är att, för första gången under Putins krig, har områden befriats innan de fysiska bevisen på krigsförbrytelser hunnit sopats bort. Frågan är dock om detta kommer att förändra någonting och om någon individ kommer att få stå till svars.

Även utan den omfattande mediebevakning vi nu har från Ukraina, fanns det gott om bevis på att ryska krigsförbrytelser hade begåtts på de ovan nämnda slagfälten under de senaste två decennierna, från Groznyj till Aleppo. Alla som ansträngde sig det minsta, visste vad som pågick.

Men trots det valde USA och dess allierade att inte ingripa i Syrien. Inte ens när Assad använde kemvapen mot sina egna medborgare gjorde dåvarande amerikanske presidenten Obama allvar av sina hot om att agera om Assad använde massförstörelsevapen. Och detta skedde innan ryssarna satte in sitt flygvapen där, sent 2015. För president Putin blev det en signal om att hans Sukhoi-bombare ostraffat kunde rikta in sig på sjukhus och bagerier.

Läs även: Anklagelser mot Ryssland för krigsbrott efter reträtt – varning för starka bilder

Obamas vicepresident och nu efterträdare i Vita huset, Joe Biden, har en egen röd linje: han kommer inte att agera direkt i Ukraina, inte ens för att på begäran av den ukrainska regeringen införa en så kallad humanitär flygförbudszon för att skydda civila i västra Ukraina. Bevisen på krigsförbrytelser kommer förmodligen inte heller att ändra den policyn. Trots allt är det naturligtvis så att både President Biden och andra ledare i Väst redan visste vad som pågick. De dagliga underrättelse- och säkerhetsdragningarna lär ha säkerställt detta. Bilderna och filmerna från Irpin och Butja bara bekräftade det hela.

Det är därför troligt att samma grundläggande analys och beslut att inte provocera Putin ligger fast.

Det som kommer att påverkas är dock att förhandlingarna mellan Ryssland och Ukraina blir kärvare och att möjligheterna för ett vapenstillestånd försvåras.

Historien visar också att möjligheterna att faktiskt ställa någon till svars för den typ av krigsförbrytelser vi nu sett är små, i synnerhet när det gäller individer från större länder som Ryssland.

Putins mål med anfallet mot Ukraina ligger också fast: att krossa Ukrainas möjligheter till en fredlig och demokratisk utveckling fristående från Ryssland. Och det oavsett hur många civila offer som krävs.

Läs även: Norell: Ukrainakriget ödesfråga för den liberala demokratin

Eftersom de initiala strategiska och taktiska militära målen Ryssland satt upp har misslyckats, har både den politiska och militära ledningen i Ryssland backat tillbaka till gamla beprövade metoder för att uppnå sina mål: Till stor del urskillningslösa attacker mot civila mål där syftet är att krossa motståndet och tvinga motståndaren att antingen fly, dödas eller ge upp.

Att hindra detta från att lyckas bör vara den ledande principen för Väst och alla de länder som säger sig stödja Ukraina.