Nyligen meddelades en dom i mark- och miljödomstolen i Östersund som kan förändra spelreglerna i det svenska skogsbruket. Bakgrunden är att miljöorganisationen ”Skydda skogen” förra året överklagade Skogsstyrelsens hantering av skogsbolaget SCA:s och två mindre bolags avverkningsanmälningar för ett antal skogsfastigheter i Jämtland och Härjedalen.

”Skydda skogen” hade på egen hand inventerat fastigheterna och flera gånger påtalat för Skogsstyrelsen att man hittat en rad olika rödlistade arter på de aktuella områdena. Trots det godkände Skogsstyrelsen skogsbolagens avverkningsanmälningar, vilket man inte får göra, argumenterade ”Skydda skogen”.

Björn Lyngfeldt, senior rådgivare på skogsföretaget SCA, menar att risken nu är stor för att fler avverkningsanmälningar kommer att överklagas.

– Vad som skett är att mark- och miljödomstolen kommer fram till att frånvaron av ett beslut är ett beslut som går att överklaga. Står sig denna dom ger det naturvårdsorganisationer fritt fram att överklaga de cirka 60 000 avverkningsbeslut som skickas in till Skogsstyrelsen varje år, säger Björn Lyngfeldt.

”Det enda rimliga domslutet”

Helena Eriksson, distriktschef för Skogsstyrelsen i norra Jämtland och ansvarig för de här ärendena, berättar att Skogsstyrelsen får in cirka 66 000 avverkningsanmälningar om året från skogsbolag och privata skogsägare. Praxis när Skogsstyrelsen mottar en avverkningsanmälan är att den handläggs utifrån bestämmelserna i Skogsvårdslagen och Miljöbalken. Här har Skogsstyrelsen sex veckor på sig att komma med synpunkter. Det kan handla om att man tillsammans med länsstyrelsen kommer fram till om det finns höga naturvärden på fastigheten som kan behöva skyddas.

– Lagen är utformad så och vi har sex veckor på oss att reagera på om det finns några brister i verksamhetsutövarens avverkningsanmälan. Om så är fallet påbörjar vi en kommunikation med verksamhetsutövaren om detta. Om allt stämmer och är ok så är det fritt fram för verksamhetsutövaren att avverka skogen, säger Helena Eriksson.

I de aktuella fallen med skogsfastigheterna i Jämtland och Härjedalen hade avverkningsanmälningarna skickats in och de sex veckorna hade passerat utan att Skogsstyrelsen sett någon anledning att följa upp dem. Därmed utgick skogsbolagen från att det var fritt fram att avverka dessa fastigheter. Men ”Skydda skogen” valde alltså att överklaga Skogsstyrelsens hantering, men det skedde efter att de sex veckorna passerat, berättar Helena Eriksson. 

– Det är inget konstigt med det. Vi kan alltid ta upp handläggning av ärenden fastän sex veckor passerat om ny information framkommer, säger Helena Eriksson.

Mark- och miljödomstolen i Östersund valde att gå på ”Skydda skogens” linje och skickade tillbaka ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning. Då stoppades även avverkningarna tillfälligt. 

– Det är välkommet, väntat och i linje med gällande miljölagstiftning, det är det enda rimliga domslutet då det bör vara olagligt för SCA att avverka skogar likt dessa från första början, säger Lina Burnelius, projektledare och internationell koordinator för ”Skydda skogen”, till Dagens Nyheter.

Skogsstyrelsen upptäckte även att man missat att kommunicera till länsstyrelsen om en rödlistad art på en av fastigheterna. Därför ville man se över ärendet en gång, uppger Helena Eriksson.

”Väldigt rättsosäkert för verksamhetsutövarna”

När ”Skydda skogen” överklagade Skogsstyrelsens handläggning stödde man sig på den så kallade Århuskonventionen. Det är en internationell konvention som både EU och Sverige är parter i. Den införlivades i Sverige i början av 2000-talet. Syftet med konventionen är att allmänheten och organisationer ska ges större möjlighet att påverka en rättslig prövning av ett miljöbeslut. 

Pia Pehrson arbetar på advokatfirman Foyen. Hon företräder ofta olika verksamhetsutövare inom skogs- och gruvindustrin och hon är inte förvånad över domarna i mark- och miljödomstolen. Hon uppger att rättsläget har förändrats mycket sedan Århuskonventionen började gälla i Sverige och att det skett en förskjutning. Från början var det hårt reglerat i miljöbalken att bara vissa specifikt definierade miljöorganisationer gavs möjlighet att överklaga ett begränsat antal miljöbeslut.

Hon menar att Århuskonventionen gång på gång krockat med den svenska lagstiftningen vilket beror på att den svenska miljöbalken ibland anpassats dåligt till konventionen som också är en del av EU:s rättsordning. Det har funnits en tendens att låta konventionen leva sitt eget liv vid sidan av den svenska lagstiftningen vilket i sin tur resulterat i att domstolarna tvingats ta ställning till de konkreta fall och tvister som uppkommit. Resultatet har blivit spretande domar som skapar osäkerhet.

– Möjligheten att åberopa Århuskonventionen för att överklaga ett beslut har vidgats ordentligt eftersom praxis utvecklats, utifrån att domstolarna under årens lopp gjort olika tolkningar av svensk lagstiftning i ljuset av konventionen.

– Det blir väldigt rättsosäkert för verksamhetsutövarna när det är upp till domstolarna att avgöra de olika fallen, ett i taget. Det blir omöjligt att veta vad som gäller, menar Pia Pehrson.

Istället för att låta Århuskonventionen gång på gång krocka med lagstiftningen skulle det vara bättre att anpassa den svenska lagstiftningen. 

– Sverige borde istället göra ett omtag när det gäller införlivandet av Århuskonventionen så att det blir rätt. Då blir det klart vilka typer av beslut, och enligt vilka kriterier, man får överklaga. Då skulle man boxa in det. Nu är fältet öppet för att testa lagstiftningen för i princip varje fall. Det blir inte bara rättsosäkert utan även betungande för rättssystemet, säger Pia Pehrson.

”Vi har inte sett en sådan rättsutveckling”

Två domar från i höstas har förskjutit rättsläget för tillståndssökande företag, menar Pia Pehrson. Den första är en dom i Högsta domstolen som anger vilka kriterier som ska gälla för att en miljöorganisation ska kunna överklaga en dom.

Den andra domen är från Mark- och miljööverdomstolen och den vidgar vyn för vilka typ av beslut och domar som en miljöorganisation kan överklaga.

Förenklat betyder det att det blivit lättare för olika organisationer att överklaga eftersom definitionen för vilka organisationer som får överklaga lättats upp och under vilka förutsättningar man kan göra det. 

– Det här är två avgöranden som kommer att bli besvärliga för olika verksamhetsutövare såsom företag som bedriver skog- och gruvverksamhet eller annan industri i Sverige, säger Pia Pehrson

– Högsta domstolen gör en generös tolkning och nu ges en organisation med kanske en handfull medlemmar möjligheten att överklaga. Alla måste ha möjlighet att komma till tals verkar HD resonera, fortsätter hon.

Stor osäkerhet

Anna Treschow, rättspolitisk expert på LRF Skogsägarna, menar att domarna i Östersund kommer att sprida en stor osäkerhet bland landets skogsägare, eftersom de innebär att ett ärende kan öppnas upp igen efter Skogsstyrelsens handläggningstid på 6 veckor passerat.

– Problemet är att den enskilda skogsägaren utgår ifrån att man har gjort det man ska när man inte fått några inskränkningar av Skogsstyrelsen. Då ska rättskraften och rättssäkerheten säga till den personen att nu vet jag vad som gäller. Den skogsägaren kanske behöver ta lån och planera sin verksamhet med vetskapen om att hen kan avverka och få in kapital, säger Anna Treschow. 

Josia Hort, miljöjurist på Naturskyddsföreningen, menar att en större möjlighet för allmänhet och miljöorganisationer att överklaga inte kommer att resultera i att fler ärenden överklagas.

– Vi har inte tidigare sett en sådan rättsutveckling när domstolarna utvidgat möjligheten att överklaga beslut som inte nämns i 16 kap. 13 § miljöbalken. Genom Änokdomen fick miljöorganisationer till exempel möjlighet att överklaga tillstånd till avverkning i fjällnära skog men det skedde inte. För ett år sedan gavs organisationer möjlighet att överklaga bygglov och vi kan inte se en våg av överklaganden till följd av denna praxis, säger Josia Hort.

Josia Hort påpekar även att sexveckors-regeln aldrig uteslutit att Skogsstyrelsen kan fortsätta att utöva sitt tillsynsansvar om myndigheten får kännedom om nya uppgifter. 

– Det finns alltså redan idag en osäkerhet i systemet. Det som hänt nu är att miljöorganisationer kan överklaga myndighetens beslut att inte vidta tillsynsåtgärder som en miljöorganisation begärt med anledning av miljövärden som de uppmärksammat myndigheten om, säger Josia Hort.

Björn Lyngfeldt uppger att SCA antagligen kommer att överklaga.

– Nu hänvisar domstolen ärendet tillbaka till Skogsstyrelsen och det återstår att se vilken bedömning de gör. Om deras första beslut att inte vidta några åtgärder och därmed ge oss fritt fram att påbörja avverkningen, eller om de kommer fram till något annat. Risken är ju att de känner en press nu och fattar ett annat beslut. Vi analyserar nu domen och kommer antagligen att överklaga.

Helena Eriksson på Skogsstyrelsen uppger att när de granskade avverkningsanmälningarna från SCA och de andra skogsbolagen fanns det inte något att anmärka på.

– Vi konstaterade att hänsyn finns utritad av verksamhetsutövaren och anser att de kan ta föreskriven hänsyn samt att verksamhetsutövaren hade samma information från ”Skydda skogen” som vi mottagit.

Hon noterar även att rödlistade arter på en skogsfastighet inte behöver betyda att området inte kan avverkas. Det går att ta särskild hänsyn till dessa.

– Att de är rödlistade behöver inte betyda att de inte är vanligt förekommande eller utrotningshotade på en specifik plats. Vissa arter kan vara rätt vanligt förekommande om gynnsamma förutsättningar råder.

Text: Martin Berg