Kan man minska skolsegregationen genom att kvotera in elever från en stadsdel i skolor i en annan del av staden?

Nej, det är inte aktuellt, säger grundskolenämndens ordförande i Malmö, Sara Wettergren (L), men i en ny kommunal förvaltningsrapport diskuteras bland annat kvotering och ändrade turordningsregler vid skolvalet. Till Bulletin säger Malmös grundskoledirektör Anders Malmquist att han ser kvotering som en möjlighet att få mer socialt blandade elevgrupper.

Projektrapporten ”Hantera segregationens effekter” har ställts samman av grundskoleförvaltningen i Malmö och i den diskuteras olika metoder för att utjämna skillnaderna mellan skolorna i olika stadsdelar. Kanske kan den ses som en försöksballong utsläppt i ett läge då många oroar sig över skolornas tillstånd. Syftet har varit ”att undersöka vilka möjligheter grundskoleförvaltningen har att skapa en mer hållbar blandning av elever från olika socio-ekonomiska hemförhållanden genom att organisera skolval, skolområden, skolindelningar och skolenheter på andra sätt än i dag”.

– Så länge man inte gör något åt orsakerna kommer skolor i mer utsatta områden alltid att befinna sig i ett underläge, säger Anders Malmquist.

En återkommande formulering är att alla elever ska ges ”en realistisk chans att få plats på alla skolor”. I rapporten, som är framtagen av tjänstemän på förvaltningen, föreslås förändringar i närhetsprincipen (som ska garantera barnet plats på den närmaste skolan) och turordningsreglerna. Rapportgruppen vill undersöka konsekvenserna av ”socio-ekonomisk förtur” vid skolvalet och vad som händer om ”relativ närhet” till skolan ersätts med andra kriterier vid tilldelningen av skolplatser. Skolorna bör också, enligt rapporten, försöka minska segregationen i klasserna genom att eftersträva en jämn elevfördelning ”när det gäller tillgängliga uppgifter över socio-ekonomiska faktorer som exempelvis kön och boende”.

Dramatisk ökning av elevantalet

Malmö har de senaste åren i likhet med flera andra kommuner byggt centralt placerade högstadieskolor, som elever från hela staden kan söka till. I förvaltningsrapporten föreslås att man i stället etablerar ”socio-ekonomiskt strategiskt belägna högstadieskolor”, utan att närmare ange vad det innebär. 

– Det är oerhört svårt att påverka segregationen, säger grundskoledirektören Anders Malmquist. Närhetsprincipen är väldigt styrande och omöjliggör för elever i vissa områden att ta sig långt från den egna hemskolan. Vi har haft en dramatisk ökning av elevantalet i Malmös grundskolor med 11 000 nya elever de senaste sju-åtta åren. Den luft som har funnits har försvunnit och därmed har det blivit svårare för eleverna att byta skola. Man kommer helt enkelt inte in på de mest attraktiva skolorna. Enda sättet att möta detta är att ha någon form av kvotering.

Malmquist menar att det här är en politiskt känslig fråga, men att kvotering är en av de få möjligheter som står till buds om man vill åstadkomma en förändring.

– Hos oss byggs de flesta nya skolorna i de västra och centrala delarna av stan. Ska vi få någon effekt behöver vi någon form av kvot, som gör att elever som bor längre bort kan komma in på de här skolorna. Socio-ekonomisk förtur kan vara ett sådant kriterium.

Vad betyder det?

– I vårt resursfördelningssystem får varje skola ett socialt index. Vissa skolor har ett högre index och dit skulle elever från annat håll kunna söka i något slags kvot. Vi ska köra en del simuleringar för att se vad kvoter skulle kunna innebära för elevströmmarna.

”Problemet är massarbetslösheten”

Grundskolenämndens andre vice ordförande John Eklöf (M) säger sig vara orolig inför de här tankegångarna.

– Från förvaltningens sida förstår man inte de enorma problem vi har. Massarbetslösheten i vissa områden i Malmö är den faktiska orsaken till att vi har så stora skillnader mellan skolorna. Man borde fokusera på de förutsättningar som eleverna har där hemma. Arbetar båda vårdnadshavarna? Har de utbildning? Om föräldrarna får arbete och blir delaktiga i samhället får det positiva följder för barnens skolgång. Det är utanförskapet man ska angripa om man vill förbättra skolresultaten.

Att något måste göras åt skillnaderna i skolorna är nog alla överens om, säger John Eklöf, men han tvivlar på att kvotering ger bättre kvalitet.

– Det finns få alternativ som är hundraprocentigt rättvisa, men närhetsprincipen kan man applicera på samma sätt över hela stan.

Befäster inte närhetsprincipen segregationen?

– Inte nödvändigtvis. Skolvalet möjliggör också en resa om föräldrarna är engagerade i sina barns skolgång och väljer en annan skola. 

Är det inte bra om elevsammansättningen förändras i homogena skolor?

– Man ska kräva att alla skolor håller en godtagbar standard. Det är ingen som förnekar att vi har en bostadssegregation, men förutsättningarna påverkas av om man lyckas få människor att bli delaktiga. Då kan områden som i dag anses vara socio-ekonomiskt utsatta bli bättre och då skapas förutsättningar för att skolorna där långsiktigt kan skapa goda resultat.

”Viktigt att skolan är nära”

Lisa Stolpe, som är Vänsterpartiets ledamot i grundskolenämnden, har en lite mer kluven inställning till att kvotera.

– Kvotering som verktyg tycker jag absolut är värt att utreda, men det är viktigare att man får en gemensam kö för alla skolor. Att hålla öppet för en blandning, speciellt i de högre årskurserna, är jättebra. Då är man lite äldre och vill vidga sin värld. För de yngre barnen är det däremot viktigt att skolan är nära, så att det är lätt att ta sig dit.

Hon kan tänka sig en modell med viss kvotering, men det får inte bli den viktigaste insatsen, säger hon.

– Det är lockande att göra något snabbt och sätta i gång med bussning. Men det handlar om stora frågor om utbildningens kvalitet och om hur vi ser på barnen. Därför ska man kanske inte slå på stora trumman bara för att visa att man gör någonting.

Går det att få bort segregationen i skolan?

– Jag tror i alla fall att det går att göra integrationen bättre, säger Lisa Stolpe. Det vi strävar efter är inte heller att det ska vara likadant överallt, utan att det ska vara naturligt för så många barn som möjligt att möta andra med olika erfarenheter och kunskaper i skolan. När jag började på högstadiet på 1990-talet var det naturligt att gå i en skola som samlade elever från olika kringliggande områden, och det är jag oerhört tacksam för.

”Inte aktuellt med kvotering”

Grundskolenämndens ordförande Sara Wettergren (L) vill tona ner betydelsen av rapporten ”Hantera segregationens effekter”.

– Det här är ju beslut som ligger utanför det kommunala. En del saker gör vi redan, som gratis busskort och centrala högstadieskolor, men de mer långtgående förslagen, som kvotering, är inte aktuella över huvud taget. Så länge vi har ett mittenstyre ihop med Socialdemokraterna är det inte aktuellt med någon som helst form av kvotering i Malmö.

Bulletin har under flera dagar sökt grundskolenämndens vice ordförande Sanna Axelsson (S) för att få hennes synpunkter på idéerna i rapporten, men hon har inte återkommit.

Enligt hennes koalitionskollega Sara Wettergren har de föräldrar som är rädda för att närhetsprincipen ska luckras upp genom kommunala beslut ingen anledning att oroa sig. Hon anser också att Malmös skolor över lag håller ”en väldigt bra kvalitet”.

– Problemet är att med stor boendesegregation får man skolor som är ganska homogena. Ju närmare centrum i Malmö du kommer desto större blandning får du i skolorna. Liberalerna är för att skolan ska ha mer statlig styrning och jag tror att om man ska införa någon form av kvotering och rucka på närhetsprincipen måste det ske utifrån nationella riktlinjer.

I rapporten talas det i kvoteringsresonemanget om socio-ekonomisk förtur. Vad betyder det?

– Att försöka knåpa ihop kriterier för vem som ska få förtur i en egen Malmöversion, det tror jag inte det minsta på. Ska man göra om skolan och skolvalssystemet får man skapa nationella riktlinjer. Det finns ingen politisk majoritet här i stan för att genomföra kvoteringar. Att man däremot tar fram en rapport som visar på segregationens effekter och ger förslag på vad man skulle kunna göra är inte konstigare än att man gör utredningar på nationell nivå.

Är det segregationen som är skolans stora problem?

– Det är klart att det betyder någonting om du i en skola bara har elever som inte har svenska som modersmål medan du i andra änden av stan har barn med högutbildade föräldrar med helt annan socio-ekonomisk bakgrund. Förutsättningarna är olika. Men vi har skolor med hög socio-ekonomisk belastning som har jättebra kvalitet med fantastiska lärare, även om elevernas startsträcka naturligtvis är längre.

Hur ska man utjämna skillnaderna i längd på de där startsträckorna?

– I Malmö har vi en resursfördelningsmodell där vi stärker skolorna i resurssvaga områden, kanske med fler förstelärare, för att kompensera för att eleverna har en svagare bakgrund. Att hålla på att kvotera eller bussa – jag tror att det viktigaste är att man själv vill söka till en viss skola.

Slutsatsen blir väl att för att få bort skolsegregationen måste man få bort boendesegregationen? Borde man kvotera boendet?

– Egentligen skulle man behöva ha mer blandade områden, men kvotering av boendet hade inte varit uppskattat.

Står vi inför ett olösligt problem?

– Det löses inte med några enkla medel, men som liberal tror jag att likvärdigheten i skolorna skulle öka med ökad statlig styrning. Nu sitter kommunala huvudmän med egna lösningar och det tror jag inte leder till minskad skolsegregation.

”En drastisk åtgärd”

För den moderate skolpolitikern John Eklöf är det ett tecken i tiden att grundskoleförvaltningen har initierat en sådan här rapport. Det visar på ett politiskt intresse för den typen av resonemang, menar han.

– Vi har nog alla som utgångspunkt att vi vill förbättra Malmös betygsresultat och skolsituation. Däremot tror jag att vi har helt olika utgångspunkter när det gäller hur vi ska lösa det. Kvotering är en drastisk åtgärd och för mig ett bevis på att man har misslyckats med allt annat man skulle kunna göra.

Vill människor integreras?

– Många vill bo med dem som påminner om dem själva. Min ambition är att alla områden och alla skolor ska ha de bästa förutsättningarna att lyckas. Men det är orimligt att tro att vi kan jämna ut skillnaderna helt mellan högpresterande och lågpresterande elever. Det viktiga är att vi höjer lägstanivån.

John Eklöf tycker att förvaltningens rapport bygger på en påhittad föreställning om verkligheten.

– Den här sortens förslag får mig att rysa i hela kroppen. De har ingen relevans för hur det faktiskt ser ut i den här stan med stort utanförskap och enorm arbetslöshet. Det är svårt att säga om människor vill integreras, men gemenskap och samhörighet byggs utifrån att man har samma värden. Det handlar inte om var man kommer ifrån utan om vad man vill.

”Skolan kopplad till migrationen”

Anders Malmquist, Malmös grundskoledirektör, tror emellertid att problemen med segregationen kommer att tvinga fram kvoteringar.

– Skolsegregationen är en konsekvens av boendesegregationen, säger han. Den utgör också baksidan av den valfrihetsreform som genomfördes i skolan på 1990-talet. I dag har vi frånvalsskolor dit i princip inga resursstarka söker sig. Och vi har friskolor som skimmar kommunerna på resursstarka elever.

I sociala medier märks redan en kvoteringsoro bland föräldrar.

– Detta är en väldigt svår och besvärlig fråga. Man måste titta på alla konsekvenser innan man fattar beslut.

Vilken roll har den stora invandringen till Malmö spelat?

– Självklart är situationen i skolan kopplad till migrationsfrågan. Vi ser det jättetydligt. Vi har satsat mycket på skolorna i våra socialt utsatta områden. Vi skickar mycket mer pengar och resurser till dem. Skolorna i de utsatta områdena har också stått för de största resultatförbättringarna. De har stabiliserats. Vi gör vad vi kan inom den ram vi har.

Kan man säga att skolsegregationen delvis är ett skapat problem?

– Problemen med migrationen bygger i sin tur på en misslyckad bostadspolitik. Människor ville inte bo i miljonprogrammet. När jag var ung stod stora delar av Rosengård tomma. När man sedan fick den stora invandringsvågen landade de grupperna i miljonprogrammet. På så sätt har vi fått stora utanförskapsområden. Det får dagens skolelever ta konsekvenserna av.

LARS ÅBERG

Senior reporter i Bulletin

lars@bulletin.nu