Den danska tidningen Kontrast, som beskriver sig själv som ”Danmarks borgerliga nyhetsmedium” har låtit Brottsförebyggande rådet (Brå) ta fram siffror som visar unga mäns kriminalitet. Siffrorna visar det andra antingen pratar om, eller oftast inte vill prata om. När man i svensk debatt ofta säger att den skenande brottsligheten trots allt begås av en mycket liten minoritet invandrare visar de nya siffrorna att det i vissa invandrargrupper inte alls är en liten minoritet, utan en mycket stor sådan.

Undersökningen skiljer sig från liknande studier i och med att man ser till människors livstid och inte undersöker på årsbasis. Risken att råka ut för en misshandel eller träffas av en förlupen kula under en gängskjutning kan tyckas vara minimal om man ser till hur många som drabbas under ett år och slår ut det på hela befolkningen, men vi människor lever ju många år och risken att råka ut för våld måste rimligen vägas mot en livstid. Samma sak gäller givetvis kriminella. Om någon grips och straffas av rättsväsendet måste vederbörande givetvis räknas som kriminell under mer än just den gången denne åkte fast och straffades. För att få en rättvis bild har därför Brå tittat på män i åldern 30–34 år och kört deras personnummer mot brottsregister samt mot uppgifter om de är födda i Sverige eller utomlands, om en eller båda föräldrarna är födda utomlands och från vilka länder de härstammar. Resultatet är förbluffande.

Brå:s statistik, återgiven med tillåtelse från Kontrast

Nästan hälften av de invandrade männen i ålderskategorin från icke-västliga länder i Asien, Afrika och Mellanöstern har lagförts för brott, jämfört med bara lite mer än var tionde svensk man. Det är alltså inte en liten minoritet bland invandrarna som står för den ökande brottsligheten i Sverige, utan en stor minoritet.

Kontrast har intervjuat Bulletins grundare, ekonomen och författaren Tino Sanandaji, som kallar undersökningen ”uppseendeväckande” och konstaterar att ingen tidigare har tagit fram dessa uppgifter:

– Siffrorna visar att andelen kriminella från vissa regioner är mycket stor, säger han. Även om migranter begår fler brott, säger politikerna, så är det en extremt liten procentandel. Men av undersökningen kan man utläsa att det i vissa etniska grupper faktiskt är närmare hälften. De har inte bara begått ett brott, utan också åkt fast och dömts. Bland alla invandrare är andelen brottslingar inte stor, men när vi fokuserar på vissa åldrar och etniska grupper får vi en mer rättvisande bild.

I kriminaliteten bland invandrare från Syd- och Centralamerika är det mellan var femte och var tredje som lagförts. Bara östasiatiska invandrare har en brottsnivå som ligger i närheten av svenskarnas, men ändå något högre. Alla andra grupper är starkt överrepresenterade. Överrepresentationen går också igen bland andragenerationsinvandrare från icke-västliga länder.

Undersökningen visar alltså att i åldersgruppen 30–34 år har mellan var fjärde och var tredje son till invandrare från icke-västliga länder lagförts för brott i brottsbalken. Problemen går alltså i arv, också när den ena föräldern är född i Sverige.

Problemen är långt större än det offentliga Sverige har velat tro. I många år har man påstått att invandrare inte är mer kriminella än svenskar. Det sades vara en rasistisk myt, men faktum är att vanligt folks uppfattning hela tiden har varit korrekt. Siffrorna kommer att skaka om den svenska invandringsdebatten, menar Sanandaji:

– Politiker pratar alltid om socioekonomiska orsaker, men fattiga människor är inte per definition kriminella. Med det sagt finns en rad faktorer som gör invandrare mer benägna att hamna i kriminalitet, eftersom de har en markant lägre utbildnings- och sysselsättningsnivå än svenskarna. Men den stora skillnaden är kulturen.

Samma problem kan iakttas i många länder med stor invandring, men Sverige sticker ut och orsaken är inte svår att räkna ut. Vi har haft en övertro på svenskhetens välsignande inverkan på människor. En sorts sammanblandning av svensk chauvinism och tro på social ingenjörskonst. Man trodde att alla ville bli Svenssons, bara de fick gå på svenska dagis, jobba på svenska företag och vårdas på svenska sjukhus. Svenskheten var alltså inte till för enbart svenskarna, utan kunde spridas och delas med hela världen. Men kraften i den demografiska förändringen är så stark att välfärdsstaten inte kan lösa uppgiften, skriver Kontrast.

I den danska debatten används ”svenska förhållanden” redan som skräckexempel på dålig integration och okontrollerad invandring. Sverige har till och med förklarats ”förlorat” av ledande danska politiker. Men det svenska samhället håller inte på att kollapsa, påpekar Sanandaji. Utvecklingen går mot amerikanska förhållanden med gated communities, men betydligt långsammare än man tror i Danmark.

– Sverige faller inte sönder här och nu, men landet håller på att förändras. I många svenska städer finns nu områden som helt eller delvis domineras av invandrare. Där är risken att bli utsatt för brott så stor att den påverkar vardagen negativt. Poliser, brandmän och andra myndighetspersoner kan inte arbeta i områdena utan att bli attackerade eller trakasserade av de boende. Till större delen är Sverige trots allt fortfarande tryggt och präglat av svensk kultur, säger Sanandaji.

Sverige befinner sig i början av denna omvandling. Men vi lär knappast få en massa gated communities som i USA. Snarare blir det en osynlig mur som skiljer de olika etniska grupperna åt. Den breda medelklassen kommer alltså även i framtiden att kunna leva som svenskar om de flyttar till svenska områden i städerna eller på landsbygden. Tendensen till vit flykt från skolor och bostadsområden som domineras av invandrare lär intensifieras de närmaste åren. Fler svenskar kommer att vara beredda att betala ett högt pris för att bo i ett säkert område.