Det är ännu lång tid kvar innan den offentliga sektorn kommer ikapp den privata när det kommer till digital kompetens. Det konstaterar rapporten ”Den stora vågen: Digital kompetens i offentlig sektor 2006–2019”. Enligt rapportens beräkningar lär det inte ske förrän år 2035. 

– Om vi utgår från att kurvorna från den data vi har inte förändras så är år 2035 det år vi kommer fram till, säger Johan Magnusson, forskare på konsortiet Digital förvaltning och en av författarna bakom rapporten. 

Året räknade de fram genom att undersöka 6,7 miljoner platsannonser från Arbetsförmedlingen mellan åren 2006 och 2019. Med hjälp av språkigenkänning analyserade rapportförfattarna om det fanns några ord i annonserna som korrelerade med EU:s ramverk för så kallad digital kompetens. Utifrån det kunde de få fram ett mått på ”digital intensitet” på annonserna, det vill säga hur stor digital kompetens som annonsen efterfrågar.

Trots att offentlig sektor ligger efter i digitaliseringen har det enligt rapporten skett en fördubbling av efterfrågan på digital kompetens sedan starten 2006.

– Vi fann ett mönster av en stadig ökning av digital intensitet på platsannonserna. De skilde sig lite åt mellan olika yrkesroller och olika sektorer, säger Johan Magnusson. 

I rapporten jämför de även olika institutioner inom offentlig sektor med varandra. Johan Magnusson säger att de statliga myndigheterna just nu intar första plats. Myndigheterna visar på störst intensitet när det kommer till digital kompetens i sina rekryteringar.

”Offentlig sektor har klarat sig bra på att vara stor och trög under en lång tid. Men om den i dag inte kan möta medborgarna där de finns blir den alltmer irrelevant.”

– Men de som har genomfört den mest spännande utvecklingen är kommunerna. De började väldigt lågt och har ökat starkt. De har förstått att som kommun kan man inte bortse från digitaliseringen, mycket på grund av de demografiska förändringarna. Det som är sorgebarnet är regionerna, vars utveckling planar ut efter 2015, säger han. 

”Sektorn kan bli irrelevant”

Men vad är egentligen digital kompetens? Enligt Johan Magnusson handlar det om allt ifrån att kunna använda avancerade analysverktyg till Excel och olika typer och programmering. 

Varför är det viktigt med digital kompetens?

– Om vi skall kunna nyttja möjligheterna med digitaliseringen måste vi ha personal som kan använda verktygen. Utan den typen av personal kommer vi att behöva sakta ner den digitala transformationen. I och med coronapandemin har vi nu kunnat se hur viktigt det är att kunna genomföra ett snabbt skifte, säger Johan Magnusson. 

Han säger också att den offentliga sektorn nu har ett större tryck på sig att digitalisera, eftersom det ligger i regeringens fastställda strategi att Sverige ska bli bäst i världen på digitaliseringen. Gör den inte det finns det en risk att den blir irrelevant, menar Johan Magnusson.

– Offentlig sektor har klarat sig bra på att vara stor och trög under en lång tid. Men om den i dag inte kan möta medborgarna där de finns blir den alltmer irrelevant. Jag är till exempel van att använda digitala tjänster och förstår inte varför det ska vara så svårt att komma åt min sons skolarbeten, jämfört med att handla bitcoins.

Det är dock inte hela den privata sektorn som ställs i relation till den offentliga sektorn i rapportens jämförelse, utan bara de 30 bolagen som ingår i Stockholmsbörsen (OMXS30). Det rör sig om stora företag som bland andra ABB, Electrolux, Hennes & Mauritz och Boliden.

Johan Magnusson säger att de bara valde ut dessa företag för att det gick smidigare att göra ett mindre urval än att analysera hela den privata sektorn. 

Men ger OMXS30 en bra bild av den privata sektorn som helhet?

– Både ja och nej. Vi har med storbolagen medan majoriteten av företagen inom privat sektor är små bolag. Det var mer ett läglighetsurval vi gjorde, säger Johan Magnusson och tillägger att det ändå räcker med dessa företag för att göra en bra jämförelse med den offentliga sektorn. 

Kan en förklaring till skillnaden mellan offentlig och privat sektor vara att de anpassar sina platsannonser till de sökande? Att de som är intresserade av it gärna jobbar på privata startups och de som vill till offentlig sektor ofta lockas av att jobba med människor, som inom vården? 

– Nej, det tror jag inte. Det förklarar inte laggen – eftersom det inte finns den skillnaden mellan sektorerna – eller varför vi ser en avmattning i regionerna. När man söker folk söker man utefter vad man tror att verksamheten har för behov, och det förändras över tid, säger Johan Magnusson. 

Gruppen 90-plussare växer

Vissa menar att allting digitaliseras nuförtiden och att det gör att tillgängligheten, framför allt för äldre, minskar. Samtidigt måste kommuner och myndigheter vara tillgängliga. Vad säger du om det?

– Det är ett ihåligt argument och det används ofta för att inte driva på den digitala transformationen. Det bygger bland annat på antagandet att äldre personer är obildningsbara vad gäller ny teknik, vilket är felaktigt. Det vi ser efter corona är att gruppen 90-plussare växer enormt i användningen av digitala vårdtjänster. Alla e-handlar förutom statsministern, säger Johan Magnusson.

Han påpekar även att den offentliga sektorn får alltmer konkurrens av den privata när det kommer till digitala tjänster. 

– Om jag inte kan konsumera tjänster inom den offentliga sektorn på det sätt jag är van vid att konsumera dem kommer jag att vända mig till andra alternativ, om de finns.

Finns det någon risk att man digitaliserar för fort och att berörda institutioner inte hänger med i säkerhetsaspekterna?

– Det finns särskilda risker associerade med digitaliseringen men dessa kan man hantera, om vi bara ”låser dokumentskåpet”. Säkerhetsargumentet är samma som argumentet om det digitala generationsgapet – det används av dem som inte vill göra någon förändring. 

Det finns vissa, framför allt inom skolan och vården, som hävdar att det ibland blir mer dokumentation och mindre tid för kärnuppdraget varje gång det dyker upp ett nytt it-program som de måste rapportera i. Vad säger du om den kritiken?

– Vi är för dåliga på att göra riktig digitalisering, vilket är en konsekvens av bristande kompetens. Det fanns till exempel en it-lösning för hemtjänstpersonal i Göteborg där de skulle logga varenda minut som de var aktiva i jobbet. Det blev totalt haveri. Det gick emot hela idén om varför folk jobbar där och vad de gör på jobbet.

Johan Magnusson säger att en och samma digitala lösning kan ge effektiviseringsvinster på en viss nivå i verksamheten och vara ineffektiv på en annan nivå i samma verksamhet.

– Man måste vara noggrann när man designar dessa it-lösningar. Digitalisering bör vara en metod för verksamhetsutveckling. Det är många som glömmer bort det och tror att digitalisering är att köpa en dator. Men det är användningen av den som är det viktiga. 

I rapporten skriver ni tydligt att ni vill skapa debatt. Vad anser ni att politiker bör göra för att öka den digitala kompetensen?

– Policymässigt borde de göra kvantitativa analyser och låta dessa driva besluten. I stället tillsätter man utredningar som ska hålla på i några år och famlar runt i blindo, säger Johan Magnusson.

Han säger också att verksamheter bör ägna sig åt så kallad proaktiv rekrytering, där digital kompetens värderas och presenteras som en generell tillgång i platsannonser. 

– Man ska ha en strategisk målsättning och inte bara köra med de platsannonser som man har använt de senaste 15 åren. I dag handlar mycket om att vidareutbilda den personal som redan finns. Men samtidigt har man en ganska stor influx av ny personal. Om man då sätter kraven på de nyanställda högre än vad man har internt kommer det att skapas en spill over-effect.

TEXT: Ana Cristina Hernández