Det finns förskolor där barn inte pratar svenska och sådana där inte ens lärarna gör det. Hur ska de små kunna förverkliga sina drömmar och bygga ett framgångsrikt liv med sådana förutsättningar? Och hur kommer Sverige att må om några decennier med så många i utanförskap?
KRÖNIKA. ”Varannan sexåring på grundskolorna i Järvaområdet i Stockholm pratar svenska för dåligt”, larmade en grundskolechef i november (SVT 23/11).
SVT rapporterade att det även gällde barn som var födda i Sverige. Det fanns skolor där personalen inte pratade svenska. Dessutom var det vanligt att barnen inte ens gick i förskola.
En barnläkare som jobbar i Rosengård i Malmö varnade i en artikel i Sydsvenskan på onsdagen för att hon i sitt jobb möter barn som är födda här men inte kan svenska. "Jämfört med barn som är uppvuxna i familjer där man pratar svenska, så är det en enorm skillnad." (19/5).
I veckan skrev Helsingborgs Dagblad att det i staden finns 15 grundskolor där över hälften av eleverna har utländsk bakgrund. Läsåret 2019/2020 var andelen i vissa skolor 75-96 procent (17/5). Enligt HD finns ungefär 300 skolor i Sverige där andelen elever med annat modersmål är större än 70 procent, vilket är drygt hundra skolor fler än för tio år sedan.
Självklart påverkar detta elevernas chans att lära sig både språk och skolämnen negativt. I statistiken syns ett tydligt samband mellan antal utrikes födda och skolresultat.
Rektorn Ingrid Olsson berättade för HD att hon genom åren märkt hur barnens språk blivit allt torftigare. Hon pekade på en oerhört viktig aspekt, nämligen att det inte bara är skolresultaten som påverkas, utan även barnens förmåga att kommunicera sina tankar, känslor och behov. När de saknar ord för olika känslor blir konflikterna fler. Dessutom hade Olsson upplevt att fler barn kände frustration, en känsla av att ”detta landet är inte till för mig” (15/5).
En sådan känsla skapar inte bara ett ekonomiskt utanförskap, utan även ett emotionellt. Konsekvenserna av det kan bli svåra.
Kriminella nätverk i Helsingborg har enligt polisen ett stadigt flöde av unga som söker sig till kriminalitet (SVT 28/12). En polis berättade: ”Det är inte ovanligt att personer är så pass unga som 12 år när de börjar. Det handlar ofta om en tillhörighet och en trygghet, men vi har även de som gör det av ekonomiska skäl. Då väljer de ganska tidigt en kriminell karriär i stället för att satsa på plugget.”
Slut på flum och frihet. Fram för ordning. Höga förväntningar krävs för höga resultat.
Situationen är med andra ord allvarlig av flera skäl. Barn kan sumpa skolan, vilket gör att de inte kan bli vad de drömmer om när de blir stora. De kanske inte kan uttrycka sina känslor och därmed hamna i konflikter, vilket påverkar deras relationslycka. Och tyvärr kan barn utan språk och framtidshopp lättare dras in i kriminalitet.
Det behövs kraftfulla insatser för att ge dessa barn en chans, och det räcker inte med att flytta omkring dem mellan skolor. Det hela kommer att kosta pengar och kräva stramare tyglar i skolan. Slut på flum och frihet. Fram för ordning. Höga förväntningar krävs för höga resultat.
Bakom barnens misslyckande finns inte sällan föräldrar som inte lyckas få jobb och komma in i samhället, lära sig svenska och bli förebilder för döttrar och söner. Arbetslösheten bland utrikes födda är mycket stor och det tar bisarrt lång tid för gruppen att bli självförsörjande.
Politikerna bär ett stort ansvar för att det har blivit så här, och ett stort ansvar för att rätta till läget.
Att invandrare har svårt att få jobb har varit känt länge, men viftats bort. Vi som har varnat har setts som gnälliga dysterkvistar.
Morgan Johansson (S) påstod kaxigt 2019 att ensamkommande kan få arbete för: ”Vi har över hundra tusen lediga jobb” och ”ett väldigt starkt tryck på arbetsmarknaden”. LO-basen spådde 2015 att flyktingar skulle ge Sverige ”superekonomi”. Stefan Löfven sa 2015 att ”Sverige har behov av invandrare”. Regionpolitikern Anna Starbrink menade 2016 att: ”Invandrare gör en mycket stor nytta inom vården”.
Naiviteten har kostat Sverige och skadat för lång tid framöver. Jag förstår viljan att hjälpa folk som har det svårt, men kan inte begripa hur politikerna kunde bete sig så valhänt i hanteringen av integrationen.
För att nu rädda barnens framtid behövs akut medvetenhet om problemens omfattning och mod att agera. Migrationen behöver minimeras och de som redan är här behöver pressas hårdare att studera och ta befintliga jobb.
Varken gamla Alliansen eller de rödgröna är lämpliga för uppgiften. Men det finns tack och lov alternativ. För barnens skull <3
CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
De åsikter som framförs är skribentens egna.
Tipsa mig gärna om saker att skriva om.
