Människor är inte ofelbara och det gäller även politiker. Men politiker skiljer sig från vanliga medborgare på en viktig punkt: De har betydligt större makt. Det handlar inte bara om att stifta de lagar som vi alla måste följa. 

Politiken påverkar enskilda människors liv, både vad gäller stort och smått. Den avgör hur mycket pengar vi får behålla efter skatt och påverkar därmed storleken på enskilda människors konsumtions- och sparutrymme. Genom moms och punktskatter påverkas kostnaden för olika varor och tjänster. På politisk nivå fastställs det så kallade prisbasbeloppet som bland annat påverkar taket för föräldra- och sjukpenning, men där avgörs också hur stor frihet familjer ska ha att själva välja hur föräldraledigheten ska fördelas. Och så vidare. 

Vi ska inte heller glömma bort den ”mjuka makten” – för att tala med den amerikanske statsvetaren Joseph Nye. Inte minst under detta år har vi fått se exempel på hur mjuk makt kan användas. Det saknas förvisso inte svenska exempel på tvång och förbud med anledning av pandemin – inskränkningar i mötesfriheten är ett sådant – men i en internationell kontext har Sverige utmärkt sig genom hög grad av frivillighet. På presskonferenser, i tal till nationen och på butiksgolvens dekaler har vi översköljts av budskap om att tvätta händerna, att hålla avstånd och helst stanna hemma.

Det är mot bakgrund av detta som rapporterna om socialdemokratiska statsråd som besökt butiker och köpcentrum ska betraktas. Justitieminister Morgan Johansson hade på annandagen inhandlat en försenad julklapp (”en liten vitvara”) på ett köpcentrum i Lund. Efter att statsministern recenserat Johanssons agerande som ”oförsiktigt” framkom det att även han besökt köpcentrum, flera gånger – den senaste gången två dagar efter att han själv under en presskonferens betonat att trängsel i butiker måste undvikas. 

Och visst, både justitie- och statsministern menar att det inte rådde någon trängsel under deras respektive besök. Men det berodde i fall på att andra människor – vanliga medborgare – hörsammat Folkhälsomyndighetens uppmaning att begränsa antalet inköp i butiker. Statsministern har själv anmodat människor att ställa in allt som inte är nödvändigt. I det tal till nationen som statsministern höll i slutet av november sade han: ”Alla saker som du skulle vilja göra, men inte är nödvändiga: Ställ in. Boka av. Skjut upp.”

Är det nödvändigt att besöka en fysisk klockbutik, vilket Stefan Löfven gjorde några dagar före jul? Varför ska vanliga medborgare stanna hemma när statsministern inte behöver göra det? Samtidigt som butiksbesöket skedde höll regeringens remissinstanser på att formulera sina synpunkter på den pandemilag som ska ge regeringen möjlighet att stänga butiker och köpcentrum, vilket ledarsidan skrev om tidigare i veckan (29/12). 

När den mjuka makten inte anses räcka till vill regeringen utöka sina möjligheter att besluta om tvingande åtgärder. Den politiska makten består inte bara i den makt politiker har över medborgarnas liv, utan också i möjligheten att utöka sina egna befogenheter – det har vi sett exempel på även i andra frågor, som när regeringen nyligen tillsatte en utredning om att avskaffa det kommunala vetot mot vindkraft. Det är en makt som förpliktigar. 

Min önskan inför nästa år är en regering som förstår sin maktposition och tar det ansvar som medföljer, men också en politik som ger medborgarna mer makt över sina egna liv. Måhända att det kan vara nödvändigt att stänga köpcentrum mitt under brinnande epidemi, men frågan om hur föräldraledigheten ska fördelas är enskilda familjer fullt kapabla att själva besluta om.