KRÖNIKA. ”Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen”, står det efter inslag på Sveriges radios hemsida.

Men hur står det till med den saken egentligen? 

Sofie Löwenmark från Doku avslöjade på onsdagen att en tidigare reporter på Ekot, har en relation med Raad Al-Duhan, som hon rapporterade flitigt om under sin tid på radion (5/5). 

Numera bor hon tydligen med denne person, som Säkerhetspolisen, Migrationsdomstolen och regeringen bedömt var ett hot mot rikets säkerhet på grund av sin roll i den islamistiska miljön. 

Reportern har nu slutat på radion och Ekochefen Klas Wolf-Watz sa till Doku att: ”Så fort jag fick reda på att redaktionens integritet kunde ifrågasättas agerade jag. Det resulterade i att hon slutade på egen begäran i början av oktober”.

Men vad då slutade på egen begäran? Hon borde naturligtvis ha fått sparken på studs. Ekot borde ha informerat oss som lyssnat på hennes inslag om vad som hänt. 

En upplyst demokrati förtjänar ljus, inte mörkande.

Tidsperspektivet är också intressant. Reportern berättade själv att hon valde att sluta på egen begäran ”en tid senare”. Men att hon sa upp sig ”i början av oktober” är pinsamt sent med tanke på att relationen pågått ett tag. Enligt reportern själv sedan sommaren, men då Al-Duhan skrev sig hos hennes mamma i augusti måste det ha varit en relation på en närmare nivå än ”vi kan väl ta en lunch nån dag” tidigare. Eller? 

En av de viktigaste aspekterna av det hela är huruvida kvinnans relation påverkat hennes inslag. 

Enligt Klas Wolf-Watz är reporterns publiceringar ”fortsatt nyhetsmässigt relevanta”, så inga inslag har tagits bort. Men kan man vara säker på att reporterns frågor, följdfrågor, vinklar, analyser och ord var folkupplysande på ett sätt man borde förvänta sig av public service? Journalistik kan faktiskt ge olika resultat beroende på vad journalisten väljer att lyfta eller inte.  

Terrorforskaren Magnus Ranstorp reagerade på flera av reportagen när de sändes. Han berättar för mig: ”Minns att jag tyckte det var rejäl slagsida i reportagen som jag inte brukar känna med andra Ekot-reportrar. Hon verkade 'bita sig fast' i frågan”.

Ett reportage från i december 2019 (om Lagen om särskild utlänningskontroll) kritiserades av Ranstorp för att intervjun inte stärkte känslan av opartiskhet. På Twitter skrev han: ”Bra man sakligt diskuterar LSU & dess olika baksidor. Men värdet av snyfthistorier av de av @SAPOsverige angivna säkerhetshot som 'tjetjenen' igår & Al-Duhan idag stärker inte känslan av opartiskhet [reporterns Twitternamn] – på vilket sätt bidrar deras historier vi kommer närmare ”sanningen?”.

Han förtydligade: ”Själva framställning av LSU:s baksidor är saklig. Har ingen invändning mot den. Däremot är personporträtt vinklat och framställer en bild att det nog inte finns tillräcklig grund för SÄPO:s bedömning”.

Också Magnus Sandelin från Doku skrev vid tillfället kritiskt om granskningen, ”där reportern försökt att gå till botten med åtminstone en del av de kända uppgifter som finns om al-Duhans eventuella extremistsympatier. Andra uppgifter lämnades dock därhän.” Han påpekade att det är ”viktigt att som journalist eller debattör inte hemfalla åt naivitet och godtrogenhet inför dem som blivit föremål för Säkerhetspolisens intresse” (18/12 -19).

Ekots hantering av den här frågan är under all kritik. Löwenmark skriver: ”Journalistens bild och kontaktuppgifter fanns fortfarande kvar på Sveriges Radios hemsida när Doku under måndagen kontaktade Klas Wolf-Watz. Någon timme senare var uppgifterna borttagna. 

Det väcker frågor om public service trovärdighet och opartiskhet. ”Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen”. 

Jojo.

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.