Public service är synnerligen förlåtande, åtminstone när det gäller de egna misstagen. Som att se sexism i var och varannan låt, och därmed förtala döda musiker. Detta skriver Vladimir Oravsky.
När det efter många om och men uppdagades att BBC felat i sin rapportering med syfte att vinna politiska poäng, tvingades två högt uppsatta BBC-chefer att kasta in handduken. Sveriges Radio övergav en objektiv rapportering och manipulerade både innehållet som budskapet, på samma vis som BBC, men SR är mera förlåtande än sin brittiska motsvarighet eftersom på Sveriges Radio tror man bergfast på att både fela och att blunda är en del av dess uppdrag.
Det är mänskligt att fela, säger ordspråket. När det gäller SR verkar det som att man får fela hur många gånger som helst. I allmänhetens tjänst, så klart. Följaktligen är det mänskligt att SR förlåter. Hur många gånger som helst. Återigen i allmänhetens tjänst. Varför inte? Det kostar ingenting när förlåtelsen tvångsfinansieras genom skattemedel, ”individuell public service-avgift”.
”Då kom Petrus till honom och sade: ’Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?’” undrade Petrus och den megavise Jesus svarade: ”Jag säger dig inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju.”, allt enligt Matteus, som var en av Jesu tolv apostlar och troligen var med när samtalet ägde rum.
Public Service kan nyttja denna bibliska visdom i följande slogan: ”Public service – mer förlåtande än Jesus”.
Ett exempel:
Fff (som egentligen heter något annat) är en kvinna som är mer dekorerad för sina ”förtjänster” inom kultur än ”det segrande lejonet av Juda stam”, Haile Selassie. Ändå är hon en av de ständigt återkommande historieförfalskarna i SR:s P1. Exempel på hennes falsarieirrfärder är så pass många att jag undrar vem hennes beskyddare är och varför? Här är ett exempel på hennes agitatoriska och dessutom felaktiga påståenden, som sändes i P1 inte färre än 6 gånger:
Den obegripligt upphöjda och hyllade Fff, rapporterade att Bob Marley nämnde The Clash, The Damned och The Slits på den första demoinspelningen av låten Punky Reggae Party. Och så, fortsatte Fff:
”När Bob Marley fick reda på att The Slits var ett tjejband, då strök han namnet The Slits och ersatte det med Dr. Feelgood. Liknande exempel på sexism blev vardagsmat…”
Citatet är ordagrant.
Enligt Fff, lyssnade Bob Marley på olika punkband och fattade så pass stort tycke för tre av dessa, att han beslutade sig för att skriva en hyllningslåt till dem. Men, dessvärre var Marley döv, och märkte följaktligen inte att The Slits var ett tjejband. Först när han ”fick reda på att The Slits var ett tjejband”, ”strök han namnet The Slits från sin låt och ersatte det med Dr. Feelgood”. OBS! Allt inom citattecknen är Fff:s ordagranna påståenden.
Hur en låt formas, från idén fram tills den når lyssnaren, är inte det enda ämne som Fff inte verkar vara alltför bekant med, men det hindrar inte henne att sprida sin ideologiska desinformation. Så är det. Och dessutom för licensbetalarnas pengar.
Hur många, exempelvis Beatleslåtar, har inte fått ändrade låttexter utan att det har med sexism att göra? Och The Rolling Stones och The Bangles, och Holes och Destiny’s Childs och… Skrivandets process går ut på att man formulerar och formulerar om och adderar nytt och stryker bort det som man inte är nöjd med… Och sällan sker detta på grund av politiska och agitatoriska implikationer, utan oftast grundar sig dessa beslut på stilistiska och formmässiga ambitioner. Exempelvis lär Oscar Wilde ha sagt att:
”I was working on the proof of one of my poems all the morning and took out a comma. In the afternoon I put it back again.”
Citatet tillskrivs annars Gustave ”Madame Bovary” Flaubert, som var känd för sin noggranna och metodiska skrivprocess.
The Rolling Stones låt Honky Tonk Women är inskriven i Rolling Stone’s 500 Greatest Songs of All Time list och är upptagen i Grammy Hall of Fame. Den första versionen av detta mästerverk, kallades Country Honk och publicerades cirka ett halvt år efter singeln Honky Tonk Women, den här gången på Stone-albumet Let It Bleed.
I Honky Tonk Woman sjunger Stones “I met a gin soaked bar-room queen in Memphis”, i Country Honk överges Memphis och ersätts med Jackson, Mississippi: “I’m sittin’ in a bar, tipplin’ a jar in Jackson”. Denna ändring har precis ingenting med sexism att göra. Eller vad tycker du, du allvetande Fff?
Detta är lyriken till Bob Marleys Punky Reggae Party, så som den framförs mest ofta:
New wave, new wave, new rave / Wailers be there / The Damned, The Jam, The Clash / Maytals will be there / Doctor Feelgood too, ooh /No boring old farts, no boring old farts, no boring old farts / Will be there / No boring old farts, no boring old farts, no boring old farts / Will be there
Märker du, Fff, att banden som nämns här, nämns eftersom de är ”sångbara”. Har du lyssnat på låten någon gång?
Och oss emellan: The Wailers förste sångare hette Bob Marley ända fram tills hans död och Rita Marley, Bob Marleys hustru, ingick också i bandet tillsammans med Marcia Griffiths och Judy Mowatt. Samtliga tre är äkta kvinnor. Det missade du, eftersom det skulle störa din ”feministiska poäng”.
Och en av The Damneds bassister var ingen mindre än Patricia Morrison, en kvinna alltså. Även det missade du.
The Maytals, som nämns av Bob Marley, hade och har flera kvinnliga bandmedlemmar, så som Michelle Eugene, Leba Hibbert Thomas och Marie ”Twiggi” Gitten. ”How do ya’ like them apples?”
Så Fff och alla andra som gör karriär genom politisk historierevisionism, lycka till med flera utmärkelser
Jag uppmärksammade SR på detta, men fick aldrig något svar.
SR skriver på sin hemsida:
”Vi sätter trovärdigheten främst. I vårt dagliga journalistiska arbete arbetar vi på olika sätt för att leva upp till publikens förtroende. Vi är måna om att ge en bred, mångsidig och nyanserad bild. Vår strävan är att publicera det som är sant och relevant. I ett akut nyhetsskede kan det ibland vara svårt att få alla uppgifter bekräftade av förstahandskällor. Vi ska då tydligt berätta vad som är bekräftat och vad som är obekräftat.”
Yyy:s lista på alla utmärkelser hon belönats med är längre än ett grundligt recept på Biff Wellington. Och ändå kan man ifrågasätta en hel del av det hon helt oblygt påstår, inte minst i radio.
Man kan lätt jämföra en del av hennes ”vetenskapliga” berättelser med sir Walter Scotts historiska äventyrsroman från 1819, Ivanhoe. Att Scott diktade Ivanhoe mycket fritt kan kanske ursäkta honom eftersom han hade en stark agenda med denna anpassning av den historiska verkligheten: han ville ge en bild av sin personligt egna förening av skotsk patriotism och unionism. Och dessutom är Ivanhoe en roman och inte ett bildningsframträdande i Sveriges Radios återkommande bildningsprogram.
Jag har flera exempel på Yyy:s påhitt i flera olika ämnen, eftersom Yyy inte tvekar att låtsas vara expert på allt mellan rymden och Tellus. Här är ett exempel:
Jag skrev till SR och påpekade att en del av det vad radions ständigt återvändande krönikör Yyy hävdade inte hade minsta täckning, och att det mesta hon påstod var tredjehandsinformation stulen från en oinformerad källa.
Nu fick jag svar:
”Hej Vladimir,
Stort tack för ditt mail! Ja, det är mycket Kafka i radion i samband med hundraårsminnet av hans död, det är roligt att hans författarskap uppmärksammas i många olika format. En del är i krönikeform, där avsändaren är mer fri att ta ut svängarna, men det finns mycket annat också. Kanske faller följande dig mer i smaken?
Allt gott,
Xxx”
(Xxx heter egentligen Goddag Yxskaft, men hon är alltför mäktig för att jag skulle våga avslöja hennes egentliga namn.)
Jag svarade omgående:
”Hej Xxx,
Tack för ditt snabba svar.
Det är inte fråga om Yyy:s radiokrönika föll mig i smaken eller ej, utan jag ifrågasätter om det är förenligt med SR:s sändningstillstånd att sprida bedrägligt och falskt budskap.
Man kan bli ”mer fri att ta ut svängarna” i ett humorprogram, men knappast i ett bildningsdito”
Även nu fick jag ett svar:
”Hej igen Vladimir,
Jag ser det annorlunda, i ett kåseri får kåsören dra egna slutsatser på annat vis än i ett nyhetsinslag, och utifrån vad som brukar sägas om Kafkas ord till Brod ger hon uttryck för vad hon tror att Kafkas reaktion hade varit. Det är helt förenligt med de riktlinjer Sveriges Radio har att förhålla sig till.
Allt gott,
Xxx”
Hur kommer det sig att Yyy kan skarva och skarva och ändå anses vara en stor och betydande folkbildare?
Det är lättjan som gör sig påmind. ”Vem skall vi ge en medalj nu?” undrar en ointresserad men ack så välavlönad belöningskommitté. ”Jag har hört/sett/läst att Yyy fick ett pris nyligen. Så det kan knappast ifrågasättas om hon får en medalj, ett pris, ett stipendium från oss också.” Så går snacket i de flesta belöningskommittéernas beslutslokaler. Trust me on this.
Så mycket om Sveriges Radios utfästelse: ”Vi sätter trovärdigheten främst.” Trovärdigheten, inte sanningen, inte korrektheten. Så länge är något trovärdigt, så får det automatiskt sanningens status. I Public service.
Kakistokrati betyder ett styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna. Mycket i det svenska kulturlivet styrs av maktfullkomliga kakistokrater med anamorfisk kultursyn. Det vill säga att de styrande tror sig vara dem enda som kan se de konstnärliga verkens ”rätta proportioner”, eftersom de ser dem genom vänskapens och gentjänstens vanställda linser.
Vladimir Oravsky
Författare och regissör
