Strax före nyår fick även södra Sverige snö, och många barn ville ut och åka pulka. Och vad passade bättre än backarna inne på den stora Skogskyrkogården i Stockholm? Men det var ett tilltag som inte passade alla.

Debatten lät inte vänta på sig. ”Sörjande ska inte behöva se upp i backen” skrev ledarskribenten Frida Park i tidningen Dagen. ”Klart att man ska få åka pulka på Skogskyrkogården”, kontrade Victor Malm i Expressen.

Frågan är bara ett exempel på att kyrkogårdar är offentliga platser, vilkas funktion långsamt förändras. Gamla tiders oskrivna regler om att tala tyst och uppträda stillsamt ersätts med nya.

Gränserna utmanas

– Det är ett växande fenomen. Det som hänt i Sverige de sista 20 åren är att vi blivit mer internationella. När det gäller städernas begravningsplatser används de mycket som parker, säger Jan-Åke Aggedal, docent i praktisk teologi vid Lunds Universitet.

Gränserna för vad man får göra och inte år göra utmanas. Det är inte ovanligt att folk tar sin lunchmacka på Klara Kyrkogård i Stockholm. Eller solbadar, ibland topless, i gräset på Stampens kyrkogård i Göteborg. Och kyrkogårdsbesökare kan stöta på både joggare, lekande barn, rastande hundar, cyklister och folk som grillar.

– Det är en generationsfråga. En yngre generation säger ”Äntligen har ni fattat”, men pratar man med äldre tycker de ofta att vi rör oss ute i gränslandet, säger kyrkogårdschefen Lars Öhrn i Borås.

En annorlunda plats

För en kyrkogård är inte bara en park. Den är samtidigt något mer.

– Vi har sett i forskningen att människor behöver platser som är annorlunda, heliga platser, oavsett vad man lägger i det. Det kan vara minnesmonument, som Estoniamonumentet. Det är en helig plats även om den inte ligger på en kyrkogård, säger Jan-Åke Aggedal.

Och vid dessa heliga platser förväntas människor uppträda på ett annorlunda sätt, med respekt för heligheten. Vad det sedan innebär finns det nästan lika många åsikter om, som det finns besökare.

Medan några ondgör sig över pulkaåkande barn finns det kyrkogårdsförvaltningar som tänker annorlunda. På kyrkogården i Brämhult utanför Borås har man anlagt ett utegym för att locka motionärer. Och Lars Öhrn poserar glatt i lokalpressen på en pulka i en backe på Sankt Sigfrids kyrkogård i samma stad.

Viktigt att våga pröva

– Det är viktigt att våga pröva och utmana. Det händer något i samhället. Jag tycker det är helt naturligt. Vi har fina gräsytor. Om vi använder dem med förnuft och respekt så går det bra, säger Lars Öhrn.

På Skogskyrkogården i Stockholm ligger dock backen alldeles bredvid flera begravningskapell och ett krematorium, och är kanske just därför olämplig för lek och stoj.

På andra platser försöker man locka människor till kyrkogården av andra skäl än att besöka gravar. På flera kyrkogårdar i Blekinge har det förekommit mycket skadegörelse de senaste månaderna. Nu funderar man på motdrag.

– Vi ventilerar flera åtgärder, bland annat utegym och lekplatser. Det är några av förslagen vi håller på att titta på. Tanken är att mer rörelse på kyrkogården på dagtid skulle avskräcka dem som utför skadegörelsen, säger Alf–Håkan Håkansson, kyrkogårdsföreståndare vid Gammalstorps kyrka i Sölvesborg.

Och Katarina Evenseth, ordförande i föreningen Sveriges kyrkogårdschefer, är inne på samma tanke.

– Fler människor gör kyrkogården tryggare, det blir inte lika attraktivt för det klientel som inte ska uppehålla sig där, säger hon.

Pedagogiskt ansvar

Samtidigt efterlyser hon aktiva insatser från kyrkogårdsförvaltningarna att tydliggöra vad det är som gäller. Det skulle hjälpa människor att förstå gränserna.

– Vi måste ta vårt pedagogiska ansvar och informera om hur vi vill att det ska vara på en kyrkogård. Vad är det som gäller? Vad får jag göra? Vad ska jag ta hänsyn till?

Jan-Åke Aggedal menar att det till slut ändå handlar om våra värderingar.

– Det är en etisk fråga hur vi förhåller oss till varandra. Vi kanske behöver tänka ett varv till och fråga oss: Om en av mina anhöriga låg begravd här, skulle jag då vilja att detta sker? Det handlar om respekt för varandra. Respekt både för levande och döda.

TEXT: Jonas Dagson/TT

Läs mer: Wyndhamn: Pulkaåkningen på kyrkogården är en uppvisning i själviskhet

FAKTA | Några förhållningsråd på en kyrkogård

I en av de inledande paragraferna i begravningslagen står det att kyrkogården ska vara en plats som ska hållas ”helgad”. Att helga betyder vörda, att se det som en avskild plats för ett särskilt syfte.

Kyrkogården är en offentlig plats och då gäller vanligen den lokala ordningsstadgan. Det innebär att det är förbjudet att dricka alkohol och att släppa hundar lösa.

Pågår en gravsättning förutsätts du visa yttersta respekt. Håll dig på avstånd, ta en omväg, uppträd så att du inte stör. På samma sätt bör du vara särskild uppmärksam i närheten av ett begravningskapell, så att du inte stör besökare före, under eller efter begravningsgudstjänster.

Respektera besökande till gravar. Det kan uppfattas som olämpligt att leka, fika eller promenera över just de områden där de döda har begravts. Utnyttja i stället kyrkogårdens öppna ytor. Gravstenar är inte lekplatser för barn.

Det finns vissa saker som kan vara direkt olämpligt på en kyrkogård. Som till exempel att solbada topless och spela musik på hög volym. Använd heller inte kyrkogården som en hundrastgård, alla uppskattar inte om hundar kissar på gravstenarna.

Däremot är det tillåtet och du är välkommen att promenera genom kyrkogården, sitta ner på bänkar eller gräsmattor, prata, fika, leka med barn. På vissa ställen till och med gymma och åka pulka, så länge det inte stör dem som besöker sina anhörigas gravar.

Källa: Begravningslag (1990:1144), Katarina Evenseth m fl