RECENSION. Filmstaden passade på att premiärvisa No Time to Die med början klockan 00.07 under natten mot torsdagen – med andra ord sju minuter efter borttagandet av coronarestriktionerna. Biohöstens storfilmer, som inleddes trevande med en onödigt sömnig och beige Dune, är därmed i full gång.

Läs även: Kritikerna gör tummen upp för nya Bond

Våren 2020 lanserade streamingtjänsten Viaplay under utbredd annonsering ”The Bond Collection” – det vill säga samtliga Bondfilmer för optimal binge-watching. Att placera in Eon Productions’ 25:e officiella film i världens mest framgångsrika franchise-kanon låter sig därmed smidigt göras.

Även om produktionen av No Time to Die inleddes året efter Spectre (2015), tog det sex år innan publiken fick ta del av Daniel Craigs femte och sista Bondgestaltning. På grund av byten både av regissör (Danny Boyle) och kompositör (Dan Romer) samt 18 månaders covidpandemi, uppstod det längsta uppehållet i serien sedan Pierce Brosnan i GoldenEye (1995) efterträdde Timothy Dalton (undertecknads personliga 007-favorit) i Tid för hämnd (1989).

Om förra sexårsgapet var väl värd väntan genom etablerandet av Martin Campbell som ny Bondregissör – som elva år senare följde upp redan utmärkta GoldenEye med den förmodligen allra bästa Bondfilmen, Casino Royale (2006) – kan detsamma dessvärre inte sägas om Cary Joji Fukunagas debut med No Time to Die.

Förväntningarna var högt ställda. Fukunaga har ett starkt track record, som både regissör och producent bakom den enskilt bästa seriesäsongen i den moderna TV-historien: första säsongen av HBO:s True Detective (2014), med spektakulära rollprestationer av Matthew McConaughey och Woody Harrelson.

Prologen till No Time to Die måste vara den längsta någonsin: den första delepisoden rekapitulerar Madeleine Swanns (Léa Seydoux) första möte som ung flicka med DNA-bioterroristen Lyutsifer Safin (Rami Malek), medan den andra visar Dr Swann dryga 20-talet år senare som Bonds flickvän post Spectre (2015). Dess episka förtecken förstärks av att Bonds andra riktiga flickvän under serien – därmed undantaget det tragiska giftermålet med Tracy di Vicenzo (Diana Rigg) i slutet av I hennes majestäts hemliga tjänst (1969) – hjälper honom att göra upp med sin första kärlek: Vesper Lynd (Eva Green) från Casino Royale.

Läs även: Musikalernas musikal läggs ner på Broadway

Filmens klimax inträffar emellertid redan en kort bit efter prologen, när Bond möter upp den nyblivna och förtjusande CIA-agenten Paloma (Ana de Armas) i Kuba, vilket gör den långt senare och utdragna ö-slutscenen till ett enda långt antiklimax.

Även om Kubaepisoden innehåller en hel del minnesvärd action, blir också den ur ett större Daniel Craig-perspektiv antiklimaktisk, eftersom hela den formidabla Spectre-organisationen – som gäckat agent 007 i de fyra föregående filmerna – utraderas inom loppet av några sekunder.

Med sina 163 minuter är No Time to Die den längsta Bondfilmen någonsin; tyvärr ebbar emellertid prologens episka grundton successivt ut. Om Casino Royale bjuder på åtskilliga innovativa överraskningar, och Skyfall (2012) på såväl rått som sensibelt nervkittlande, så landar No Time to Die platt i förhållandevis förutsägbara och trötta händelsesförvecklingar och ett platt manus: generiska action-sekvenser med prosaisk dialog och ihålig handling.

Detsamma gäller dessvärre Hans Zimmers musik, som inte kommer i närheten av vad kollegan Thomas Newman åstadkom i de två föregående filmerna.

Till Zimmers försvar får dock anföras att han kom in som ersättare till den sparkade Dan Romer blott tre månader före den ursprungligt planerade premiären. Lika troligt som det är att Zimmers filmmusik till Dune erhåller en Oscarsnominering, så gäller motsatsen för densamma till No Time to Die.

Sammantaget är den 25:e Bondfilmen, näst kalkonen Quantum of Solace (2008), den minst lyckade under den nutida eran med Dalton–Brosnan–Craig. För att ånyo få fart på Bondserien skulle det behövas en tredje film av Martin Campbell – även om hans seniora ålder av 76 osökt leder tillbaks till den våta dröm som florerade i stora delar av filmvärlden för ett par år sedan: en Bondfilm av Christopher Nolan.

BETYG (1–5): B B