Det fritänkande förlaget Fri Tanke följer nu upp utgivningen av Philip Goffs Galileos misstag: Till försvar av panpsykismen (2021) med ännu en plädering för ett medvetet universum, ”panpsykismen”. Detta är Meningen med universum. Argument för ett kosmiskt syfte.

Goffs nya bok på svenska är intressant då han går igenom argument för och emot de begrepp och teorier som finns dels på en (relativt) begriplig nivå, dels tar upp djupare resonemang läsaren kan välja att gå in i eller skippa. Två läsnivåer således, båda ganska krävande.

Huvudtesen är att vardagliga föreställningar om en omnipotent Gud, ”omni-guden” som kan skapa världen och styra den mot det goda, inte duger. Goff argumenterar för en gudomlig skapare som vill det goda men inte kan hindra det onda, olyckor, naturkatastrofer, sjukdomar och mänsklig ondska. En begränsad gud alltså.

Han hänvisar till 1600-talsfilosofen Leibnitz av alla tänkare, han med tanken att vi lever i den bästa av världar (och som Voltaire drev med i satiren Candide efter Lissabons jordbävning 1755 då runt 50 000 dog).

Goff skriver:

”…kanske lever vi i det bästa universum som vår skapare var kapabel att åstadkomma. Det kan hända att den som skapade vårt universum ville frambringa intelligent liv men helt enkelt saknar förmåga att skapa komplexa fysikaliska system ur intet eller genom att blåsa liv i jorden från marken. Kanske kan vår skapare bara skapa utgående från en mycket enkel startpunkt, såsom en Big Bang- singularitet och kanske har skaparen begränsade möjligheter att välja vilka naturlagar den ska införa i sina världar; den kan pilla med siffrorna, men det är allt.

Enda sättet för skaparen att skapa intelligent liv är därför att skapa ett universum med de rätta siffrorna, så att liv med tiden kan uppkomma. Den kosmiska skaparen visste att detta skulle vålla en helvetes massa lidande på vägen och det smärtar denne, men det fanns ingen annan möjlighet och den ansåg med viss rätt att det vore bättre att få det ofullkomliga universum där vi har hamnat än inget universum alls”. (s. 178).

Goff tar till fysiska teorier för att bevisa sina filosofiska antaganden, men hans huvudtes handlar inte om hur kosmos uppstod utan hur vi kan tillskriva det ett syfte, ett mål. Han kallar därför sin hållning för ”teleologisk kosmopsykism“, något som knappast ses med blida ögon av filosofiinstitutioner vid svenska universitet.

Dock vilar Goffs tankar stadigt på några respekterade analytiska filosofer, Thomas Nagel, Galen Strawson, David Chalmers, ja även Bertrand Russell, fysikern Erwin Schrödinger, och fria moderna forskare som neurologen och psykiatrikern Iain McGilchrist. I Skövde finns Antti Revonsuo som hyser liknande idéer.

Vad kan då skaparen ha avsett med sin skapelse om man tänker sig, som Goff, att universum består av medvetna fält utsträckta över hela kosmos och strävar mot ett bestämt mål? Förutom att skapa medvetna intelligenta varelser som vi människor kan man tänka sig andra, för oss helt okända och otänkbara varelser, långt fram i tiden. Goff menar att vi människor kan börja med att göra verkligheten bättre, det vill säga att göra gott.

SE ÄVEN: Göranson: En annan teori om allt

Att världen är ändamålsenlig var något Aristoteles resonerade sig fram till för 2500 år sedan men nu beskrivs denna teleologi som kyrkan sedan övertog, särskilt den katolska, som ”pan-agentism”. Detta innebär att en annan icke-fysikalisk kausalitet tillkommer utifrån världen självt, med ett medvetande som påminner om våra hjärnors.

Goff hänvisar till ”Born-regeln”, till nobelpristagaren Robert Laughlins upptäckt av den ”bråktalskvantiserade Halleffekten”, och till tecken på ”stark emergens”. Där stannar jag, för de fysikaliska resonemangen överstiger min förmåga. ”Psykofysisk harmoni” låter bra och enkelt, men det räcker så.

Philip Goff är född 1978 och tillbringar (alltför mycket enligt honom själv) tid på Twitter, skriver på sin Substack och webb, och driver kvicka djupa samtal om medvetandefilosofi på YouTube. Dessutom hänger han med sina doktorander på pubar i Durham i nordöstra England.

Han skriver, ”I spend most of my time trying to work out the ultimate nature of reality.” Hur han hinner med allt som far till två små döttrar är en gåta.

Meningen med universum är oerhört intressant och borde diskuteras i de sammanhang där man anser sig veta något om universum och dess mening.

Hans nästa bok heter Heresy: A new religion for the modern age där han beskriver sin nyfunna kristna tro. Utkommer 2027.