Den svenska tillståndsprocessen för att få driva en gruva är lång och komplicerad. Det börjar med ett undersökningstillstånd för att få leta efter mineraler i Sverige, följt av en bearbetningskoncession. Först därefter går man in i miljöprövningsprocessen, där domstolar tar vid och myndigheter som Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna ska yttra sig.

– Från det du kommer till Sverige och börjar leta efter mineraler har vi en process på minst 15 år innan du får en bearbetningskoncession. Därefter kommer miljötillståndsprocessen som tar uppemot 7–8 år. Eftersom gruvärenden är så komplexa så det kan ta 22–23 år [att få tillstånd], säger Maria Sunér, vd för SveMin, vid ett seminarium organiserat av Stockholms Handelskammare.

SweMin representerar 50 gruvbolag med mer än 13 000 anställda. Den svenska gruvnäringens omsättning (metallgruvor) låg på 49 miljarder kronor 2020, enligt SGU:s senaste siffror. Det finns för närvarande tolv metallgruvor i drift i landet.

– Stora satsningar som Hybrit riskerar att kraftigt försenas. Globalt hamnar Sverige näst sist när det gäller tillståndshanteringen bland alla gruvnationer i världen, understryker Sunér.

Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology, Hybrit, är ett samarbete mellan LKAB, SSAB och Vattenfall som startade 2017. Målet är att ersätta kolet som i nuläget används för att producera järn och stål av järnmalm med vätgas, tillverkad av vatten och med hjälp av fossilfri el.

Läs även: Hybrit och andra gröna projekt i fara på grund av sega tillståndsprocesser

Helhetsperspektivet i tillståndsprocessen saknas

SweMin ifrågasätter inte miljötillståndsprocessen i sig, då verksamheter som företag utför har en påverkan på sin omgivning och det därför behövs villkor för att bedriva dem. Problemet är att ett antal regelverk – miljöbalken och EU:s art-, habitat- och vattendirektiv och Natura 2000 lagstiftningen – lagts på varandra och många aktörer ska yttra sig, menar Sunér.

– Hela systemet har blivit så komplext att det håller på att implodera. Det blir en veritabel stoppkloss för många företag och det är väldigt svårt att komma förbi processen, säger Sunér.

Ett exempel är järmalmsgruvan i Kallak där regeringen förväntas fatta beslut om en bearbetningskoncession senare denna månad efter flera års prövning. Prospekteringsföretaget Beowulf Mining lämnade in en första ansökan 2013. Sedan bollades ärendet mellan olika myndigheter, för hamna hos regeringen för beslut 2017.

– Sverige har valt att implementera lagarna på ett sätt. Utan möjlighet att nyttja vissa undantag. Det har blivit svårt att förstå vad som krävs för att få ett tillstånd. Det kommer hela tiden krav från myndigheterna på ytterligare kompletteringar och undersökningar. Vi behöver förtydliga myndigheternas roll, lägga krav på att de motiverar varför de efterfrågar tilläggsinformation [...] Det är dags för ett nytag kring hela miljölagstiftningen, säger Sunér.

– Det räcker inte med en åtgärd. Vi behöver få in en helhetssyn i [miljö]prövningen. Vi behöver väga in övriga positiva samhällseffekter av industriell verksamhet och sysselsättning, säger Sunér.

Sverige missar 50 miljarder i investeringar på grund av långa prövningar

– Det [långa miljötillståndsprövningar]är ett stort bekymmer för Sverige. Svenskt näringsliv uppskattar att vi missat 50 miljarder i investeringar. Vart tredje tillståndspliktigt företag har upplevt negativa konsekvenser av miljötillståndsprocesserna, tillägger hon.

Många branscher inom näringslivet har föreslagit olika förslag. Swemin har bland annat föreslagit ett reformpaket med 27 olika reformer inom fyra områden.

Läs även: Pajalagruvan förlorar delvis tillstånd