REPLIK PÅ: Holmgren: När vi låtsas att islamism är något annat än islam

Paul Holmgren menar att uppdelningen mellan islam och islamism är en västerländsk konstruktion, och att det i praktiken inte finns någon tydlig gräns mellan religionen och dess extremistiska uttryck. Det är ett påstående som både är teologiskt felaktigt och samhällsmässigt riskabelt.

Om islam och extremism görs till samma sak innebär det i praktiken att hundratals miljoner fredliga muslimer, även i Sverige, misstänkliggörs som bärare av en extremistisk ideologi. En sådan generalisering leder inte till bättre analys eller ökad säkerhet, utan till polarisering och förenkling.

En grundläggande princip i Koranen är:

”Det finns inget tvång i religionen.” 2:256

Tro förlorar sitt värde när den påtvingas eller används som politiskt maktmedel. Att auktoritära regimer och våldsamma grupper legitimerar förtryck i islams namn gör dem inte till representanter för islam som religion, på samma sätt som kolonialism, slaveri eller politiska övergrepp i kristendomens namn inte definierar kristen teologi.

Påståendet att islam i grunden är ett politiskt system snarare än en tro är en grov förenkling. Islam innehåller etiska och moraliska principer, men föreskriver inte ett entydigt statsskick. Historiskt har muslimska samhällen rymt stor variation i hur relationen mellan religion och stat sett ut. Att vissa regimer i dag använder religion för att befästa makt säger mer om politik än om teologi.

Jag är imam, djupt troende och texttrogen muslim. Samtidigt driver jag inga krav på sharia i Sverige och ser religion och stat som två skilda sfärer. Min religiösa övertygelse uppmanar mig att följa lagen, ta ansvar och bidra till samhället, inte att undergräva det.

När Holmgren kopplar religiös övertygelse till krav på könssegregering används ett argument som blir inkonsekvent i svensk kontext. Vi accepterar redan könsuppdelning i flera sammanhang: omklädningsrum, vissa idrottsmiljöer och nu även möjligheten för äldre att välja kön på personal i intima omsorgssituationer. Är detta uttryck för extremism, eller för mänsklig integritet och trygghet?

Yttrandefriheten är central i ett fritt samhälle, men den är inte absolut. Vi har redan lagstiftning mot hets mot folkgrupp och grova kränkningar. Det är inte ett tecken på svaghet, utan på ett samhälle som tar ansvar för ordens konsekvenser. Islam lär respekt, värdighet och självdisciplin, inte tvång eller våld. Den största formen av jihad enligt islamisk tradition är den inre kampen att bli en bättre människa.

Jag är född och uppvuxen i Sverige och upplever ingen inneboende konflikt mellan min tro och det liberala samhället. Däremot ser jag hur generaliserande analyser som denna riskerar att skapa rädsla och misstänkliggörande, vilket i sig undergräver den sociala sammanhållning som ett demokratiskt samhälle är beroende av.

Att bekämpa extremism kräver kunskap, precision och intellektuell hederlighet. Att sudda ut gränsen mellan religion och våldsbejakande ideologi leder oss i motsatt riktning.

Musab Rashid

Imam i Islam Ahmadiyya församling i Stockholm