När jag läser debattartikeln (11/5) undertecknad av Staffan Marklund väcker det intresse hos mig som gammal djuruppfödare. Nötkreatur, får, grisar och höns har alltid stått mig nära sedan min barndom och fortsättningsvis hela livet.

Det har alltid varit självklart att djuren ska ha det så bra som möjligt. Tamdjuren ska känna sig tryggare än deras gelikar i naturen. Som bonde är detta särskilt angeläget eftersom det också har med ekonomin att göra.

Det borde vara uppenbart för alla vuxna människor att alla djurarter - däggdjur, fåglar, fiskar, insekter, et cetera - består av både djurätare och annat. Vi människor är av naturen ätare av både växter och djur. ”Allätare”, är ju ett gammalt känt begrepp där vi ingår.

Djuren som bönderna föder upp - nötkreatur, svin, får, höns, med mera - avslutar normalt inte sina liv genom att bli angripna av rovdjur. Till skillnad mot hur det fungerar i naturen.

Visst finns det djuruppfödare som inte borde vara det, men den stora majoriteten ser till att djuren har det bra och att dödandet – slakten – sker så skonsamt som möjligt. Betydligt skonsammare än rovdjurens sätt att döda!

Att så kallade djurrättsaktivister med flera agiterar för att vi människor ska vara veganer kanske beror på att de inte vet närmare hur vi uppfödare hanterar djuren. I tidigare generationer var det nog mera vanligt att de flesta hade släktingar som var djuruppfödare. Då kunde de få mera insikt i hur tamdjuren hade det på bondgårdarna.

Att åsiktsfrihet gäller i vårt land är självklart i en demokrati. Att Staffan Marklund framför sina åsikter är hans fulla rätt. Min önskan i detta jag skriver är att han och hans meningsfränder möjligen tänker i andra banor. Mer realistiskt – med andra ord!

Bengt Blomberg,
Före detta bonde i Bohuslän