REPLIK:

I två olika texter kritiserar Mattias Lindberg och Carolin Dahlman vår rapportering kring Facebookgruppen MEWAS. Texterna antyder att det är ett led i att tysta kritiker till den svenska coronastrategin och baserar sig delvis på andra aktörers kommentarer. Det är helt fel.

Vi vill därför tydliggöra vilken granskning vi gjort, då detta skiljer sig väldigt mycket från den efterföljande debatten som till stor del baseras på påståenden och kritik som andra framfört. För den som faktiskt lyssnar på programmet står det helt klart att varken våra reportrar eller de experter som intervjuas säger att man inte får yttra sina åsikter om coronastrategin. Det är faktiskt precis tvärtom. Vid upprepade tillfällen sägs motsatsen, alla är fria att säga vad de vill. Att man har yttrandefrihet betyder dock inte att man inte ska granskas för det man yttrar.    

Vi granskade denna grupp på grund av dess arbetsmetoder och tonen som enligt experter inom informationspåverkan är oroväckande och går över gränsen. Delar av diskussionen i gruppen sticker ut genom sin speciellt hårda retorik, vilken enligt experterna gränsar till trakasserier, riktad mot enskilda personer. Diskussionen sticker också ut genom viljan att påverka andra länders beslut om Sverige. I inlägg beskrivs försök att förmå länder att stänga gränser mot Sverige och ställa ansvariga för hanteringen av coronaviruset inför internationell domstol för brott mot mänskligheten. Experter på folkrätt tydliggör att en sådan process inte ens är möjlig. Vi har alltså inte granskat personer för deras åsikter utan för att beskriva hur påverkan går till, hur mediebilden av corona skapas och hur forskare och universitetsanställda finns med i processen.    

Det är en journalistisk granskning, inget ställningstagande i någon del. Att rapportera om en fråga är inte att ta ställning eller tysta någon, vore det så skulle vårt uppdrag som journalister inom public service vara helt omöjligt. Med såna resonemang får vi ju inte rapportera om något alls. Vårt jobb är att granska brett och låta olika personer komma till tals, även företrädare för den aktuella gruppen som erbjöds intervjuer men avböjde och skickade textsvar till oss. Delar av dessa svar återgavs också i reportaget och i nyhetsinslagen, liksom de svar vi fick i intervjun med den forskare i gruppen som tackade ja till en intervju.

Lyssna gärna själva här.

TEXT: Alisa Bosnic, ansvarig utgivare Vetenskapsradion

Klas Wolf-Watz, chef och ansvarig utgivare för Ekot 

REPLIKSVAR av Carolin Dahlman:  

Det är sannolikt inte radions medvetna önskan att tysta, men det blir konsekvensen av att misstänkliggöra personer som har en avvikande åsikt. Det är inte alltid nödvändigt att uttala orden ”håll tyst” för att mottagaren ska inse budskapet. Via vilka experter och vinklar man väljer kan man påverka inslagets innebörd; det vet alla journalister. Att forskare väljer att diskutera en fråga i en dold grupp på Facebook är i sig inget kontroversiellt; inte heller är det konstigt att de försöker sprida sina kunskaper. Och att försöka påverka andra länder ligger inom yttrandefrihetens generösa ram, eller hur? Ni granskade ”arbetsmetoder och ton” i gruppen, inte åsikterna. Ni dömde alla utifrån hur vissa uttryckte sig. Sådant blir sensationsjournalistik snarare än den seriösa granskning man borde förväntat sig av public service.

TEXT: Carolin Dahlman

REPLIKSVAR av Mattias Lindberg:

Det förvånar att journalisterna vid Sveriges Radio är så tondöva nu när deras inslag har klandrats av så många för att vara obalanserat och insinuant. Inslagets narrativ är att kritik av den svenska coronastrategin är suspekt, trots att sådan faktiskt är utbredd. I stället för experter på covid-19 citeras kontroversiella ”experter” på den subjektiva frågan om informationspåverkan, utan försök att balansera upp med till exempel en yttrandefrihetsexpert som försvarar gruppens opinionsbildning. 

Inslagets budskap att kritiker skadar bilden av Sverige skapar negativa känslor och stämplar kritik mot regeringens pandemibekämpning som kritik mot nationen. Kritiska forskare har en demokratisk rättighet att föra fram sin avvikande uppfattning, och en vetenskaplig skyldighet att inte blanda ihop sakfrågor med eventuell påverkan på bilden av nationen utomlands.

Detta ideal om konsekvensneutralitet gäller för övrigt även journalister, oavsett om de lever upp till det eller inte.

TEXT: Mattias Lindberg