Bulletin publicerade 29/12 en debattartikel av egenföretagaren Sam Gunnarsson, som innehållsmässigt är ett sammandrag av vad pro-Putin personer (och signaturer!) gapat på sociala medier i några års tid. Gunnarssons inlägg är värt att nagelfara av denna anledning.

Det är på sin plats av Bulletin att publicera sådana här debattinlägg, eftersom de åsikter Gunnarsson förfäktar existerar, men sällan sammanfattas till en helhet.

Gunnarssons huvudtes tycks vara att NATO lovat Ryssland att inte expandera.

Vänta lite, säger vän av ordning, anta för ett ögonblick att detta påstående stämde. I sådana fall skulle det alltså innebära att någon på 1990-talet hade bestämt om bl a Finlands och Sveriges framtida säkerhetspolitiska lösningar över huvudet på dem och att vi - medborgare i Finland och i Sverige- än i denna dag skulle anse oss vara bundna av några sådana här överenskommelser.

Gunnarsson verkar alltså inte alls ha reflekterat över denna inte helt obetydliga aspekt. Saken är förstås att Sverige och Finland aldrig skulle ha respekterat någon utomstående parts ord om deras framtida status.

NATO är ett hot mot Ryssland och ett ukrainskt medlemskap skulle förstärka detta hot, förklarar Gunnarsson. Om han hade en kartbok till hands så skulle han kunna titta på det kartblad som visar Finska viken.

Efter det ryska anfallet på Ukraina gick Finland med i NATO och som en följd av detta befinner sig det vitala ryska intresset St Petersburg i NATOs kniptång, där gränsen mot natomedlemmen Estland ligger drygt 10 mil från staden.

Ukraina ligger däremot längre bort från ryska storstäder, förutom Rostov-na-Donu (som ett tag ockuperades av ryska frikårer). Om NATO verkligen vore ett hot skulle ryssarna koncentrera betydande styrkor kring St Petersburg, men det gör de inte, tvärtom har baserna tömts och flera förband har sedermera gått förlorade i Ukraina.

Att ryssarna agerat på detta sätt beror förstås på att de inte ser några som helst tecken på ett NATO-anfall och vet att ett sådant inte kommer. Det är mycket märkligt att Gunnarsson inte noterat detta. Jag är uppriktigt nyfiken hur han får ekvationen att alls gå ihop för sig själv när sådana fakta formligen skriker emot honom.

Ett ukrainskt NATO-medlemskap vore visserligen ett allvarligt hot, men mot ryska imperialistiska ambitioner. Vad gäller händelserna i Kyiv 2014 (och likaså 2004-2005 under den s k orangea revolutionen) så var det ett uttryck för ukrainarnas önskan att slippa rysk inblandning. Ryssarna gick till angrepp i stället.

Jag vill dessutom påpeka att folkrätten entydigt tillåter stöd i form av militär hjälp till en stat som blivit överfallen av en annan. Alltså är stödet till Ukraina helt lagligt. Det finns inga tvetydigheter.

Finland, Sverige och en lång rad andra aktörer fortsätter hålla fast vid att respekten för staters självbestämmanderätt är en grundbult i internationella relationer.

Om Ryssland gjorde detsamma skulle världen bli åtskilligt mycket fredligare. Gunnarsson förfaller däremot till krigsapologetik.

Frågan är om han förstår det själv eller om han agerar av oförstånd.

Rurik Holmberg är oberoende debattör.