Sedan coronaviruset nådde Sverige har sjukvården tvingats prioritera covid-sjuka. Resurserna för annan vård minskade i samma takt som smittspridningen ökade. På många håll i landet har all icke-akut vård ställts in under perioder. 

Men vård kan vara angelägen även om situationen inte är akut. Allmänna screeningprogram för cancersjukdomar är ett bra exempel på detta; möjligheten att tidigt kunna upptäcka potentiell cancer räddar liv. 

Sedan screening för livmoderhalscancer infördes i slutet av 1960-talet har förekomsten av sjukdomen mer än halverats (Socialstyrelsen 2020). Sedan 2014 har antalet fall dock ökat med ungefär 100 per år och ökningen har främst skett bland kvinnor som tidigare tagit ett normalt cellprov. 

Socialstyrelsen rekommenderar sedan 2015 att kvinnor äldre än 30 år ska testas för human papillomvirus (HPV) i sitt cellprov – ett virus som kan leda till cellförändringar som på sikt kan utvecklas till cancer. Tidigare har man bara letat efter cellförändringar, men ett HPV-test är mer träffsäkert. 

Enligt en granskning som SVT Nyheter gjorde 2019 följer endast 13 av landets 21 regioner rekommendationerna (7/9 2019). Så kan visionen om jämlik vård i hela landet se ut i praktiken. 

Nu finns skäl att oroa sig för att antalet fall av livmoderhalscancer kommer att öka ytterligare. När vårdens resurser snabbt skulle omallokeras ställdes screeningverksamheten in på många håll. I somras hade 13 regioner satt screeningen på paus, enligt Socialstyrelsen (Dagens medicin 1/7 2020). Socialstyrelsen beslutade då att regionerna får ersätta cellprov med självprovtagning. Huruvida detta har varit framgångsrikt återstår att utvärdera.

Oavsett hur provet tas måste det analyseras – i samma laboratorium och av samma biomedicinska analytiker som analyserar covid-tester. I höstas fick Folkhälsomyndigheten ett förlängt uppdrag av regeringen att säkerställa storskalig covid-testning. Hur har det gått ut över andra patientgrupper?

Nyligen rapporterade SR Ekot att det råder brist på biomedicinska analytiker i 19 av 21 regioner, vilket begränsar kapaciteten för coronatester (4/1). Det torde också innebära risk för undanträngningseffekter. För drygt en månad sedan rapporterade Sydsvenskan att testsvar för könssjukdomar dröjer upp till tre veckor för skåningar, när det normalt brukar ta några dagar – dock på grund av materialbrist snarare än personalbrist (28/11 2020). Därmed fördröjs även behandling. Även provsvar för HPV påverkas. 

I höstas varnade åtta representanter för testlaboratorier för att storskalig testning riskerar att leda till undanträngningseffekter: ”Laboratoriemedicin bidrar till cirka 70 procent av alla diagnoser som ställs inom sjukvården och den diagnostik som nu hotas är bland annat hpv-screening för livmoderhalscancer samt testning för anmälningspliktiga sjukdomar som klamydia och gonorré” (DN 18/11 2020).

Det är en varning som borde ha tagits på större allvar. Men socialminister Lena Hallengren (S) vägrade erkänna att det överhuvudtaget finns en risk för undanträngningseffekter: ”Jag vet inte om jag ens ska behöva bemöta det här. Det är självklart att vårdbehovet ska styra och jag är övertygad om att regionerna har klart för sig hur de ska prioritera” sade hon till SVT (18/11 2020).

Som ansvarigt statsråd kan Hallengren inte undfly ansvar genom att bolla frågan vidare till regionerna. Regeringen har gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att säkerställa storskalig testning av covid och regeringen måste därför kunna redogöra för de avvägningar som den har gjort.