KRÖNIKA. Migrationspolitiska kommitténs betänkande har transformerats efter en stund hos regeringen. Det som Morgan Johansson (S) i februari kallade ”den stramaste lagstiftningen vi haft på 40 år” har blivit något helt annat. Något totalt annorlunda.

”Synnerliga” skäl har plötsligt blivit ”särskilda” skäl. De som har funderat över att gifta sig eller flytta ihop ska slippa försörjningskrav. Det står inte längre uttryckligen att det krävs språkkrav för permanent uppehållstillstånd. Den humanitära skyddsgrunden ska nu också omfatta personer som har fått tillfälliga uppehållstillstånd för studier – även om de har utvisningsbeslut. 

”Regeringens förslag är mycket mer långtgående”, sa Moderaternas Maria Malmer Stenergard i en kommentar. 

Hon var rasande. På punkt efter punkt hade regeringen ändrat formuleringar och ord – och därmed innebörd. 

”Ändringen från synnerliga till särskilda skäl innebär att betydligt fler kommer att undantas från kraven. Det innebär i sin tur att fler kommer att få permanent uppehållstillstånd trots att de inte kan försörja sig, och att fler kan ta hit sina anhöriga utan att kunna försörja dem.”

Att Miljöpartiet bakom kulisserna tycks ha pressat fram en ny produkt kan alltså få svåra konsekvenser. Redan i dag tär det på den gemensamma ekonomin att så många invandrare inte blir självförsörjande. Redan nu höjs röster inom Socialdemokraterna om att höja skatter för att rädda välfärden. Redan dagens läge är tufft.

Migrationen måste helt enkelt minska för att vi ska kunna integrera dem som redan har kommit hit. Men så tänker inte de rödgröna. S är naturligtvis inte oskyldiga offer för MP:s påverkan, utan högst medskyldiga.

Bland svenska folket – som lever utanför den politiska bubblan – ansåg 58 procent i september att lagar och regler bör ändras så att Sverige tar emot färre flyktingar. Det var fyra procentenheter höge än i mars. Bara åtta procent ville ta emot fler (Svd 30/9). 

Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet tuffar dock på, bjuder in fler. Välkommen, welcome! Famnen är öppen. Plånboken likaså. 

Den 22 juni kommer riksdagen att rösta kring förslaget om framtida migrationslagstiftning. 

I dag skiljer en ynka röst mellan M, KD, L och SD å ena sidan och S, V, MP och C å den andra. Det är inte klart om oppositionen kommer att lägga fram ett eget förslag eller bara säga nej, men ett nej är en bra början. 

 Ideologiska fantasier och fina ord i alla ära – någon ska betala räkningen. 

I helgen skrev Lena Andersson en text på oberoende moderata Svenska Dagbladets ledarsida om att M borde sluta hamra in frasen ”mindre invandring”. I stället borde man fokusera på att tala mer om självförsörjning och ”rensa bland de statliga penninggåvorna, bidragen, som tycks gå att stapla på varandra i mängd” (17/4).

Det var en härligt naiv syn på saker. Vi är många högerliberaler som har som vision ett samhälle med sänkta skatter och lägre bidrag, men alla som har vågat prövat den tanken mot verkligheten inser att det är kört i nuet. 

Inte ens högerpartierna vill sänka skatterna mer än med nån procent här och där. Och har Andersson tänkt sig att en grupp asylsökande (hur många som helst?) ska flytta hit och helt ta hand om sig själva – undervisa sina egna barn, fixa eget boende och gå till kyrkornas soppkök för middag? Hur tror hon att det påverkar ett land att många lever i påvra förhållanden, traumatiserade efter att ha flytt eller flyttat för att söka sig ett bättre liv? 

Tack och lov har Moderaterna vaknat och insett att frihet för migranter ger ofrihet för svenska skattebetalare. Ideologiska fantasier och fina ord i alla ära – någon ska betala räkningen. Om MP, S och Lena Andersson får som de vill lär det bli du som får pröjsa. Med ränta.

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.