Smittspridningen på svenska arbetsplatser har ökat radikalt under vintern. Men regeringen kan inte svara tydligt på vilka branscher som är utsatta och varför ökningen sker. Det är nonchalant mot de arbetare man påstår sig företräda.
”Som arbetsmarknadsminister är jag särskilt oroad över smittspridningen på arbetsplatser. Vi ser att antalet tillbud fortfarande är många.” Så inledde arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) dagens informationsträff om covid på jobbet.
Men ”fortfarande är många” är en underdrift. I själva verket tycks smittspridningen ha ökat radikalt på våra arbetsplatser.
Arbetsveckorna före jul var det drygt 200 fall i veckan som anmäldes till Arbetsmiljöverket. Men sedan februari har det inkommit över 1 000 coronarelaterade tillbud i veckan. Och senaste veckan var det 1 650 fall. Hittills i år har det kommit in 9 721 ärenden till Arbetsmiljöverket, att jämföra med 5 221 under hela förra året.
Rimligen har ökningen att göra med de mer smittsamma virusvarianterna som nu grasserar fritt i samhället. Mer testning ger därutöver fler upptäckta fall. Men var ökar smittan mest? Vilken bransch är farligast? Hur stora risker möter man när man sitter i kassan på snabbköpet? Eftersom statistiken är undermålig vet vi inte.
På presskonferensen föredrog Folkhälsomyndigheten det senaste kunskapsläget summariskt. Myndigheten har publicerat tre rapporter om förekomst av covid-19 i olika yrkesgrupper, den senaste i februari.
Av dessa framgår, naturligt nog, att det är inom vård och omsorg som flest smittas. Sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och vårdbiträden är värst drabbade – över var tjugonde person i de yrkeskategorierna har, enkelt uttryckt, rapporterats in som sjuka till Arbetsmiljöverket. Också tandvårdspersonal och sjukgymnaster har höga smittnivåer.
Även smittan inom skolväsendet har vi en någorlunda uppfattning om. Särskilt grundskollärare är drabbade, om än inte i riktigt lika hög grad som inom vården. Om en läkare på tjugo har fått covid, så är det en lärare på tjugofyra.
Det kan låta som detaljerad kunskap om var det är farligast att jobba, men är det inte. Siffrorna kommer från förra året. Mätperioden gällde 24 augusti till 15 december.
Andra yrkesgrupper har vi en högst dimmig kunskap om. Alla har förstås hört att taxichaufförer och bussförare har haft utsatta arbetssituationer. Men det är statistik som härrör från förra våren. Mätperioden då var 13 mars till 27 maj.
Hur det ser ut nu, under tredje vågens smitta, med muterade virus, det har Folkhälsomyndigheten inte koll på. Regeringen har inget att säga, mer än att arbetsmarknadsministern är oroad och ska "bjuda in arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, för att diskutera". Och då har man ändå haft ett år på sig att utveckla metoder att övervaka smittans utveckling. Mycket lite har gjorts.
I den senaste sammanställningen, från den 11 februari i år, hittar man de stackars taxichaffisarna, servitörerna och butiksbiträdena ihopklumpade i kategorin ”Övriga yrken med många kontakter”. Det är en kategori med lika utbredd smitta som skolan, att döma av staplarna. Men mer exakt än så blir det inte.
"Övriga yrken med många kontakter". Hur ska de arbetarna kunna skydda sig? De får då ingen vägledning av regeringen eller myndigheterna.
Regeringen tycks ha glömt arbetarna när coronastrategin har utformats. Effekten har blivit grym.
De där som måste vara på jobbet, de där som en socialdemokratiskt ledd regering påstår sig företräda, de har skickats fram som kanonmat till frontlinjen i kampen mot covid. Regeringen är påtagligt ointresserad av hur de ska klara sig. Man har inte ens försökt att ta fram fakta om riskerna. Trots att arbetsmarknadsministern säger sig vara ”oroad”.
