Trots stora risker och låg potentiell avkastning planerade LKAB att satsa 400 miljarder kronor på olika projekt för att producera koldioxidfritt grönt stål i Norrland – en satsning utan tidigare motstycke för gruvjätten.

Det här är andra delen av Bulletins stora intervju med nationalekonomen David Sundén, som skrivit en rad kritiska rapporter om de norrländska satsningarna på ”grönt stål”, där även bolaget Stegra – grundat av bland annat Northvolt-grundare Harald Mix – försöker producera koldioxidfritt stål.

”Man låste in sig tankemässigt och tålde inte kritik”

I den första delen berättade David Sundén om de många svårigheter som det svenska gröna stålet mött, som ett högre elpris och ett lägre pris på utsläppsrätter för koldioxid än man tidigare räknat på, samtidigt som anläggningar i bland annat Mellanöstern står redo att konkurrera med betydligt bättre villkor.

– Jag tror inte de gjorde glädjekalkyler, utan det stora problemet är att de målade in sig i ett hörn. De har sådan prestige, Göran Persson, Jan Moström, Niklas Johansson, hela gänget på LKAB som har toppstyrt järnsvampsprojektet, säger David och fortsätter:

– Man låste fast sig i planerna utåt, sedan kommer jag och Magnus Henrekson och gnäller och då blev de ännu mer bestämda, som trotsiga småbarn. Jag tror faktiskt inte det är mer komplicerat än så, man låste in sig tankemässigt och tålde inte kritik.

David säger att han har full förståelse för att den typen av låsningar kan uppstå i ett projekt, och säger att ”det är bara mänskligt”

– Men det ska inte vara så när det gäller 400 miljarder av skattebetalarnas pengar. Då kan man inte vara mänsklig, då ska man vara extremt rationell.

Läs även: Därför satsades miljarderna på det gröna stålet

”Med en ny ordförande så låstes knutarna upp och det blev möjligt att backa”

David Sundén tror emellertid att knutarna kunde börja lösas upp när tidigare moderata finansministern Anders Borg tog över som ordförande för LKAB efter tidigare socialdemokratiska finans- och satsministern Göran Persson våren 2024.

– Det var ju när Anders Borg kom in som de i princip omgående kastade järnsvampsplanerna för Kiruna i sjön. Man fick ett nytt högsta höns som ville ha underlagen på sitt sätt, och Anders kan ju räkna själv och förstår sådana här saker. Och även om LKAB vägrar erkänna att jag har bidragit med någonting, utan menar att jag bara hade bara fel i allting, så vet jag att han har läst mina rapporter.

Hur vet du det?

– Han har efterfrågat dem, så jag utgår från att han har läst dem. Han läser ju ekonomiska analyser och rapporter som vanliga människor dricker vatten.

LKAB:s nuvarande ordförande Anders Borg. Bild: Sofia Ekström / SvD / TT

David Sundén vill emellertid inte dra för stora växlar på några eventuella skillnader mellan Göran Perssons ledarskap och Anders Borgs, utan tror främst det handlar om att det uppstått låsningar efter de första analyserna, där man bland annat ställde in sig på en väldigt hög planerad elförbrukning.

– Jag har fortfarande inte begripit varför man envisades med att man ville ha 70 tWh. Troligtvis handlade det om att man ville påverka politiken och tvinga regeringen till att bygga ut elnätet i Norrland.

– Men vad de missförstod var att de också påverkade prognosmakarna. Svenska kraftnät och andra aktörer började räkna med att de skulle ha alla de här terrawattimmarna vilket gjorde att priserna sköt i taket i deras prognoser.

– Med en ny ordförande så låstes knutarna upp och det blev möjligt att backa. Det är min hypotes. Min prognos när jag skrev rapporterna var att LKAB kommer att backa, och de kommer att göra det genom att skylla på staten och det ekonomiska läget och så vidare, vilket är precis vad de gjort.

Finns det fortfarande tid att rädda investeringen genom att skala ned den?

– LKAB kommer troligtvis att göra klart demoanläggningen i Gällivare, men det är inte en fullskalig utbyggnad av hela Malmberget utan bara en begränsad del för att se om det funkar och går att göra lönsamt. Min prognos är att när demoanläggningen är klar så kommer de inse att det inte kommer gå – järnsvampen blir dyr.

Ingen granskning utan börsnotering

– En indikator på att affären inte är lönsam var att SSAB lämnade över järnsvampsproduktionen till LKAB. I de flesta andra stålbolag gör man tvärtom, de som tillverkar stålet äger även järnsvampsfabrikerna och producerar järnsvampen till sina egna stålanläggningar.

– Men SSAB skulle aldrig kunnat ta produktionen av järnsvampen för då hade marknaden och aktieanalytikerna synat planerna noggrant och kommit fram till detsamma som mig, att det är olönsamt. Det skulle få börskursen att dyka. Genom att gömma planerna i det statligt ägda LKAB kunde inte järnsvampsplanerna granskas på samma sätt.

– Tjänstemännen på Finansdepartementet, som har ägaransvar för LKAB, är skickliga ekonomer, men de har varken tid eller resurser att granska LKAB:s planer på samma sätt som aktiemarknaden skulle göra om LKAB varit börsnoterat.

David pekar även på konkursade Northvolt och krisande Stegra som exempel på hur problem kan uppstå och ackumuleras i icke börsnoterade bolag utan transparens.

– Att ha ett noterat bolag ger en massa fördelar, och en av de större är att man får en extern granskning av allt som sägs, allt som görs och av alla planer som aviseras. Ett exempel är SSAB som sedan länge aviserat att det skulle ställa om hela sin stålproduktion. Men när de väl gick ut och annonserade planerna, och redovisade kostnader och tidsplanen, då störtdök börskursen.

– Folk blev upprörda och frågade varför ni ska lägga 50 miljarder på det där, då kan ni lika gärna dela ut och lägga ned. Så de fick stryk av många investerare, och folk övergav dem genom att sälja, för att de inte trodde på planerna. Det visar på styrkan av att ha extern granskning, för då syns direkt på börskursen vad folk tycker om ens planer.

– I varken LKAB eller Stegra finns denna insyn, vilket gör det svårt att bedöma deras planer. Men det är det jag har gjort. Jag har satt mig ned och räknat och visat på att det inte verkar hålla, på samma sätt som vilken aktieanalytiker som helst.

Finansmannen Harald Mix var med och grundade både Nortvolt och Stegra. Bild: Pontus Lundahl / TT

”Det politiska läget kan ändras på en femöring”

Ett annat problem för projekt som är beroende av statliga och överstatliga stöd, regleringar och prissättningsmekanismer är att ”det politiska läget kan ändras på en femöring”, menar David.

– Helt plötslig kan politikerna i Bryssel få för sig att EU-ETS (Europeiska unionens utsläppshandelssystem) skapar problem för europeisk konkurrenskraft och att de måste göra någonting för att rädda europeisk industri. Jag vet inte hur många gånger man har ändrat EU-ETS, och ganska drastiskt också.

Ett annat problem för europeiska ståltillverkare som David pekar på är att ”den europeiska bilindustrin är extremt hårt pressad.”

– Dels på grund av Trumps tullar som kanske realiseras, men även på grund av den kinesiska bilindustrin som växer extremt starkt. De europeiska biltillverkarna kan säga hur mycket de vill att de är intresserade av att köpa grönt stål, men de kommer vara extremt hårt pressade att få ned priserna på inköpen. Samtidigt vi vet ju inte ens hur grönt Stegra-stålet kommer bli.

– Så när de står där och ska välja mellan ett stål som är koldioxidneutralt via klimatkompensation, och ett så kallat ”grönt stål”, så kommer de välja det billigaste, som antagligen blir det koldioxidneutrala. Stegra hävdar att de har bindande kontrakt, men då måste man också leverera rätt kvalitet och i tid. Det har jag väldigt svårt att tro att Stegra kommer kunna göra.

– Det som har hänt det senaste året har bara gjort det ännu svårare för dem. De hade räknat med att koldioxidpriset skulle vara långt över hundra euro per ton redan nu 2025, medan det som hänt med tullhot och kinesisk konkurrens kommer pressa all marginaler stenhårt.

– Då ligger Stegra inte på första plats utan troligtvis på sista plats för att komma in på marknaden med sitt ”gröna” stål. BMW kastade in handduken på avtalen med Northvolt långt innan Northvolt gick i konkurs, för BMW fick ju inga batterier, och vad jag vet blev inte BMW stämda för avtalsbrott.

– Jag tror det kommer vara likadant med Stegra, de där avtalen de säger sig ha kan inte vara skrivna i blod om att gälla i tio år framåt, utan måste ju gälla givet att man ska leverera inom en viss tid och till vissa priser. Så har man inte fått igång produktionen är avtalen inte något värda.

Ett av problemen för Stegra är att den hårt ansträngda Malmbanan kanske inte har plats att frakta företagets material. Om de tvingas använda lastbilar ökar Stegras koldioxidavtryck ytterligare. Bild: Fredrik Sandberg / TT