Från Arafats dagar i Beirut till Hariris mord och Israels tillbakadragande – Mohamed Saad Khiralla går igenom Libanons blodiga moderna historia, och en förutsägelse som visade sig stämma skrämmande väl.
Under de högljudda paroller som lyftes fram av de nasseristiska, baathistiska och nationalistiska arabregimerna kring ”konfrontation” och ”motstånd”, och som stöddes av ett religiöst och politiskt språk som gav dem ett brett folkligt stöd, trädde Yasser Arafat, ”den där politiska clownen”, fram som en central aktör inne i Libanon, efter att han hade slagit sig ned där i kölvattnet av sin roll i händelserna kring Svarta september i Jordanien, då han också ville vara en ”parallell kung till kung Hussein”. Palestinska befrielseorganisationen började utöva ett omfattande inflytande som i många fall överskred den libanesiska statens auktoritet, vilket ledde till att dess motståndare beskrev den som en ”stat i staten”.
