Ledarsidan välkomnar Susanna Mannelin, fri skribent, som fast kolumnist. Hennes första kolumn publiceras i dag och därefter återkommer hon var tredje vecka. Här berättar hon om vilka frågor som intresserar henne om vilka insikter hon hoppas ska återväckas.
Välkommen som kolumnist Susanna Mannelin! Hur skulle du beskriva dig själv?
– I första hand är jag alltid mamma, och väntar för närvarande min och min makes fjärde son. Till vardags jobbar jag som medicinsk sekreterare inom barn- och ungdomspsykiatrin men är just nu sjukskriven på grund av att vår bebis hotar att anlända lite väl tidigt. Jag är lite av en katt bland hermeliner tror jag, helt utan tjusiga titlar eller fräckt CV men med ett livslångt genuint intresse för bildning och reflektion. Efter ett självvalt uppehåll i skrivandet fick jag förfrågan om att prova igen och det var för oemotståndligt för att säga nej!
Vilka frågor intresserar dig?
– Jag är väldigt intresserad av filosofiska frågor kring moral och etik. Värderingsfrågor, vad det innebär att leva ett gott liv. Jag är ganska jobbig (fråga min man) och gräver gärna personligen i sådant som skapar kognitiv dissonans för att försöka reda ut vad jag, och andra, egentligen tycker och tror. Och jag kommer sannolikt skriva en hel del om frågor som på något vis rör barn.
Du skrev en uppmärksammad text i Kvartal 2019 där du berättade om otryggheten som du upplevde i Stockholmsförorten där du bodde och varför du ville flytta därifrån med din familj. Hur gick det sen?
– Vi har tyvärr ännu inte kommit iväg på grund av alla faktorer som ska sammanfalla för att ge bästa möjlighet till flytt, men förhoppningsvis är vi äntligen framme vid året där flyttlasset går – rätt hus ska ”bara” dyka upp nu... Jag är själv uppvuxen i en liten by utanför Uppsala och vi tittar främst på småorter med små grundskolor, ännu levande lokalt föreningsliv, pendlingsmöjligheter och rejält avstånd till stadskärnan.
I en gästtext på Bulletins ledarsida uttryckte du följande: ”En from förhoppning inför 2021 vore att Ikaros fall tillbaka ned mot jorden kan skaka liv i gamla instinkter och insikter. För ett nytt decennium av stabila fästpunkter och ett adjö till vilsen värdenihilism.” Vad är det för gamla instinkter och insikter som du önskar skulle återväckas?
– Insikten att vår existens löper över generationer, att vi finns till i relation till såväl tidigare som efterföljande generationer. Och att detta innebär plikter och ansvar att förvalta det vi ärver utifrån annat än enbart våra egna nycker. Jag önskar mig hett en renässans för dygder i allmänhet, och att vi äntligen skulle börja avveckla det hyperindividualistiska experiment som gjort till sin mission att söndra familj och civilsamhälle. Samhället blir kallt när var och en alltid är sig själv närmast och ansvaret enbart sträcker sig till den egna individen. Jag tror vi alla skulle tjäna på att nyfiket återupptäcka och värna den väv som ofrånkomligen binder oss samman med varandra.
