Städer kan inte fungera om de töms på lärare, vårdpersonal och poliser. Men personer med dessa yrken har svårt att köpa bostad i storstäderna. Så länge utbudet av bostäder är begränsat kommer problemet att kvarstå.
Det har blivit allt svårare för personer med normala inkomster att köpa bostad i storstäderna. Vad som förr var ganska ordinära villor för medelklassen är i dag lyx för höginkomsttagare.
I en ny rapport från Mäklarsamfundet undersöks hur möjligheterna att köpa bostad ser ut i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt i pendlarkommunerna Österåker, Kungsbacka och Kävlinge.
Ingen av de konstellationer som prövades kunde köpa sig en bostad i Stockholm eller Göteborg. Ett par bestående av en lärare och sjuksköterska som vill köpa villa kan bara göra det i Malmö eller Kävlinge. Ett polispar har bara råd med villa i Kävlinge.
Särskilt bekymmersamt är dock att en ensamstående undersköterska med ett barn inte kan köpa sig en tvåa i någon av de undersökta kommunerna. Med tanke på hur hyresmarknaden ser ut kommer hon, för det är oftast en hon, vara utlämnad till att hyra i andra hand. Det innebär inte bara dyra kontrakt, utan ofta kortvariga eller tidsbegränsade sådana. Vetskapen om att man snart kan bli bostadslös igen skapar en otrygg vardag.
Svårigheterna att hitta bostad är problematiska även ur ett samhällsperspektiv. För vissa yrkesgrupper är arbetsmarknaden – på grund av närheten till akademi, näringsliv och myndigheter – geografiskt begränsad främst till vissa platser, inte sällan storstäder. Detta gäller emellertid inte för undersköterskor, poliser och lärare, vilka behövs i hela landet.
Om personer inom dessa yrken inte har råd att bo i eller nära storstäderna, då kommer sannolikt färre poliser, undersköterskor och lärare att bo i storstäderna. Kanske flyttar de ut när de bildar familj och hittar jobb på någon mindre ort med rimligare bostadspriser, kanske flyttar de aldrig till storstäderna överhuvudtaget. Men städer kan inte fungera om de töms på lärare, vårdpersonal och poliser.
Mäklarsamfundet menar att skärpta kreditrestriktioner från stat och inte minst från banker – bolånetak, amorteringskrav, inkomstkrav och ränteberäkningar – utgör ett hinder för att få låna. Och visst, dagens rigida system skulle med fördel kunna bli lite mer flexibelt. Men det löser inte det primära problemet.
Det är inte så att massvis med lägenheter och villor i storstäderna står tomma och väntar på att det ska bli lättare för lärare och sjuksköterskor att få banklån. Så länge utbudet av bostäder är begränsat kommer problemet att kvarstå. Men det räcker inte bara att bygga mer, man måste bygga det som människor efterfrågar.
