Personer som fått avslag på asylansökan måste förmås att lämna Sverige, skriver Torsten Sandström och föreslår att man borde göra det olagligt att vistas i landet efter avslag.
Gällande regler om asylrätt, det vill säga domstols prövning av status som flykting, vilar på fundamentet att den som vägras asyl ska lämna det land man begärt skydd hos.
Det skandalösa för svensk del är att detta system blivit ett moment 22. För det första lämnar inte de som vägrats asyl godvilligt Sverige. För det andra beviljas de bidrag för att försörja sig då de väljer att stanna. För det tredje finns det gummiregler som förbjuder utlämning till en nation som kan tänkas skada sin egen återvändande medborgare. För det femte tillåts åtskilliga asylsökanden framföra sexuella eller religiösa skäl – som är svåra att pröva riktigheten av – då de hävdar att de kommer att lida men om de utlämnas.
Man kan enkelt förstå att den som vill vara kvar i välfärdens land Sverige gärna agerar så att de kan dra nytta av vår nations moment 22. Detta är ett allvarligt problem som gör att reglerna om asyl inte fungerar.
Den svenska debatten har länge cirkulerat kring att myndighetsanställda ska anmäla personer som befinner sig det vakuum som moment 22 skapat. Det finns rimliga skäl för detta. Utlämning måste respekteras om asyl åberopas. Dessutom bör inte Sverige bidra till att bygga ett skuggsamhälle av personer som rätteligen bort lämna landet. Deras närvaro inom exempelvis skola och vård kostar stora pengar och bidrar till allvarliga brott och annan oreda.
Men jag tror inte att en anmälningsplikt inriktad mot vissa myndighetspersoner är en lämplig eller rationell lösning. Den svensk som förespråkar en asylrätt måste ge muskler till en domstols beslut om avvisning! Det rör sig om respekt för rättssamhället.
Genom en lagändring borde därför ett lagakraftvunnet beslut om avvisning göra det i princip brottsligt att vistas i Sverige. Vidare bör det med stöd i 23:6 Brottsbalken föreskrivas att detta brott ligger under generell anmälningsplikt.
Den som underlåter att göra en anmälan som regleras i 23:6 Brottsbalken riskerar således att själv begå ett brott med en tämligen låg straffskala. Regler om detta finns redan rörande vissa typer av brott. Det blir på så vis en fråga för varje medborgare att ta ställning till om man ska anmäla brottet eller inte.
Fördelen är att inte bara myndighetsanställda görs skyldiga att agera. Nackdelen är förstås en vid plikt för envar att anmäla ett brott mot svensk lag. Resultatet blir dock samtidigt en mer utspädd repression som inte pekar ut just vissa kategorier av medborgare som ska värna laglydnad och upprätthållandet av asylrättens logiska innehåll. För övrigt kommer utlämning inte att kunna ske om exempelvis dödsstraff riskerar att drabba den berörde.
Att inte genomföra några reformer alls innebär endast, såvitt jag förstår, att det svenska systemet om asyl fortsatt öppnar dörren för i stort vem som helst som vill flytta till vårt land. Inte nog med att många riskerar framföra bluffskäl mot utlämning av religiös eller sexuell typ. Efter senare års storskaliga invandring – och de problem som konstaterats avseende kriminalitet och skolstök – måste den svenska nationen vakna upp och ta itu med skuggsamhällets svårigheter.
Beskedet om att det är brottsligt att stanna utan rätt till asyl kan kanske vara ett kraftfullt verktyg. Det är åtminstone ett sätt att rädda ett system med asylrätt som blivit högst problematiskt. Men ännu bättre är enligt min mening en övergång till reglerad invandring, via på förhand – av behörig myndighet – bestämda kvoter av flyktingar från läger i lämpliga nationer.
Jag menar att den moderata ministern Maria Malmer Stenergard gör tappra försök att eliminera Sveriges asyldilemma. Hon för en otacksam men berömvärd kamp.
Men det gäller att flytta fokus mot avvikare från lagen, det vill säga de personer som inte vill respektera domstols beslut om utvisning. Måhända kan min vinkling vara en tänkbar lösning. Bäst är dock att kritisera den ihåliga asylmetoden och på sikt gå in för kvotinvandring som nationen själv bestämmer över.
Tills vidare måste mängden av avslagna asylansökningar betas av genom realistiska lösningar. Tre av fyra fick avslag på sina asylansökningar i Sverige under 2021 (enligt SBC). Antalet person som vägras asyl växer med andra ord snabbt. Totalt fick knappt fem tusen personer sin ansökan beviljad detta år.
