Lördagen den 30 maj råkade jag hamna på en stor marknadsfestival i Jönköping – en stad som jag känner väl från mina gymnasieår för länge sedan. Det kryllade nu av människor i all åldrar. Röken låg tät från grillar och doften av söta bakverk var tung. Dunka-dunka-musik brottades i alla kanter av city med popsånger. Barnen var glada över glass och shopping. Föräldrar och ungdomar visade också glädje. Stan var klart stökig jämfört med min ungdom. Men glädjen var stor och inget bråk förekom, vad jag kunde se.

Möjligtvis var mängden vid marknaden en lördag eftermiddag/kväll inte helt representativ för dagens befolkning Jönköping. Men kanske i huvudsak. Om jag ska döma efter utseende, klädsel, språk med mera så var det slående hur tydligt invandringen märktes. Jag säger detta inte i negativ bemärkelse. Ty nästan alla verkade som sagt nöjda, aktiva och lyckliga i små grupper med påfallande nära gemenskap. Män och kvinnor umgicks naturligt. Trots mängden av kvinnor med slöjor såg jag inga tecken på åsidosatthet, utan i stället många exempel på bärare med slöjor som sprutade av glädje.

Det jag upplevde var ett mänskligt myller och blandning jag inte sett tidigare i Jönköping. Mina tankar gick därför till vanliga mediala mönster om våld, förtryck och utanförskap. Av detta såg jag alltså inget, något som kanske inte är så märkligt mitt i staden, i vimlet en lördag medan solen skiner. Jag medger att bilden inte överensstämmer med de sociala mönster som präglar mina politiska skriverier.

Innebär detta att min kritik av massinvandringen varit överdriven? Frågan är högst rimlig att ställa. Kan det vara en lokal småländsk verklighet jag upplevt? Det är troligt att en religiös och småstadspräglad bygd format en annorlunda kulturell form av invandring. Med andra ord en annan typ av social tillit och närhet.

Men därmed inte sagt att massinvandringen varit av godo för det svenska samhället. Såren är djupa mätt i våld, ekonomi, utanförskap och politisk/moralisk undfallenhet. Samhällets officiellt starka offerkultur har varit ytterst negativ på så vis att minoriteten av de nyanländas kriminalitet och politikernas passivitet allvarligt skadat samhället ekonomiskt och kulturellt.

Dessa skadeverkningar är stora mätt i liv, rädsla, ekonomi och inte minst i politisk förljugenhet. Med lögn menar jag förnekelsen av individers ansvar och ständiga propåer om samhällets strukturella ansvar.

Min kritik rör alltså den svenska politiska elitens agerande i samband med massinvandringen. Jag tänker på en svensk politisk klass som har gjort bort sig. Jag anklagar eliten för deras passivitet och naivt hoppfulla attityder. Följden har blivit två miljoner som invandrat under bara 20 års tid (!) och därmed spätt ut befolkningen med 20%. Det har varit ett politiskt hasardspel som skadat nationen på ett extremt vis mätt i våld, pengar och politisk förljugenhet.

Men min eftermiddag och kväll i Jönköping inger ändå hopp. Förnöjsamheten och friden är det goda i dagens rapport. Jag anser att det är okej att liksom Tidöregeringen försöka befästa murar mot invandring som stoppat svallvågen! Låt vardagens integration med myrsteg ställa samhället till rätta!

Bra murar innebär stopp för uppehållstillstånd till den som av domstols vägras asyl och därför i praktiken inte kan utvisas. En asylrätt utan klar möjlighet till verkställighet av utvisning är en juridisk anomali. Med andra ord ett moment 22.