Västerlandets liberaler och vänsterpolitiker har i välmening skapat berg av problem. Hanteringen av invandring, kriminalitet, utbildningsväsende med mera pekar på ett bygge på lerfötter. Den nuvarande krisen i USA och Europa riskerar att utlösa en lavin. Detta har gjorts medvetet och utan hänsyn till fakta, statistik och folklig opinion.

En del i detta drömbygge är FN. I begränsad skala är internationell samverkan kring folkrättsliga ideal tveklöst något nyttigt. Men då systemet utvecklas till en gigantisk och byråkratisk maskin – som med stöd av vänsterpolitiker och liberaler som in absurdum vill markera sin vikt – övergår det hela till kris.

FN-hydran avspeglas i att såväl demokratier som många gånger fler auktoritära regimer getts plats. Hur ska samsyn kunna upprättas för västerlandet med stater som exempelvis Ryssland, Iran och Kina i FN-båten? Organisationen blir på så vis ett verktyg även för förtryckare. Inflytande ges åt stater som inte viker en tum utan ser ned på demokratier som förespråkar öppenhet och kompromisser. Till bilden hör nationer som leds av islamiska ideal om heliga krig.

Genom den så kallade Romstadgan från 1998 skapades en internationell straffrättslig domstol, International Criminal Court, ICC, för dömande av ”folkmord, brott mot mänskligheten, och aggressionsbrott”. Det kan låta bra. Men läsaren inser att åtskilliga av brotten som räknas upp är synnerligen lösa i kanten.

Jag har tidigare skrivit om tre professorer i folkrätt med helt olika syn på om Israels krig mot Hamas ska ses som krigsbrott. Innebörden är att domstolens tolkningar övergår i politik. Att naiva svenska journalister inte förstår detta gör knappast saken bättre.

Politik är något som vänsterliberaler gillar. Till skillnad från vanliga människor vill man ständigt se mer politik. Utan att förstå de praktiska effekterna driver man drömmarnas politik. Märk att USA, Ryssland och Israel har beslutat att hålla sig utanför ICC-samverkan.

Det finns enligt min mening goda skäl för en demokratisk stat att förhålla sig tveksam till lösningar som innebär att politik riskerar att ta över juridiken. En rättsstat ska följa tydliga regler, alltså pregnanta paragrafer som i detalj klargör vad som krigsbrott. Nationer under lagen ska inte låta jurister döma efter egna åsikter.

Israel, den stat som nu anfallits av terrorister från minst tre håll, jagas av ICC. En order om arrestering har utfärdats mot bland annat Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Domstolen pekar ut den enda demokratiska regeringschefen i regionen och nämner inte terrorns krafter i exempelvis Iran. Om inte detta är politik från ICC, så förklara vad som är det.

Hamas och Hizbollah – båda med stöd av mördarregimen i Iran – startade kriget. Israel har som bekant svarat och hårt bekämpat de anfallare som använder kvinnor och barn som sköldar. Ingen av anfallarna har ännu sträckt vapen. Därför måste Israel ha rätt att fortsätta kriget, trots att civila drabbas mycket hårt.

Den stora frågan är nämligen: varför har inga iranska ledare drabbats av arrestering? Iran har länge stött angriparna med bland annat vapen och även skickat mängder av dödliga missiler mot Israel. Därför är det ett utslag av partiskhet att åklagaren i Internationella domstolen utfärdar en arresteringsorder mot Netanyahu.

Att jurister bedriver politisk aktivism har tyvärr blivit en del av den moderna folkrätten. Saken blir än värre genom att många journalister inte förmår eller vill se verkligheten. De bidrar alltså till den ständiga politisering som är typisk för vänsterliberalismens ideal.