Den 31 december förra året var ingen vanlig nyårsafton. Även om Carl-Jalmar ”Jalle” Wisberg gjorde allt som han brukar göra.

Kl. 05.50 satte han sig i bilen och åkte från villan i Varberg till gamla E6:an. Efter 25 minuter var han framme vid Väröbacka, där Ringhals ligger på en halvö vid havet.

Det finns även ett massabruk på halvön som också är en elproducent, om än i mindre format. När fabriken kokar trädstammar till barrmassa blir det el över motsvarande cirka 40 vindkraftverk.

Ringhals 1 producerar lika mycket el som 900 vindkraftverk, som snurrar lite då och då, som vindkraftverk gör, när vinden behagar ligga på. Men elen från Ringhals 1 kommer i en jämn ström med 900 megawatt varje timme dygnet runt. Den har räckt för att täcka drygt fem procent av hela Sveriges årliga elkonsumtion. När samtliga fyra reaktorer på Ringhals var i bruk stod de för drygt 20 procent av Sveriges årsförbrukning. Kvarvarande Ringhals 3 och 4 har en produktion som motsvarar drygt hälften av detta.

Vet politikerna i vilket skick Ringhals 1 är?

Väl framme vid Ringhals parkerar Jalle sin bil och traskar 500 meter till kärnkraftverket. När han började för 15 år sedan var det fritt fram att köra in på industriområdet och ställa bilen där. 

Men tiderna är annorlunda nu. Försiktighetsåtgärderna började efter den ökade hotbilden mot kärnkraftverk. Säkerhetskontrollerna har femfaldigats och koder och kort har utökats med ögonskannrar som läser av iris. Till Ringhals kommer inga oinbjudna.

Väl inne i kontrollrummet kommer en viss melankoli över honom. Efter 15 år är det sista dagen Jalle arbetar som turbinoperatör på Ringhals 1.

– Det var lite vemodigt, men jag hade fem år på mig att bearbeta mina känslor innan Ringhals 1 drog sin sista ångsuck, säger han.

Jalle tycker att det känns frustrerande, ett enormt slöseri med samhällets resurser, att lägga ner Ringhals 1. Skattebetalarna får stå för notan.

– Vi hade kunnat köra många år till. Vet beslutsfattarna verkligen i vilket skick Ringhals 1 är?  När beslutet togs 2015 var motiven ekonomiska på grund av straffskatten på kärnkraften. Beslutet som fattades på osäkra grunder har inte omprövats, därav kan man fortfarande hävda att det är ett ekonomiskt beslut. Men det måste väl vara ett politiskt ställningstagande?

Under Jalles tid på kärnkraftverket har ett antal projekt genomförts för att öka säkerheten och driften, till exempel har kilometervis med kabel bytts ut, nya turbinsträngar och generatorer har tillkommit. Ställverken som motsvarar kärnkraftverkets proppskåp har ersatts. Anläggningen har också genomgått den så kallade ”midlife-uppgraderingen” av underhållskomponenter och system som är utbytta till modernare sådana. Samtliga byten och åtgärder är gjorda för minst 60 års drift, det vill säga till minst 2036.

Oberoende härdkylning installerad

Ringhals 1 har fått ett extra elsystem med dubbla dieselgeneratorer. Till detta nya jordbävningssäkra system kopplades ett nytt oberoende säkerhetssystem vilket innebar en dubblering av alla säkerhetssystem. Det nya systemet är databaserat och jordbävningssäkrat. Säkerheten i systemet ska klara katastrofer som statistiskt sett bara händer en gång på 120 000 år. Båda systemen har dubbla elmatningar så i praktiken finns fyra säkerhetssystem.

– Miljö- och klimatminister Per Bolund måste vara felunderrättad om att det skulle kosta miljarder i investeringar att driva ett säkert Ringhals 1 vidare, säger Jalle.

– Efter katastrofen vid kärnkraftverket i Fukushima 2011 bestämdes att varje kärnkraftverk ska ha en Oberoende Härdkylning (OBH). Det nya säkerhetssystemet på Ringhals 1 skulle ha kunnat motsvara en oberoende härdkylning. Det ligger ett dokument om detta hos Strålskyddsmyndigheten. Men det har aldrig granskats på grund av nedläggningsbeslutet.  Så länge det inte är granskat och godkänt har Ringhals 1 ingen oberoende härdkylning.

– Alla kärnkraftverk i Sverige har också tryckavlastningsbyggnader. Hade japanerna byggt en sådan byggnad på sina kärnkraftverk, vilket rekommenderades efter olyckan på Three Mile Island, hade de inte fått de explosioner som kunde ses av hela världen. 

Jalle är mer och mer övertygad om att det är en kapitalförstörelse att stänga Ringhals 1. I stort sett allt väsentligt är utbytt på Ringhals 1 utom reaktortanken.

– En ny generator och tillhörande huvudtransformator rullade in i byggnaden samtidigt som vi fick reda på att reaktor 1 skulle läggas ner 2015. Året efter installerades den andra generatorn och huvudtransformatorn.

– De gamla generatorerna med tillhörande transformatorer hade fungerat i 35 år medan de nya endast fick leva fyra och fem år vardera. 

Norrmännen säljer dyr el till Sverige

Jalle tycker att politikerna ödslar med skattebetalarnas pengar, under det att grannlandet Norge agerar klokare.

– Sverige säljer el när den är billig, när vi har överskott från vindkraftverken, och vi köper el när den är dyr, från bland annat norrmännen. De fyller på sina vattenreservoarer tack vare vår billiga el. Sedan när vi behöver el så släpper de på vattnet och producerar el som de säljer dyrt till Sverige.

Allt detta tänker han på när han går på sitt skift. Ringhals 1 har sju skiftlag. Det är personlig avlämning med de tio i det avgående skiftlaget. En tar över ansvaret för reaktorn, en annan tar över renshuset dit kylvattnet från havet kommer, en tar över ”slasken”, den byggnad där hjälpdieslarna står, och så vidare. Jalle tar över ansvaret för sitt område tillsammans med sin kollega Johan Einarsson: de två turbinerna på Ringhals 1. 

En turbinoperatör ansvarar bland annat för ”matarvattenpumparna”. Deras enda uppgift är egentligen att hålla vattennivån i reaktortanken på 3,7 meter över härden genom att pumpa tillbaka ångan som drivit turbinerna. I härden produceras energin genom att neutroner klyver atomer och då bildas klyvningsvärme. Vattnet kyler ner bränslet i härden och blir samtidigt till den ånga som driver turbinerna.

– Om vattnet skulle försvinna kan det bli en härdsmälta, säger Jalle, men låter inte särskilt bekymrad. Det finns ett antal automatiska säkerhetssystem, till exempel skalventilerna som stänger ångledningarna så att vattnet stannar kvar i härden.

Ångan från reaktorn driver turbinerna

Pumparna styr Jalle och hans skiftlag från kontrollrummet. Men han har inte uppsikt över turbinerna från kontrollrummet. Han tolkar alla siffror på dataskärmarna och de elektroniska tavlorna. Tre-fyra gånger per dygn går en processoperatör rond i stationen och tittar till turbinerna. Där strålningen är för hög undersöks turbinerna med kameror. Ibland finns även tid för en kopp kaffe och en pratstund inne i kontrollrummet.

– Vi är som en liten familj här, säger Jalle.

Det expanderande vattnet eller ångan får, efter att ha passerat reglerventiler, de två turbinernas skovelblad att snurra och driver generatorerna som producerar elen. Sedan fortsätter ångan till kondensorn där 40 kubikmeter havsvatten (samma mängd som i en större hemmapool) forsar fram varje sekund. Vattnet kyler av och kondenserar ångan till vatten. Sedan transporteras vattnet tillbaka till härden igen.

– Så har generatorerna producerat el i 44 år och 364 dagar utan något gnäll, säger Jalle.

Men just denna kväll är den sista för Ringhals 1 där processen att stänga ner började redan i höstas. Sedan slutet av oktober har Ringhals 1 varit i så kallad ”Coast Down”. Det innebär att alla 157 styrstavar är helt utdragna och de sex huvudcirkulationspumparna i reaktorn går på fullt varvtal. Energieffekten i härden bestäms av styrstavar och huvudcirkulationspumpar. Alla styrstavar, som suger upp neutroner, dras ut i ett visst mönster och med en viss längd för att maximera härdens effekt. 

Ju mer styrstavarna körs in i härden, desto mer fastnar neutronerna på stavarna och färre atomer klyvs. ”Coast Down” innebär att det inte längre blir en energihöjning i härden, utan att den långsamt minskar. När den energi som är kvar ska minskas inför stoppet, tas varvtalet ner på pumparna. Vid avstängningen ska skruvstoppet lösas ut och alla stavar skruvas in i härden underifrån, neutronerna sugas upp av styrstavarna och klyvningen upphöra helt.

Hoppas fortfarande på att sätta igång R1 igen

Jalle lever fortfarande på hoppet att han en dag ska få sätta igång Ringhals 1 igen. 

– Det skulle gå att starta turbinerna igen om reaktorn fick nytt bränsle. Men det tar lång tid att beställa har jag hört, kanske fem år, säger han. 

När Jalle började sin karriär på Ringhals åkte hans skiftlag och besökte det spanska kärnkraftverket Cofrentes i Valencia. Han kunde då konstatera att en spansk turbin/reaktoroperatör går direkt från skolbänken till sitt arbete. I Sverige läggs tonvikten på praktiskt arbete och på att behärska alla steg fram till turbinerna och reaktorn. En blivande kontrollrumsoperatör börjar som processoperatör i kärnkraftverket, sedan utbildas han vidare till eloperatör, turbinoperatör och reaktoroperatör för att slutligen bli skiftchef. 

Turbinerna ”lastas nu av” och när den ena turbinen lagts på 40 megawatt är det dags att ta den ur drift och fortsätta nedgången med en turbin.

Det har blivit lite tystare och lugnare än vanligt i kontrollrummet. Vid tvåtiden stannar Jalle upp nedgången. Turbin ett ligger på 40 megawatt. Förberedelser för att bli avlöst av nästa skiftlag som ska jobba eftermiddag påbörjas. En lägesrapport lämnas över. Det är dags att ta ”Första Turbin ur drift” och trycka på ”Turbin Snabb Stopp-knappen” (TSS). Allt löper på som det ska under eftermiddagsskiftet och Jalles kollegor lämnar över till ”natten” som ska slutföra jobbet med att stänga ner Ringhals 1. Sedan kommer flera av cheferna som ska vara på plats för att övervaka Ringhals 1:s sista suck och dricka gravöl. Alkoholfri, naturligtvis.

Klockan 23.52 meddelar reaktoroperatören kontrollrummet att han kommer att trycka ner Stopp-knappen som stoppar Ringhals 1:s hjärta för alltid. Då skruvas alla styrstavar in i härden och stoppar neutronflödet. Tre sekunder senare trycker turbinoperatören för sista gången på TSS knappen för att slutgiltigt stoppa ”Andra Turbin”. Den sista elektronen har slutat att producera el till Sverige efter nästan 45 år av träget springande fram och tillbaka i ledningarna.

Kärnkraften kostar 24-25 öre/kilowattimme

Jalle kommer att fortsätta som turbinoperatör på Ringhals 3. Han bor kvar i Varberg med sin familj. Och han skriver fortfarande arga insändare till vad han tycker är okunniga journalister.

Han följer energidebatten. Han brukar skriva till olika mediers vetenskapsredaktioner och påpeka felen, till exempel blandar de ihop installerad och producerad effekt. Ett vindkraftverks producerade effekt är mycket mindre än den installerade effekten. 

 Han tycker journalister ska vara ifrågasättande. 

– Journalisterna gräver inte tillräckligt mycket. Artiklarna är dåligt underbyggda. Det blandas hejvilt äpplen och päron, anser han. 

Han är trött på att höra att kärnkraftsproduktionen är dyr och vindkraften är billig.

 – Detta är inte ett helt rätt påstående. När beslutet om nerläggningen av kärnkraften beslutades kostade den cirka 31,6 öre/kilowattimme (24,5 öre driftskostnad och kapitalkostnad 7,1 öre eftersom den till stor del var avskriven) att tillverka utan subventioner, under det att den nya vindkraften kostade 65 öre/kilowattimme (49 öre kapitalkostnad och 16 öre driftskostnad), enligt Energikommissionen (tabell 3.3 SOU 2017:2). Kärnkraften har dessutom 8 öre i skatt och en avgift på 4 öre/kilowattimme för att med egna medel ta hand om avfall och kommande nedläggningar, för att inte belasta samhället.

– Hur mycket stoppas undan till rivning och destruktion av ett vindkraftverk? Vet journalisterna om att det inte går att återanvända vingarna på ett vindkraftverk, utan dessa grävs ner. Dessutom har det under 20 års tid lossnat mikroplaster från vingarna som ofta är gjorda i glasfiber.

Det har investerats cirka 900 miljoner kronor i oberoende härdkylning för Ringhals 3 och Ringhals 4. Dessa ska fortsätta att producera stabil, säker och tillgänglig el efter 2021 – och det blir också Jalles nya arbetsplats.

– Man såg inga prishöjningar på lång sikt 2015, och det året hade Ringhals en produktionskostnad på cirka 32 öre/ kilowattimme, mycket beroende på kostnader för de moderniseringar som gjordes på Ringhals 1 mellan 2005 och 2016. När Ringhals 1 släcktes för gott var produktionskostnaden 24-25 öre/kilowattimme.

– Rest in peace Ringhals 1, säger Jalle resignerat.

TEXT: Margaret von Platen

FAKTA 

Ny vindkraft har i dag en driftskostnad på cirka 10 öre/kilowattimme och behöver ett totalt elpris, läs produktionskostnad, om cirka 30-40 öre/kilowattimme (kapitalkostnaden har gått ner till cirka 25 öre på grund av teknikutvecklingen) för att täcka både driftskostnader och kapitalkostnader (Levelized Cost Of Energy), häri ingår även kostnader för nedmontering.