Facebook noscript imageSjölander: Kärlek i den mjuka staten
J
Krönikörer
Sjölander: Kärlek i den mjuka staten
Är detta uppföljaren till ”Fifty Shades of Grey”? FOTO: Hasse Holmberg / TT
Är detta uppföljaren till ”Fifty Shades of Grey”? FOTO: Hasse Holmberg / TT

Feminiseringen har förändrat vårt samhälle, på gott och ont. Boken ”Den mjuka staten” presenterar kontroversiella frågor och svar. Kan det vara så att båda könen vantrivs i det nya samhället? Detta undrar Jakob Sjölander.

11 dec 2024 04:30

”Den mjuka staten” är titeln på en nyutkommen bok av Lundaparet Catharina Grönqvist Olsson och Erik J. Olsson. Bokens undertitel är högst förklarande: ”Feminiseringen av samhället och dess konsekvenser”.

De senaste decennierna – eller egentligen århundradena – har kvinnors position stärkts i västerländska samhällen i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Vår kultur har blivit allt mer sympatiskt inställd till kvinnors önskemål, värderingar, och känslor. Särskilt gäller detta den statliga sektorn och utbildningsväsendet, där majoriteten av de anställda ända upp på chefsnivå nu är kvinnor.

Detta är inte nödvändigtvis något dåligt. Men det är inte heller nödvändigtvis något bra. Som med alla stora förändringar så finns det både bra och dåliga saker med feminiseringen av stat och samhälle.

Feminiseringen av samhället är naturligtvis kopplat till feminina värderingar, som snällhet, medkänsla, gemenskap, och jämlikhet. Finfina saker. Men som Erik och Catharina Olsson visar i sin bok så kan det bli för mycket av det goda. Vi har gått från snällhet till snällism, där snällheten bara är ett fikonlöv framför vår mesighet. Sverige har inte längre förmåga att ta i med hårdhandskar när det gäller brottslighet, bidragsfusk, stökiga elever, eller allmän ineffektivitet i välfärdsstaten. Själva samhällsdebatten har blivit djupt infekterad, och de som påtalar uppenbara sanningar möts ofta av ilska och utfrysning. Det har blivit viktigare att bevara den goda stämningen än att tala sanning.

Den mjuka staten är en utmärkt bok, och jag hoppas att jag här kan bidra till att fler läser den. Men inte ens en bra bok kan ta med allt, och jag skulle därför vilja titta närmare på något som bara nämns i förbigående i boken: hur de nya idealen påverkar kärlekslivet.

Det sammanhang där skillnaderna mellan man och kvinna är som mest uppskattad är just inom romantiken. Vi är alla produkter av årmiljoner av evolution där kvinnor attraheras av män och män av kvinnor. Det två könen gillar helt enkelt det andra könets attribut. Vi passar bokstavligen i varandra. ”Vive la différence!”, som fransmännen (egentligen inte) säger.

Men de nya kvinnliga idealen skapar problem, problem som är särskilt allvarliga för män som försöker attrahera kvinnor genom att anpassa sig efter dessa ideal. Det blir en konflikt mellan vad samhället (och många kvinnor) påstår att de vill ha, och vad de faktiskt vill ha. Män luras att tro att kvinnor faktiskt vill ha en mjukisman, en lattepappa som är hemma med barnen, och att det inte spelar någon roll om han saknar traditionellt manliga attribut som försvarare och försörjare. ”Du duger som du är”, är ett typiskt kvinnligt moderligt uttalande, men en katastrof för unga män att få höra.

Problemet är att kvinnor faktiskt inte finner dessa kvinnliga ideal attraktiva. Eller mer precist, inte sexuellt och romantiskt attraktivt. Möjligtvis kan väna män ta sig in i den så kallade ”friendzone”, som harmlösa vänner eller tjänare. De blir en tröstande axel för kvinnor att gråta mot när de män de verkligen är intresserade av dumpar dem.

För att vårt samhälles romantiska sida ska fungera så krävs det att båda könen har det bra. Romantiken handlar trots allt om att två individer ska bilda ett par. Men detta betyder att även kvinnor drabbas av mäns problem – utbudet av attraktiva män minskar.

Få kvinnor skulle erkänna att de vill ha en rik, självsäker (aggressiv?), handlingskraftig och stoisk alfaman som skulle kunna boxa ihjäl en mammut. Ofta värdesätter inte heller egentligen många kvinnor sådant som de gärna påstår sig värdesätta, som att vara ”snäll”, ”vara i kontakt med sina känslor”, ”hämta på dagis”, ”självdistans”, ”ödmjukhet”.

Notera att detta inte betyder att kvinnor inte vill ha en man som är snäll och har kontakt med sina känslor eller hämtar på dagis. Det är bara att det i praktiken har lågt värde när det gäller att skapa sexuell och romantisk attraktion. Kvinnor vill tro att de ser, säg, ”ödmjukhet” som väldigt attraktivt, men i själva verket så är det kanske bara ett trevligt tillbehör. Det finns skäl till att romantiska böcker riktade mot kvinnor har gott om miljardärer, pirater och vampyrer, men få sopsorterande hemmapappor.

När män gör vad samhället säger åt dem men kvinnor sedan ratar dem, så är det fullt förståeligt att de blir besvikna. Detta är förklaringen bakom sådant som ”Red pill”, Andrew Tate, och gangsterkultur. Män gör revolution mot vad de (med rätta) ser som skadliga ideal. Men revolutioner är aldrig trevliga. Alltför ofta går vilsna män rakt från det ena vägdiket (mes) till det andra (svin) utan att kunna hålla sig på vägen.

Könsskillnader förklaras ofta med kultur. Enligt Den mjuka staten så är det tvärtom – den relativa bristen på könsskillnader i dagens Sverige orsakas av kultur. Vi har en feminin kultur som artificiellt flyttar män och kvinnor närmare varandra genom att uppmuntra män att anta mer kvinnliga ideal.

Långsiktigt kommer biologin att övervinna kulturen. Nog kan aktivister och moralister vara envisa, men Moder natur är ännu envisare. Frågan är alltså bara hur svårt detta kommer att bli, och vilka nya värderingar som kommer att ersätta våra nuvarande. I nuläget skördar Andrew Tate och gangsterismen alltför många själar.

I slutändan så är detta bara det senaste kapitlet i en uråldrig kamp – mäns strävan att vara både starka och goda. Vi måste lära oss att vara starka utan att vara svin, och att vara goda utan att vara mesar. Det är viktigt att vi klarar denna balansgång – för den västerländska civilisationen, för Sverige, och för alla mäns skull.

Men främst för kvinnorna skull.

Jakob Sjölander