Ibland får man en snilleblixt, en uppenbarelse, en idé. Om man har tur så är det en världsomvälvande upptäckt, som Newton och hans legendariska äpple. Vanligtvis är det något mer ödmjukt. För mig var det ett mer effektivt sätt att rengöra gymutrustning, kryddat med en inblick i mänsklig psykologi.

De flesta gym har något system för att torka av utrustningen efter användning. Utrustningen blir ju svettig. Gymmen förser sina kunder med en sprej samt papper eller handdukar. När man är klar med maskinen så använder man dessa för att torka efter sig. Gott så.

Men systemet har svagheter. Den främsta är att systemet ska skötas av människor. Vissa glömmer att torka efter sig. Andra ”glömmer” att torka efter sig. I vilket fall så riskerar jobbet att bli ogjort. Nästa användare sätter sig i en pöl av svett, coronavirus, och tjejbaciller, hypokondrikernas skräck.

Men det finns en lösning. Detta nya system kostar inte mer än det nuvarande, är inte mer ansträngande, och skulle göra alla glada. Detta system är att man istället för att torka efter sig torkar före sig. I båda systemen så torkar man en gång, så arbetsbördan är densamma. Fördelen med det andra systemet är att vi inte blir beroende av andra människors flit. Om man torkar innan man använder maskinen så spelar det ingen roll om den föregående användaren var en slarver.

Detta system har också fördelen att de som inte är hypokondriker helt kan strunta i att torka, i full förvissning att nästa användare ändå inte kommer att drabbas. Man kan alltså leva som en slusk med gott samvete. Det drabbar bara en själv.

Att torka före är alltså bättre än att torka efter på alla sätt och vis. Men det ger oss en ny fråga: om det är så mycket bättre att torka efter, varför fortsätter vi att torka före? Varför biter sig det gamla kvar? Jag har inte sådan hybris att jag tror att jag är den förste att ha denna idé. Så briljant är den inte. Skälet till att det gamla systemet biter sig fast är att det har ett flertal psykologiska fördelar. Det är logik vs psyko-logik.

För det första så har många en stark ovilja att städa upp efter andra. Folk som utan vidare städar upp efter sig själv kämpar med näbbar och klor för att slippa sköta någon annans städning, även om det bara skulle ta några sekunder. ”Det är en principsak!” fnyser vi med en ton vi annars reserverar för folk som föreslår att vi ska bli kannibaler.

Varför är vi så negativa till att städa efter andra? Det uppenbara är att vi inte vill komma i kontakt med andras svett. Men det är ju precis det vi undviker genom att torka före snarare än efter! Det verkar alltså som att det uppenbara svaret har en del uppenbara svårigheter. Jag misstänker att det riktiga svaret är att vi ser städning som ett lågstatusjobb.

Men det finns ett kanske viktigare skäl. Detta skäl är vår oro över vad andra tänker om oss. Vi vill inte vara dåliga människor. Eller snarare, vi vill inte framstå som dåliga människor. Det är så viktigt för oss att framstå som att vi gör rätt att vi är villiga att göra fel för att få det att framstå så.

Normen att man bör städa efter sig själv är väletablerad. Det betyder att de som inte följer den riskerar att framstå som skurkar. Folk som ser oss lämna en maskin utan att torka efter oss kan anta att vi är ett svin. Det gör oss skräckslagna. Alltså följer vi det gamla systemet, trots att vi vet att det är sämre. För att det ska accepteras så måste alla veta hur det fungerar, vilket är svårt att se till.

I slutändan torkar vi inte gymutrustningen av hygieniska skäl. Vi gör det för att det förväntas av oss, för att vi är rädda vad folk annars skulle tänka om oss. Det är läskigare än bacillerna. I kamp mellan logik och psyko-logik så brukar psyko-logiken vinna.