I den nya boken Regime change: Towards a Postliberal future (2023) följer han upp vad han lovade i Why liberalism failed (2018) genom att skissa på vad som bör ersätta det liberala förfallet med dess dysfunktionella falska elitism.

Huvudmotsättningen i samhället går mellan de få mäktiga och en maktlös massa, mellan ledare och ledda menar Deneen och stöder sig på historien. Men de senaste århundradena har liberalismen segrat ekonomiskt genom marknadsekonomin och socialt genom individualismen.

Deneen menar att liberalismen döljer sin elit av inflytelserika personer, ofta välutbildade och förmögna med ett socialt och kulturellt kapital inom medier, offentlig sektor och teknisk utveckling. Teknokrater och progressiva experter har ersatt aristokraterna.

Idag fruktar denna nya klass folket och gör allt för att hålla det nere. Deneen visar upp ett USA på dekis med sjunkande nativitet, stigande ojämlikhet, splittrade familjer och många med stora studieskulder och lån.

Där högern hyllar den fria marknaden som utsätter inhemska arbetare för utländsk konkurrens hyllar vänstern fri sexualitet och droger. Båda ideologier gynnar eliten mer än folket som mår allt sämre.

I stället för en hycklade välutbildad liberal elit som föraktar de mindre framgångsrika och outbildade, arbetarklassen i synnerhet, vill Deneen se en äkta elit som försvarar vanligt folk. Klassiskt skolad som han är så menar Deneen att de antika tänkarnas politiska ideal som rådde fram till 1700-talet var just en aristokrati som respekterade de mindre bemedlade.

Upplysningen, marknadsekonomin och den franska revolutionen lade grunden till den ständiga förändring som dagens två amerikanska partier bekänner sig till – ”The liberal party of Progress” dvs Demokraterna och ”The conservative party of Progress” dvs Republikanerna. Ingendera är konservativa i den mening den katolske konservative statsvetaren Patrick Deneen vill se. Den brittiske 1700-talsfilosofen Edmund Burke är en av få som håller fast vid en äkta konservatism, se Jakob E:son Söderbaums inlägg.

Från antiken till renässansen rådde enighet om att ett styre bestående av en elit som var lojal mot folket var det bästa. Alternativen tyranni, oligarki och demokrati var sämre.

I USA har protester underifrån mot en oförstående elit av välbärgade och mäktiga ständigt återkommit. Populistiska rörelser växte från vänster för drygt hundra år sedan med People’s Party och idag från höger.

Klassisk liberalism i 1700-talstänkaren Adam Smiths anda och progressiv liberalism under 1900-talet där alla traditioner rivs ned är lika illa som marxismen. Båda vill frigörelse från det förgångna med skilda medel och hastigheter.

För Deneen är vanligt folks sunda förnuft och deras levnadsvanor grunden för politiskt styre. Den nuvarande liberala eliten bryr sig mindre om de amerikanska arbetarna och småföretagarna än om de stora internationella bolagen och symbolpolitiska trender som woke och förment antirasism. Som herre på täppan kan den liberala eliten spela ut vita och svarta arbetare mot varandra.

Deneens grepp är att inte bara ställa en diagnos utan också ge medicin.

”Common good conservatism” – konservatism för allas bästa – eller med ett svårbegripligt begrepp – ”aristopopulism” – är framtidens politiska ideologi enligt honom. Folket ska styras men vara händerna på de herrar som vill dem väl. Donald Trump var en inkompetent narcissist men de som valde honom visste ändå bättre än att välja elitliberalen Hillary Clinton. Statistik visar att kampanjmedel till omval av Trump 2020 kom från hemmafruar, arbetare, lågutbildade medan Biden fick de mäktigas stöd.

Deneen vill begränsa pornografin, minska antalet skilsmässor och utomäktenskapliga barn, stödja nativiteten med ungerska metoder, försvara jobb i USA, minska den ständiga förändringstakten i arbets- och vardagsliv, stödja gemensam folklig kultur och upprätta en blandad konstitution, åtminstone som ideal. Ordet ”common”, som finns i hans ideal om ”common good conservatism”, innefattar dels det vanliga, dels det delade.

Hur den politiska eliten ser på den bistre professorn framgår av reportage i Politico.