Vad allmänheten och medier bör känna till om Expo är att denna stiftelse grundades 1995 av personer inom den extrema vänstern som Mathias Wåg, Tobias Hübinette och Stieg Larsson. Ett par år tidigare hade AFA - Antifascistisk Aktions svenska andelning grundats, där Hübinette var aktiv. Och banden mellan AFA och Expo är väl belagda. 2003 beskrev AFA sin verksamhet så här:

Först och främst bör understrykas att våld är en metod vi väljer att ibland använda oss av. Våldet i sig är inte målet, men vi kan använda våld för att nå våra mål/…/ Satsa på att slå mot ansiktet i stort, solar plexus och, om du slåss mot en kille, kuken (SVT Opinion 2013)

Idéhistorikern Staffan Gunnarsson beskriver Expos tidiga historia enligt nedan.

En ständig beredskap till kamp mot alla fascistiska rörelser, liksom andra totalitära och antidemokratiska krafter är nödvändigt i ett civiliserat samhälle. Ändå har [Expo] genom åren okritiskt fått en oförtjänt uppburen position, som förment politiskt obunden aktör och objektiv sanningssägare. (Humanisten 3/2018).

Gunnarsson träffade redaktören för Expos brittiska förebild, Graeme Atkinson, på tidskriften Searchlight 1993. Atkinson var en kommunist som beklagade DDR:s fall och hade sovjetryska spionkopplingar. Själv anklagade deckarförfattaren och Expogrundaren Stieg Larsson 2004 kritiker av hederskultur för rasism.

Expos anklagelser bygger ofta på guilt by association, det vill säga på att någon befinner sig på samma plats som kontroversiella personer. I fallet Widding var denna brunsmetning tydlig.

Expo bedriver därtill åsiktsregistrering med stöd av lagens undantag för ”journalistiska ändamål”, men informerar inte de man registrerar. Jag har aldrig fått veta vilka uppgifter Expo har om mig trots att jag upprepade gånger skickat brev med hänvisning till Personuppgiftslagen 26 §:

Den personuppgiftsansvarige är skyldig att till var och en som ansöker om det en gång per kalenderår gratis lämna besked om personuppgifter som rör den sökande behandlas eller ej.

Vidare är det anmärkningsvärt att Kerstin Brunnberg är ordförande i Expos styrelse samtidigt som hon är chef för Stadsteatern/ Kulturhuset i Stockholm och ska bli chef för en länsteater på västkusten. Expo bedriver opinionsbildning och bör inte ledas av en chef inom Stockholms stad eller region på västkusten.

Dessutom är Robert Aschberg vice ordförande i Expo. Han ledde personkontrollföretaget Piscatus tillsammans med den våldsamme vänsteraktivisten Martin Fredriksson som nu arbetar i personkontrollbolaget Acta Publica. Båda dataföretagen har en heltäckande bevakning av Sveriges domstolar samt tusentals dokument och offentliga handlingar, till exempel om vilka som sökt offentliga tjänster.

Acta Publica kallar Fredriksson en av ”Sveriges främsta researchers”. Han är dömd för olaga hot, misshandel samt brott mot knivlagen och ångrar inte sin våldsamma period i AFA. Tvärtom har den hjälpt hans karriär som expert på dataregister vilket Expressen och Aftonbladet utnyttjat för att kartlägga över 6 000 tidigare anonyma personer.

Researchgruppen och Expo granskades 2015 av journalisten Ola Sandstig:

Researchgruppen har i dag tillräckligt med data för att bygga upp ett gediget åsiktsregister. Men till skillnad från AFA och Revolutionära Fronten – som polisen kan gripa och lagföra – har Researchgruppen inte bara fritt spelrum utan även de etablerade mediernas välsignelse.

Detta är åsiktsregistrering på entreprenad där uthängning och personkontroll kan köpas. Till och med polisen har vänt sig till Researchgruppen för att identifiera personer, twittrade Mattias Våg stolt 2014.

Över till Expressen som 2013 publicerade namn och fotografier på personer som kommenterat rasistiskt och eventuellt brottsligt i alternativmedier. Få av dem hade politiska uppdrag utan var arga privatpersoner med dåligt omdöme. Mest känd blev Jim Olsson, docent i kemi, som efter att ha blivit ofredad och filmad i sitt hem, utan framgång försökt få Expressens ansvarige utgivare Thomas Mattsson fälld för förtal.

Avslöjandena av dessa så kallade näthatare gav Expressen och Researchgruppen en Guldspade vid föreningen Grävande Journalisters kongress 2014. Men Bisnode fälldes samma år av datainspektion för att i strid med lagen ha lämnat kreditupplysningar för 400 personer till Researchgruppen.

2014 tog Aftonbladet vid genom att publicera läckta personuppgifter från Flashback, även då i samarbete med Researchgruppen.

Aftonbladet chefredaktör Jan Helin försvarade uthängningarna i februari 2015 men mötte kritik från debattörer som Alexander Bard, Mårten Schultz, Emanuel Karlsten, Anna Troberg och Anders Ericson.

Under 2015 skulle Expressen återigen göra en omstridd publicering, nämligen av namnet bakom pseudonymen ”Julia Caesar”.

Hon är en tidigare journalist vid DN som vid 2000-talets början skrivit invandringskritiska krönikor på svensk-danska bloggen Snaphanen.dk. Expressens Ulf Nilsson berömde 2010 hennes bok Världsmästarna som ”utomordentligt skriven och disponerad”, men hans egen tidning valde senare att avpublicera Nilssons text för att inte ge henne legitimitet. Detta efter att tidningens kultursida i september 2015 avslöjat hennes egentliga namn.

Expressens kulturchef Karin Olsson som tillät publiceringen tillsammans med ansvarig utgivare Thomas Mattsson menade att ”Julia Caesar är tillräckligt offentlig för att namnet ska kunna offentliggöras”.

Fackförbundstidningen Journalisten försvarade Expressens uthängning liksom Allmänhetens Pressombudsman och Pressens Opinionsnämnd.

Alternativmediernas utveckling har accelererat sedan jag frontade SD:s webbtidning Samtiden 2014–15. Med Riks Studios och andra webb-tv-satsningar har alternativmedierna etablerat sig rejält. Ändå är det få forskare som förstått utvecklingen utan de har oftast skällt och låtit som kvällspressen och Expo. Ett undantag är statsvetaren Kristoffer Holt i Växjö.

Kanske kommer en doktorand runt 2030 att granska denna omvälvande period i svensk presshistoria från 1990-talet till idag. Internet har givetvis sin roll men också de medier som tigit om angelägna samhällsproblem. Utan deras mörkläggning hade inte alternativmedierna behövts.

Eller hur Martin Fredriksson samtidigt kunde lämna information till Säpo och arbeta för Researchgruppen. Eller vilka journalister på Expressen som hyllat AFA enligt vad deras reporter Niklas Svensson berättade i Axess TV 2009.

Läs även: Lindén: Vi är alla offer för vår historia