Föräldrar som väljer att inte skicka barn till skolan har inga alternativ i Sverige. Med hemundervisning kan polishämtning av barn undvikas.

Svenska myndigheter och medier har, rätt eller orätt, upprörts över de familjer i Halland, Uppland – det vill säga Österåker – och Dalarna som hållit sina barn hemma från skola, BVC, tandläkare och förskola. En släktgård utanför Varberg på västkusten har varit i centrum för besök från socialtjänst och polisens insatsstyrka där man utan resultat försökt förmå barn att acceptera myndigheternas krav.

Ett av barnen, en tvåårig flicka, har inget personnummer och finns inte i något myndighetsregister. Familjens skolpliktiga barn har inte gått i skolan. Föräldrarna har även avsagt sig alla kontakter med vården, BVC och tandvården skriver DN som varit drivande i ärendet.

Tidningen rapporterade i mitten av maj att civilklädd polis omhändertagit barnen i Dalarna och har fortsatt sin kampanj i juni med försök att misskreditera en moderat kommunledare i Österåker där liknande förhållanden uppdagats.

Hela historien är sorglig och hade kunnat undvikas om den svenska skollagen tillät hemundervisning. Men Sverige har valt en skolplikt utan några undantag, varför alternativet bara är att hålla sig undan myndigheter, om man inte vill ha sina barn i skolan.

Rätten att själv ordna undervisning för sina barn, så kallad hemundervisning, är garanterad i de flesta EU-länder. Förbud upprätthålls ordentligt i bara två länder: Tyskland och Sverige.

I Tyskland införde den nazistiska utbildningsministern förbudet 1938, så att ingen elev skulle undkomma den statliga propagandan. I Sverige skärpte den liberale utbildningsministern Jan Björklund skollagen och 2008 stödde han att polishämtning av elever skulle ske.

Borgerliga politiker har varit lika hårda mot hemundervisning som socialister, noterade Thomas Gür i SvD 2012.

Undantag finns, men det är extremt ovanligt att få tillstånd att bedriva hemundervisning, cirka 200 barn per år godkänns. Den intresserade kan läsa mer på organisationen ROHUS (Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige), där många historier berättas om svenska hemundervisade familjer som flytt till Åland, där den finska lagen tillåter hemundervisning och alla talar svenska. Mer finns i Jonas Himmelstrands bok Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige (2007).

Vad som existerar i Europa, USA, Australien och andra västländer är en plikt att barn och unga ska undervisas. En undervisningsplikt innebär att samma plikt att lära sig landets språk, räkna, orientera sig i samhälle och i naturen, gäller för alla, oavsett om de går i skola eller inte.

Undervisningen behöver alltså inte skötas av en skola, den kan lika gärna skötas av föräldrar, en grupp vuxna eller annat arrangemang, som knyter barnet till en skola för att där regelbundet avlägga prov. I USA klarar de hemundervisade barnen sig ofta bättre än andra och de är inte ansedda som asociala, tvärtom.

Den risk många statslojala svenskar ser i att hemundervisade barn inte socialiseras av vanliga skolor från koltåldern existerar, men är inte ett skäl för att stoppa hemundervisning.

Med uttänkta system för att visa hemundervisade elevers kunskaper för behöriga lärare bör detta inte vara oöverstigligt problem. Om andra västerländska demokratier kan klara av det bör även Sverige finna på fungerande system.

Läs även: En post-liberal pre-apokalyptisk tid

I stället fick vi en tragisk historia med polis och myndigheter påhejade av oresonliga medier och nya krav på skärpt lagstiftning. Bara DN verkar nöjda.